"Många unga som drabbas upplever problem kring sexualitet och närhet"
Lena Wettergren, professor i vårdvetenskap vid Uppsala universitet, är en av forskarna bakom ett projekt som ska hjälpa unga med problem och oro kring sex och fertilitet efter bröstcancer.
Publicerad 1 juli 2026
Berätta om Fex-Can 2.0!
– Tillsammans med unga vuxna med egen erfarenhet av cancer har vi utvecklat ett digitalt stödprogram för personer mellan 18 och 39 år som lever med sexuella svårigheter och/eller oro kring fertilitet efter sin cancerdiagnos. Det är en vidareutveckling av det första programmet som skapades 2013, där vi nu finjusterar konceptet med större interaktion och tydligare kriterier för deltagande.
"Att få en cancerdiagnos förändrar livet i grunden och påverkar ofta tillvaron långt efter avslutad behandling."
Lena Wettergren
Varför behövs programmet?
– Att få en cancerdiagnos förändrar livet i grunden och påverkar ofta tillvaron långt efter avslutad behandling. Många unga som drabbas upplever problem kring sexualitet och närhet. Det är också vanligt med oro över framtiden och möjligheten att få barn. Målet med programmet är att hjälpa unga patienter att hitta sätt att minska problem och oro. Kvinnor med bröstcancer är den största gruppen, och detta kan innebära stor patientnytta.
Bli månadsgivare
Hur funkar det praktiskt?
– Det är ett internetbaserat program på tolv veckor där deltagarna får kunskap kring kroppsliga förändringar och hur cancer och behandling kan påverka sexualitet och fertilitet. Man får också strategier för att hantera oro och bryta negativa tankemönster, samt övningar för kommunikation, närhet och intimitet.
"Kvinnor med bröstcancer är den största gruppen, och detta kan innebära stor patientnytta."
Lena Wettergren
Vad hoppas du att projektet ska leda till?
– Genom studien vill vi ta reda på om ett digitalt behandlingsprogram kan hjälpa unga vuxna som har problem kopplade till sexualitet och fertilitet efter cancer. Om Fex-Can 2.0 kan bidra till att minska besvär och oro är ambitionen att det ska ingå i den ordinarie vården som en del av rehabiliteringen efter cancer. Vår önskan är att programmet ska finnas lättillgängligt, exempelvis via 1177, som ett stöd till såväl patienter som vårdpersonal.