Så utreds och diagnostiseras bröstcancer

25 juni 2018 Uppdaterad 21 september 2026

Diagnostiken vid bröstcancer handlar inte bara om att fastställa om cancer finns, utan också om att noggrant kartlägga tumörens egenskaper. Denna information är avgörande för att kunna välja rätt behandling och ge en så individanpassad vård som möjligt.

Trippeldiagnostik

Misstänkt bröstcancer utreds alltid med så kallad trippeldiagnostik, en kombination av tre olika undersökningar. Tillsammans ger de en säker diagnos och ett underlag för fortsatt behandling.

1) Klinisk undersökning

Läkaren känner igenom (palperar) och undersöker brösten och lymfkörtlarna i armhålan, på halsen och under nyckelbenen för att upptäcka knölar eller andra förändringar

2) Bilddiagnostik

Bröstet undersöks med mammografi och/eller ultraljud. Om bröstvävnaden är tät eller om tumörens utbredning behöver kartläggas mer noggrant genomförs kompletterande undersökning med magnetkamera (MR), tomosyntes eller kontrastförstärkt mammografi.

3) Biopsi – cell- eller vävnadsprov

För att avgöra om en förändring är cancer tas prover från det misstänkta området och analyseras med mikroskop. Det finns olika sätt att göra detta:

Finnålsprov (cytologi)

En mycket tunn nål används för att suga ut enstaka celler. Metoden är snabb och skonsam, men måste relativt ofta kompletteras med vävnadsprov.

Mellan- eller grovnålsbiopsi (vävnadsprov)

En något grövre nål används för att ta ut små cylindrar av vävnad. Detta är den vanligaste metoden vid utredning av bröstcancer, eftersom den ger mer information om tumörens struktur och egenskaper.

Vävnadsprov i samband med operation

I vissa fall analyseras även vävnad som opereras bort, till exempel en tumör eller lymfkörtlar. Detta ger den mest kompletta bilden av sjukdomen och används för att bekräfta diagnosen och planera fortsatt behandling.

Det är först genom analyser av dessa prover som man säkert kan fastställa om det rör sig om cancer och vilken typ det i så fall är.

Trippeldiagnostik ger en säker diagnos och ett underlag för fortsatt behandling.

FÖRDJUPAD ANALYS AV TUMÖREN

Om biopsin visar bröstcancer genomförs ytterligare analyser för att fastställa tumörens egenskaper och eventuell spridning. Dessa analyser sedan ligger till grund för bedömning av återfallsrisk och val av behandling

Celler som tagits med finnålsbiopsi stryks ut på en glasplatta. Därefter torkas provet och färgas för att kunna granskas i mikroskop.

Vävnadsprover prepareras först (fixeras och bäddas in i paraffin) och skärs i mycket tunna snitt. Dessa färgas och studeras i mikroskop. För att få mer detaljerad information används även särskilda laboratoriemetoder, till exempel immunhistokemi och molekylära analyser.

Man undersöker bland annat:

Hormonreceptorer (östrogen och progesteron)
Avgör om tumören är hormonkänslig. Påvisas med en färgningsteknik (immunhistokemi) som gör receptorerna synliga i mikroskop.
HER2-status
Visar om tumören har för mycket av HER2-proteinet. Analyseras oftast med immunhistokemi och vid behov kompletteras med en genetisk metod (in situ-hybridisering, ISH) för att mäta genförstärkning.
Ki67
Ett mått på hur snabbt cancercellerna delar sig. Bestäms med immunhistokemi genom att räkna andelen celler som är i aktiv delning.
Histologisk grad 1–3
Bedöms i mikroskop utifrån cellernas utseende och struktur. Beskriver hur mycket cancercellerna avviker från normala celler och hur aggressiv tumören bedöms vara på en skala från 1 (låggradig) till 3 (höggradig):
1. Tumörcellerna liknar vanliga, friska celler. Låggradiga tumörer tenderar att växa långsammare och vara mindre benägna att sprida sig
2. Kallas även intermediär, måttligt avvikande celler och medelhög tillväxttakt.
3. Tydligt avvikande celler, snabbväxande tumör och högre återfallsrisk.
Tumörstorlek och spridning till lymfkörtlar
Fastställs genom en kombination av bilddiagnostik, kirurgi och mikroskopisk analys av borttagen vävnad.