Brist i överlämningen mellan specialistvård och primärvården
Många bröstcancerpatienter känner sig lämnade vind för våg när ansvaret för deras rehabilitering övergår från specialist- till primärvården. "Överlämningarna är ofta bristfälliga" säger allmänläkaren Jannike Fernström.
Publicerad 6 oktober 2026
På vårdcentralen i Göteborg träffar Jannike Fernström, specialist i allmänmedicin och medicinskt ledningsansvarig, ofta kvinnor som har haft bröstcancer. Deras besvär och behov ser olika ut. En del efterfrågar psykologhjälp, andra behöver fysisk aktivitet på recept.
Många har problem med svettningar, värk och humörförändringar kopplade till antihormonell behandling.
Hur arbetet med dessa patienter ser ut varierar. Mycket beror på vilken information de kommer med från sjukhuset.
– Samtidigt har vi alltid med oss att sådant som klimakteriebesvär och oro kan förekomma, säger hon.
Skriv under för bättre rehabilitering!
Redan i nära anslutning till diagnos kan primärvården bli inkopplad, eftersom vårdcentralen kan sköta om exempelvis eftervård efter en operation.
När bröstcancerpatienten sedan är färdigbehandlad, eller ”bara” står på antihormonell behandling, ska specialistvården skriva en utförlig slutanteckning i den nationella patientöversikten med sammanfattande information om vårdförloppet: vilka behandlingar som getts och vilka fortsatta behandlingar, insatser och kontroller som behövs.
Men överlämningen fungerar inte alltid tillfredställande, upplever Jannike Fernström.
Specialisterna på sjukhuset använder ofta termer som är självklara för kollegor inom samma fält, men som ibland är obegripliga både för henne som allmänläkare och för patienten.
– Det är vårt jobb i primärvården att vara en länk mellan patienten och specialistvården.
Men om inte heller vi riktigt förstår vad man menar blir det att vi får skicka tillbaka frågor och be om bättre information.
Ett stort problem är dock att det är svårt att nå fram och få svar. Luckorna med telefontid matchar ofta inte.
– Vi har samma svårigheter som patienterna att få tag på läkarna. Vi skulle behöva en struktur för det, någon att prata med på varje specialistenhet.
”Vi har samma svårigheter som patienterna att få tag på läkarna.”
Jannike Fernström
Jannike Fernström tror att den bristfälliga informationen är en viktig orsak till att många bröstcancerpatienter känner sig utlämnade när ansvaret för dem tas över av primärvården.
Från sjukhusets sida behöver man vara tydlig gentemot patienten om vad primärvården kan bistå med och vilka frågor man istället behöver vända sig till specialistvården med.
Kunskapen om seneffekter av bröstcancer och biverkningar av antihormonell behandling behöver öka inom primärvården, menar hon.
– Vi har ett tydligt ansvar när det gäller exempelvis klimakteriebehandling, men kunskapen är undermålig på de flesta ställen.
Vi behöver också känna till vilka preparat man kan använda under olika perioder i livet om man har haft bröstcancer. Tyvärr är nog primärvården överlag inte så uppdaterad som den borde vara på det området.