"Jag lyssnar och ger stöd"

Där någonstans började jag söka mig fram efter något slags stöd, någon att prata med som gått igenom samma sak. Jag hittade då Bröstcancerföreningen Västerbotten. Den hade varit lite vilande ett tag, men när den kom i gång igen efter pandemin och vi började tala om att utbilda stödpersoner tänkte jag direkt: Det där låter intressant – jag skulle gärna hjälpa andra i samma situation som den jag befunnit mig i.

Det slutade med att jag och ytterligare en person från föreningen deltog på Bröstcancerförbundets stödpersonsutbildning i Stockholm, tillsammans med 15 andra. Där lärde vi oss om sådant som kris- och sorgebearbetning, samtalsmetodik och stresshantering. Samtidigt delade vi våra egna erfarenheter. Det var väldigt intressant och lite omtumlande, för även om det var några år sedan jag var sjuk kommer det upp minnen när man sitter så där intensivt, minnen som man kanske inte bearbetat riktigt.

Nu är jag alltså stödperson i Bröstcancerföreningen Västerbotten. Det betyder att jag finns där för den som just fått sitt besked och inte vet vart hon ska vända sig. Jag har bra ingångar till Norrlands universitetssjukhus, eftersom jag även är patientrepresentant för Regionalt cancercentrum norr, och kan hjälpa till att hitta rätt i vården.

Men framför allt finns jag där för att lyssna, ge stöd och dela med mig av mina egna erfarenheter. Som cancersjuk kan det vara svårt att förklara för någon vad man går igenom, och då är det skönt att prata med någon som vet.”