Kunskap, hopp och realiteter på första konferensen om spridd bröstcancer

Samlade röster från konferensen

”Spridd bröstcancer är en prioriterad fråga för Bröstcancerförbundet, och det känns så viktigt att den här första konferensen kan bilda den plattform som många som lever med metastaserad bröstcancer frågar efter. Vi vet att de här kvinnorna behöver utbyta erfarenheter och tankar, och också söka stöd och kraft hos varandra. Vi kommer att fortsätta arbeta med sådant som den här gruppen efterfrågar.

Det var så mäktigt att stå i konferenssalen vid avslutningen av den här lyckade satsningen, jag kände en sådan power i rummet!”

Susanne Dieroff Hay, Bröstcancerförbundets ordförande

”Det är fantastiskt bra att Bröstcancerförbundet ordnar en konferens med så brett perspektiv på spridd bröstcancer. Det här är också de anhörigas sjukdom, och då är det så värdefullt att ta upp frågor om hur man pratar med barn, kan klara de ekonomiska påfrestningarna av en allvarlig sjukdom, och även hur man kan tänka kring de stora och svåra existentiella frågorna.

För mig känns det också väldigt hoppfullt att få berätta om de medicinska framstegen under de senaste decennierna. Nu är det väldigt många fler som kan leva längre och med god livskvalitet trots en allvarlig och spridd bröstcancer. Utvecklingen går framåt i en rasande fart!”

Henrik Lindman, onkolog och överläkare vid Akademiska sjukhuset, Uppsala

”Den här konferensen är ett så viktigt forum – inte bara för patienterna, utan också för oss som arbetar i cancervården. När man kommer ut så här i verkligheten funderar man också mer över hela verksamheten. Jag tycker det har varit så otroligt många intressanta frågor som kommit upp. Och jag inser att vi kommit långt när det gäller att ta hand om barn till svårt sjuka föräldrar i Sundsvall. Vi arbetar under samma hälso– och sjukvårdslag i hela landet, och det här tänkesättet och den här omsorgen om barnen i familjer med allvarlig sjukdom borde förstås finnas överallt – inte bara i Sundsvall. Det kändes både fint och viktigt att få föreläsa på Bröstcancerförbundets första konferens om spridd bröstcancer.”

Catharina Engman, sjuksköterska och barnombud, Onkologicentrum, Sundsvalls sjukhus

”En jättefint och generöst ordnad konferens där det var en ära att få medverka och försöka svara på frågor om mat och mående. Jag är ödmjuk inför den här patientgruppens situation och det var viktiga och stimulerande dagar.”

Maria Sundberg Hjelm, dietist, Västmanlands sjukhus, Västerås

”Vi träffades i november på en rehab-vecka på Masesgården och sedan dess har vi hållit kontakt. Det betyder mycket för oss att vi har varandra. Den här konferensen ger kraft och stuns! Den är faktiskt nödvändig! Det känns också hoppfullt att lyssna till forskningens framsteg, den överblicken får vi inte på våra vanliga läkarbesök. Och så är det skönt att få träffa andra och prata om våra olika erfarenheter och livssituationer.”

Eva Persson Löfgren och Kristina Wikman, Stockholm

”En toppenbra konferens och så betydelsefullt att få träffas! Det är värdefullt att få inblick i det senaste kunskapsläget direkt från de ledande experterna på området. Även om vården ska vara lika bra över hela landet känns det som att bröstcancereliten finns på universitetssjukhusen.”

Från vänster: Veronica Dahlund, Sandviken, Anna Lundh, Sandviken och Ulrika Porat, Gävle

”Det är väldigt välkommet med en konferens som bara riktar sig till oss som lever med spridd sjukdom. Vi känner oss inte riktigt inkluderade i satsningar som handlar om att man ska bli frisk från sin cancer – det gäller ju inte oss. Jag vill hålla mig kvar i det vanliga livet och har inte engagerat mig i min lokala förening, så det här initiativet uppskattas verkligen!

Ingrid Simonsson, Lund

”Äntligen, säger jag! Det känns så bra med en genuin satsning på oss med spridd sjukdom. Vi är rätt många nu som lever ganska länge – och vi blir allt fler – så det här känns både rätt och angeläget. Jag skulle önska mig fler naturliga nätverk, kanske via sjukhusen, men den här konferensen kanske kan ge en grund för fler kontakter. Och forskningen ger mig hopp!”

Linda Berglund, Luleå