Vanligt att den sexuella hälsan påverkas negativt

Enligt WHO är sexualiteten en del av att vara människa, ett grundbehov som inte bara är synonymt med sex utan så mycket mer.

– Det är inte jag som kontaktsjuksköterska eller läkare som ska välja om vi ska beakta sexuella rättigheter eller inte, det är en mänsklig rättighet! Om alla vi som jobbar med personer med bröstcancer beaktat det, hade vi kommit så mycket längre, säger Else-Marie Rasmusson som är onkologisjuksköterska, sexolog och ordförande för Svensk förening för psykosocial onkologi och cancerrehabilitering.

Förmågan och benägenheten att ta upp frågor som rör sexuell hälsa varierar mycket inom vården, menar hon. Många är bra på att informera och fånga upp funderingar, andra sätter det fortfarande sist på listan. Om det hinns med. Om det känns rätt eller bekvämt att ta upp.

– Vi måste komma ifrån det, hur ska jag kunna känna in om det är aktuellt för personen framför mig? Det kan jag inte om jag inte frågar.

Generellt tycker hon att det finns mycket mer att önska på det här området. Att man saknar utbildning i ämnet och därför tycker att det är svårt köper hon till viss del.

– Efter grundutbildning behöver vi fortbilda oss inom olika områden beroende på var vi arbetar, så även inom sexuell hälsa. Alla ska inte bli sexologer, men genom att lyfta frågan och ge basal information kommer man väldigt långt, säger Else-Marie Rasmusson.

Informationen bör ges både muntligt och skriftligt. Bröstcancerförbundets medlemsenkät visar emellertid att just information på det här området är en bristvara: Fyra av fem uppger att ingen inom vården ens har tagit upp frågan. Tidig information är också det som flest, 62 procent, av de svarande som inte är nöjda med stödet från vården hade velat ha. Många har själva lyft frågan men inte fått den återkoppling de hoppats på. ”Jag tog upp detta med onkologen, fick till svar att du får leva med att sexlusten avtar efter all behandling”, skriver till exempel en svarande.

Flera med partner hade också önskat mer information och stöd till denna, både för partnerns egen skull och för att själva få ökad förståelse.

Hanna Möllås, som är barnmorska, psykoterapeut och specialist i klinisk sexologi, träffar ofta kvinnor i terapi som upplever att de förlorat sin sexlust när de blivit sjuka i bröstcancer. Många kan tydligt härleda sin minskade lust till den medicinska behandlingen. Andra är påverkade av kroppsliga förändringar som inte rimmar väl med hur sexualiteten i vårt samhälle ofta är kopplad till det ungdomliga, friska och fräscha. En del behöver få bearbeta förlusten och traumat i att få den här typen av diagnos innan de kan känna någon lust.

Hanna Möllås brukar försöka bena ut vad personen hon möter själv menar med sexlust, eftersom det är ett brett begrepp utan given definition. När vi talar om sexlust har vi en förmåga att lägga fokus på kroppen och exakta aktiviteter – på sådant som orgasm och penetration. Men det finns också i det sociala samspelet, i det vi tycker är spännande eller avslappnande och det vi njuter av, påpekar hon.

– Sexualitet är väldigt existentiellt. Det blir tydligt när en person drabbas av sjukdom, kommer i kontakt med sin dödsångest eller är orolig för att förlora ett bröst till exempel, säger hon.

Hon försöker undersöka vad varje person upplever är problemet med den minskade lusten. En del tycker själva att det är helt okej att inte känna lust – lidandet uppstår kanske egentligen i jämförelsen med andra, i förhållandet till en partner eller i sorgen över att något som tidigare varit en viktig del av livet inte längre är det. Hon följer patientens egna mål när det gäller sexlust och jobbar utifrån det för att hitta nya vägar till njutning, gemenskap, närhet och sexualitet.

I terapi jobbar hon också gärna med par och uppmanar alla att ta med sig sin eventuella partner, i alla fall någon gång.

– För många är det väldigt värdefullt att bara sätta ord på det här tillsammans och kunna mötas i det.

Det är vanligt att tänka att lust bara ska uppstå spontant, menar Hanna Möllås, men ofta behöver den lockas fram. Därför kan det vara en bra idé att planera in tid för erotiska aktiviteter eller intimitet, som onani, massage eller smekningar.

Många av dem hon möter återfår lust till sex med tiden, men då är det inte ovanligt att de i stället upptäcker att sköra slemhinnor blir ett problem. Det är naturligtvis viktigt att göra vad man kan för att motverka det, säger Hanna Möllås. Men hennes råd är att också försöka fokusera på njutning framför funktion och se hur man kan uppnå det utan att skada vaginans slemhinnor. Det kan till exempel vara att använda sig av en vibrator som man lägger på blygdbenet, vilket kan ge stark njutning.

– Många känner inte sin kropp så väl och vet inte vilka fantasier de går i gång på, det har bara rullat på och man har inte aktivt behövt utforska det. En del upplever att sjukdomen gör att man tvingas ta tag i något man kanske aldrig hade gjort annars. I det kan man se något positivt, säger Hanna Möllås.

TEXT KARIN PERSSON