Tema seneffekter: Det nya livet

En medlemsundersökning som Bröstcancerförbundet genomförde under våren 2026 visar att nästan sex av tio av de svarande har drabbats av seneffekter som påverkar livet negativt på flera sätt. Vanligast är mindre ork, försämrat fysiskt och psykiskt mående och sämre livskvalitet generellt, vilket kan påverka såväl relationer som arbetsliv.

Forskning visar att rehabilitering kan vara avgörande för att minska långtidskomplikationer och öka välbefinnandet bland bröstcancerbehandlade.

– Vi kan inte ifrågasätta kraften i rehabilitering längre. Det finns så många välgjorda studier som visar att rehabiliterande insatser i olika former gynnar återhämtningen och hur man mår efter bröstcancer. Det kommer också mer och mer evidens om hur viktigt det är med insatser kopplade till det psykiska måendet, säger Marlene Malmström som är legitimerad sjuksköterska och docent i omvårdnad vid Lunds universitet.

Trots detta är det många av Bröstcancerförbundets medlemmar som inte känner till att de har rätt till rehabilitering och som inte heller upplever att de har erbjudits det. Bland dem som besväras av seneffekter har drygt en tredjedel inte själva sökt stöd av vården. Många vet inte vart de ska vända sig. De efterfrågar sammanställd information om vilka insatser som finns att tillgå och guidning i hur man kan gå till väga för att få hjälp.

En vanlig anledning till att inte söka hjälp är också att man inte tror att det kommer att leda till något.

– Oavsett vilka utmaningar man har handlar det för det första om att agera, att inte bara acceptera sina besvär. Det finns hjälp att få.

Om det var länge sedan bröstcancerbehandlingen avslutades kan man börja med att vända sig till sin vårdcentral som kan remittera vidare till olika rehabiliteringsresurser. Den som mer nyligen tillhört specialistvården, eller fortfarande gör det, kan med fördel vända sig till sin kontaktsjuksköterska. Även den som upplever att hjälpen från primärvården är otillräcklig kan söka sig vidare till specialistvården.

– Fokus på rehabilitering har ökat otroligt mycket, särskilt inom specialistvården. Kontaktsjuksköterskor är tränade på att göra rehabiliteringsplaner på ett helt annat sätt i dag än de var tidigare.

Bland dem av Bröstcancerförbundets medlemmar som fått rehabilitering är två tredjedelar nöjda och anger de fått ganska eller mycket bra hjälp. Vanligast är att man fått träffa en fysioterapeut, kurator eller arbetsterapeut.

– Jag jobbar med att bredda perspektivet på rehabilitering. Rehab är allt som kan gynna återhämtningen och måendet efter behandlingen, säger Marlene Malmström.

I sin forskning om individanpassad rehabilitering vid bröstcancerbehandling arbetar hon med att kartlägga varje patients förutsättningar och behov för att sedan lägga upp en realistisk, individuell plan som omvärderas efterhand.

– Vi har sett i studier att den personliga motivationen är jätteviktig för en framgångsrik rehabilitering. Vart vill jag nå, vad är viktigt för mig? Det är lättare att jobba mot sina egna mål än mot mål som någon annan satt upp.

Patientens egna insats är avgörande, betonar hon. Rehabilitering är inte bara något man får utan något som också ska göras. Alla seneffekter kan inte botas, men för de flesta kan man åtminstone vidta gynnande åtgärder. Man kan också få hjälp att hantera begränsningar i vardagen och att acceptera att livet kanske inte blir precis som det var innan.

– Efter en stor förändring behöver vi alla lära oss att orientera oss i det som är, det nya normala. Det gäller att hitta realistiska förväntningar som gör framgångar möjliga. Det bygger kraft till att fortsätta.

Avslutningsvis vill Marlene Malmström slå ett slag för att ta så mycket stöd som möjligt av omgivningen. I en av sina studier intervjuade hon närstående och det var tydligt att även de påverkades av rehabiliteringen. En del var väldigt engagerade medan andra kände sig utelämnade och upplevde stor frustration kopplat till det.

– Det är tungt att vara sjuk och trött, och viktigt med draghjälp. De närstående är en resurs vi kan använda, när möjlighet finns. Väldigt många både vill och behöver involveras.