Tema seneffekter: Att leva med förändringen

– Man behöver ha ett helhetsperspektiv: Den jag träffar är en hel människa och det behöver jag ha med mig i varje möte, säger hon.

Carina Modéus är van föreläsare och har bland annat talat på Bröstcancerförbundets konferens om spridd bröstcancer om hur man kan göra livet med allvarlig sjukdom levbart. Även om vi alla har olika behov finns det gemensamma aspekter som är viktiga att tillse för de flesta av oss, påtalar hon.

– För många handlar det om att försöka hitta ett flexibelt förhållningssätt till tillvaron, att se ”livet som det möjligas konst”, säger hon.

Den existentiella upplevelsen av att ha eller ha haft bröstcancer kan vara svår, oavsett hur ens prognos ser ut. Det finns stort vetenskapligt stöd för att det kan vara hjälpsamt att få stöd av andra i liknande situation, det som på engelska kallas peer support.

– Då kan Bröstcancerförbundet nationellt och lokalföreningarna spela en jätteviktig roll. De delade erfarenheterna gör ofta att man hittar en stark tillhörighet och gemenskap och känner sig sedd och förstådd.

Det är också värdefullt att försöka hitta stöd i sin omgivning: bland grannar, arbetskamrater, i kören, församlingen eller en förening. Det är emellertid inte alla som har ett självklart nätverk. En del upplever tyvärr att bekanta byter sida på gatan eller dyker ner i mataffärens frysbox för att slippa prata, säger Carina Modéus.

– När man befinner sig i en skör situation orkar man ofta inte kämpa för att få stöd. Jag jobbar mycket för att öka beredskapen i samhället. Vi behöver bli bättre på att våga knacka på, fråga och finnas där.

Den som känner sig ensam råder hon att ta kontakt med sitt behandlande team eller med primärvården. Ofta kan man få stöd i exempelvis gruppterapi. Det gäller att agera själv, även om det känns tungt.

– Om man bara väntar på att någon ska höra av sig, och det inte brukar hända, så kanske man väntar förgäves. Det man kan ta makt över är vart man går med sina fötter, vad man själv gör i sin situation.

❤ ❤ ❤

Tre råd från Carina Modéus:

• FORMULERA DINA TANKAR
  Den som har varit eller är svårt sjuk kan bli väldigt invaderad av sina tankar. Ofta kretsar de kring frågor om identitet och om varför man drabbats, kanske dyker också skuldkänslor upp. Många tycker att det är hjälpsamt att berätta för någon annan eller att skriva ner sina tankar och reflektioner. Att formulera sig är ett sätt att skapa en liten glipa mellan sig själv och det man tänker och känner. Du är mer än dina tankar och känslor.
  
• HOPPAS LAGOM
  Om man kan jobba mot acceptans, kanske utan att använda det ordet, så är min erfarenhet att det ofta frigör energi till det som känns viktigt och meningsfullt. Man kan tänka på acceptans som att man tillåter det svåra här och nu och gör plats för det som är. Ibland pratar jag med mina patienter om att vara hoppets fånge: att man fastnar i att hoppas på något som man egentligen vet inte kommer att hända. Då kan sinnesrobönen vara oerhört användbar: Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.
  
• HITTA MENING
  Försök att hitta sammanhang där du får bli sedd, hörd och speglad. Ofta mår man bra av att lämna patientidentiteten och att hitta tillbaka till något som varit meningsfullt förut. Har du förut tyckt om att handarbeta eller titta på fåglar så är det kanske det du ska försöka återknyta till – inte vänta på lusten. Energin kommer ofta när man väl börjar. Du har också alltid naturen. Att vistas i naturen är meningsskapande och hälsosamt för både kropp och skäl. Besök viktiga platser som du har en koppling till, bada i havet, känn doften av syrenerna på försommaren eller löven på hösten och upplev att du är en del av något större än dig själv.