Hej, varje år man har ätit minskar risken för återfall och samtidigt blir återsfallsrisken lägre ju längre det har gått sen behandlingen. Bra att höra med din onkolog om det finns mer att göra mot dina biverkningar. Men ibland blir bästa beslutet att avsluta antihormonella behandlingen tidigare än man initiellt hade planerat för.

Hej, jo det har absolut hänt någon gång. Men oftast klarar man sig men stöd av teamet på Bröstcentrum och vänner/anhöriga. Fråga din kontaktsjuksköterska om det finns en kurator som kan stödja dig i denna tuffa fas. Håller tummarna att det kommer att gå så bra som möjligt.

Hej. Även om effekten procentuellt kan anses liten för vissa så handlar det om en ganska vanligt sjukdom och i och med det också många räddade liv. Det handlar inte i första hand om att minska risken för en ny bröstcancer i det friska bröstet. Vi räknar ofta i "sparade liv" och om vi utgår ifrån en 65-årig kvinna som inte har hög risk för sjukdomsåterfall och därför inte behöver cellgifter utan får antihormonell behandling, räddar vi en kvinna av 100 (dvs av 100 kvinnor, med likartad risk för sjukdomsåterfall, som tar antihormonell behandling i 5 år räddar vi en kvinna från att dö i bröstcancer inom 5 år). Om vi istället tänker en 55-årig kvinna med högre risk för återfall där vi också ger cytostatika räddar vi 13 kvinnor från död i bröstcancer inom 5 år, där den antihormonella behandlingen står för ungefär halva den effekten. För den enskilda patienten kan det vara svårt, tänker jag, att förstå hur man ska förhålla sig till statistik då det inte går att överföra på en enskild individ, utan statistiken guidar oss i första hand vilken behandlingsstrategi vi ska erbjuda den specifika patient vi har framför oss på ett mottagningsbesök, för att minska risken för sjukdomsåterfall och för tidig död i bröstcancer. Det är viktigt att ta i beaktande alla typer av biverkningar som både kan och ofta/ibland drabbar patienten. Jag tycker inte alls att patienten skall "plågas" av biverkningar. Ofta, men inte alltid, kan vi stötta och ändra så att det blir acceptabla biverkningar. Vad som är acceptabelt är det förstås patienten som ska bestämma, inte läkaren eller sjuksköterskan. Ibland är biverkningarna av sådan art att vi, trots försök att lindra (tex byta läkemedel), kommer till en punkt där kanske behandlingen får avbrytas. Nu blev detta ett ganska långt svar, som jag brukar försöka undvika, men jag hoppas att du förstår hur jag menar.

Hej. Den önskade effekten av de olika preparaten är densamma, det är själva molekylen som skiljer sig lite åt. De har egentligen ungefär samma biverkningsprofil men vilka biverkningar som dyker upp hos en enskild individ kan skilja sig åt, och det går inte att veta detta förrän man provat den specifika behandlingen. Jag kan förstå din vilja av att inte förlora livslusten och det är förstås en balansgång. Efter en paus på 4 veckor borde biverkningarna ha ebbat ut till stor del. Jag tycker att det låter rimligt att prova och att du har en dialog med din kontaktsköterska om du känner av biverkningar.

Hej. Det låter verkligen tråkigt om hon inte känner att hon fått hjälp och stöd. Det hon kan göra är att kanske få kontakt med en kurator på den klinik hon följs upp på (onkologen?) och se om de kan hjälpa henne vidare och få en stadig och ansvarig läkar- och sköterskekontakt.

Hej. Jag tänker att det är en biverkan av Enhertu.

Hej, det går bra att äta kollagentillskott!

Hej, det borde inte vara något problem men fråga gärna läkaren som skriver ut läkemedlet också vad den tycker.

Hej, det borde gå bra att ta vaccinet men kolla gärna med din vaccinationsmottagning vad de säger också. Bäst att boka vaccineringen i slutet av viloveckan med Ibrance.

Hej. Jag förstår att det känns jobbigt och svårt. När vi kommer in i det normala klimakteriet och östrogenmängden i kroppen minskar (produktionen från. äggstockarna upphör) går många kvinnor upp i vikt eftersom kroppen vill öka östrogennivåerna. Då bildas mer fettväv, dvs det organ som bildar östrogen i klimakteriet. Detta kan även hända om man snabbt knuffas in i ett klimakterium, som i ditt fall pga behandlingen för bröstcancer. Du skriver att du har koll på diet, träning osv, ibland kan man ändå behöva hjälp och stöd av tex dietist eller beteendemedicin. Jag har ju inte riktigt koll exakt på din behandling, men ibland kan man även se om det går att justera den antihormonella behandlingen, tex byta från zoladex + aromatashämmare till tamoxifen, men det kanske är något du redan diskuterat med din onkolog? Det kan vara ett bättre val än att prompt sluta med medicinen.