Jag har behandlats med Zoladex och Anastrozol i 2,5 år efter min bröstcancerdiagnos, men har haft svåra biverkningar. Jag har bland annat fått migrän (behandlad med botox av neurolog), varit mycket trött, haft ledvärk och inte orkat träna. Jag har två små barn och mot slutet av behandlingen med Anastrozol kunde jag knappt vara i samma rum som dem på grund av huvudvärken och tröttheten. Efter samtal med min onkolog satte jag ut Anastrozol för att eventuellt byta till Exemestan. Nu har jag varit utan Anastrozol i några veckor och mår betydligt bättre – jag har fått tillbaka energi och livslust och klarar vardagen igen. Jag orkar nu träna och äta bra, vilket jag tänker också är viktigt för min hälsa och återhämtning. Samtidigt känner jag stor stress inför att börja med antihormonell behandling igen, eftersom biverkningarna påverkar mitt allmäntillstånd så mycket. Min fråga är: Vad anser ni om att enbart fortsätta med Zoladex, utan tillägg av aromatashämmare? Hur skulle det påverka min prognos och överlevnad? Bakgrundsinformation: Jag var 41 år vid diagnos (idag 44 år). Jag opererades i januari 2023 och påbörjade antihormon behandling i april 2023. Jag har hittills behandlats i 2 år och 5 månader och den planerade behandlingstiden är 5 år. Tumören var 9 mm, G1, ER-positiv/PR-positiv, HER2-negativ och Ki-67 över 10 procent. Ingen spridning till lymfkörtlar. Jag har hittills behandlats med operation, strålning, Zoladex och Anastrozol. Jag kan inte ta tamoxifen på grund av APC-resistens och familjehistorik med lungemboli. Jag är tacksam för råd kring min situation och hur jag bäst kan balansera behandlingseffekt mot livskvalitet.