"Vägen framåt är aldrig ett rakt streck"

Harriet Bures långa paus från tävlingssammanhang har flera orsaker, men inleddes när hennes man blev sjuk. Efter att hon kommit hem från EM i London 2016, där hon tagit guld på 100 meter fjärilssim i klassen 70–74 år, insåg hon att hon behövde finnas till hands hemma mer regelbundet och inte längre kunde resa utomlands.

Även träningen blev lidande. Hon försökte hålla i gång tillsammans med sin man, men det var svårt.

– Han fick glaukom, så han såg dåligt. Rätt som det var kunde han lägga sig på tvären i bassängen. Jag var därför tvungen att simma bredvid och hålla koll hela tiden. Då blir det inte så fokuserat.

Precis när pandemin börjat ebba ut blev Harriet Bure änka, och inte långt efter det kom nästa stora slag: bröstcancer.

FOTO Pavel Koubek.

Det var 2022 som hon bestämde sig för att undersöka sig. Hon hade inte känt någon knöl, men eftersom både hennes mamma och mormor gått bort i sjukdomen ville hon ändå göra en kontroll och vände sig till sin gynekolog.

– Jag sade att jag behövde komma på en mammografi. ”Bara att ringa dit”, sade han. Men jag hade fyllt 74, så det var inte så bara! När jag skulle boka tid och legitimerade mig på webben med mobilt bank-id fungerade det inte, eftersom jag var för gammal.

Harriet Bure är dock ganska påstridig, berättar hon, och till sist nådde hon fram via telefon. Efter att äntligen ha fått genomgå en undersökning bröts dock kontakten. Hon ringde till mottagningen upprepade gånger utan att få något svar.

Det skulle visa sig att resultaten hade skickats fel och fallit mellan stolarna, och Harriet Bure glömts bort.

– På midsommarafton 2023 hörde en sjuksköterska plötsligt av sig och sade: ”Du har en tid hos kirurgen i morgon bitti.” Det var så jag fick beskedet.

Efter att ha opererat bort två tumörer och gått igenom strålning, försökte hon återvända till simningen utan framgång. Kroppen sade ifrån och motivationen fanns inte riktigt där. I juni året efter gjorde hon ett nytt försök, och den här gången gav hon inte upp, trots fysiskt motstånd.

– Det tog nitton månader innan kroppen överhuvudtaget svarade ordentligt på träningen.

Hon gick försiktigt men systematiskt fram.

– De flesta som börjar träna tror att man ska köra fem gånger i veckan. Jag är utbildad tränare och har hållit i kurser, så jag vet: Man måste ta det lugnt i början för att kroppen ska vänja sig. Simning är inte någon lek. Jag kör styrketräning också, och det är ingenting i jämförelse.

Hon satte siktet på en tävling i Palma de Mallorca 2026, och inledde förberedelserna ett år i förväg. Långsamt återfick hon de gamla rutinerna, men gruppsimningen lämnade hon bakom sig.

FOTO Pavel Koubek.

– Kroppen är skör i min ålder, och jag har en liten tävlingsdjävul i mig: Om de andra drar iväg hakar jag på, oavsett om det är vältränade karlar i femtioårsåldern. Det funkar bara inte.

Så hur gick det i den stora comebacken på Mallorca Open Masters? Harriet Bure hade inga problem med att komma iväg från startpallen – hon vann två grenar och slog två svenska rekord i klassen 80–84 år.

Men medaljerna brydde hon sig inte så mycket om, säger hon. Det viktiga var att hon överhuvudtaget var på plats. Hade hon inte stått på sig för att få den där undersökningen hade det kanske inte blivit någon mer simning, konstaterar hon.

FOTO Pavel Koubek.

– Jag är väldigt envis, och den här kämparandan tror jag att jag har från idrotten. Där är vägen framåt aldrig ett rakt streck, men det är de som inte ger sig som når toppen.

Hennes erfarenheter har gjort henne involverad i Bröstcancerförbundet, och till ett av ansiktena utåt i kampanjen för höjd övre åldersgräns för mammografiscreening.

– Vi vet i dag att det är många äldre som kommer in med långt framskriden obotlig bröstcancer, och då är det ju en väldigt plågsam process, det går inte att komma ifrån. Det är också samhällsekonomiskt dumt att dra ett streck efter 74 år.

Hon hade egentligen inte tänkt att engagera sig så mycket i frågan, men när hon ”tänder” på något tar det eld i henne. Så var det med simningen, och så var det också med den här kampanjen.

– Jag har använt mina sociala medier och vänner för att få påskrifter – ingen i min närhet har sluppit undan.

Harriet Bure

• Ålder: 80 år.
• Bor: Örebro.
• Familj: Två barn och två barnbarn.
• Bakgrund: Har bland annat arbetat som lärare, kassörska och egen företagare. Startade upp konstsimning i Örebro och har haft styrelseuppdrag, dömt och utbildat inom sporten under 35 år.
• Simkarriär: Började tävlingssimma vid tolv års ålder och tävlade på nationell nivå i cirka tio år. Tävlade i konstsimning i åtta år, bland annat i landslaget. I 40-årsåldern började hon med masterssimning (veteransimning) och har sedan dess tävlat internationellt med stor framgång.

”Jag har en liten tävlingsdjävul i mig”, säger Harriet Bure. FOTO Pavel Koubek.