Amelia Adamo – Rosa fighter
Amelia Adamos två bästa väninnor drabbades av bröstcancer. Då bestämde sig tidningsdrottningen för att lyfta in cancer i de blanka magasinen.
TEXT Jennie Aquilonius. FOTO Anna Simonsson. KÄLLA Magasin B nr 3, 2019.
Publicerad 25 oktober 2019
DÄR STÅR DEN. I en butik på Heathrows flygplats i London år 2000. Pink Ribbon är ett magasin som bara handlar om bröstcancer. En varm och vacker tidning. Det måste gå att göra i Sverige, tänker Amelia Adamo.
Kosmetikföretaget Estée Lauder lanserade rosa bandet 1991. Tre år senare började det säljas i Sverige av både Bröstcancerförbundet och Cancerfonden. I början av 2000-talet, när Amelia Adamo står på Heathrow, har rosa bandet och oktober som bröstcancerns månad slagit igenom i länder som England och USA, men inte i Sverige.
Tanken fastnar. Två av Amelia Adamos närmaste väninnor har precis fått bröstcancer. Väl hemma kontaktar hon Cancerfonden och säger att hon vill göra en specialutgåva av Amelia om bröstcancer, där tio kronor per exemplar går till fonden. Ett år senare var Amelia Pink Ribbon verklighet.
– Den förlorade för mycket pengar. Och det förstod ju jag också, som är en mycket lönsam person, att specialtidningen var en engångsföreteelse, men det innebar inte på något sätt att vi skulle ge upp tanken på att producera reportage om bröstcancer, säger Amelia Adamo.
Hon sitter i sin röda soffa hemma i takvåningen på Södermalm i Stockholm. Regnet smattrar mot rutorna. Lummiga träd vajar i vinden där utanför. På väggen vid fönstret sitter en tavla av serietecknaren Liv Strömqvist, en dansande ballerina med mensblodiga trosor. Mitt i en bokhylla en skylt med texten: ”How much fun can I have before I go to hell?”.
AMELIA ADAMO BERÄTTAR hur hon som chefredaktör för tidningen Amelia började vika ett antal sidor till bröstcancer i oktobernumret varje år. Mellan läppstift, frisyrer och funderingar på att skaffa barn eller inte var den plötsligt där: cancern. Redaktionen skrev om att allt fler klarade sig, om kroppar som svullnade upp av cytostatika, forskning, hår som föll av och humör känsligt som tunn is. En kvinna följde de hela vägen in i döden. Målet var att förmedla hopp utan att blunda för det hemska. Amelia Adamo fortsatte på samma sätt när hon startade tidningen Tara och senare M-magasin.
– I början sa alla i branschen att du kan inte ha cancer i tidningen, det är ju en underhållningstidning. Nej sade jag, Amelia är en tidning om verkligheten. Den har alltid varit nära livet, men med en känsla av att läsaren alltid kan bli lite bättre.
DET GICK TRÖGT för rosa bandet i början. Amelia Adamo försökte dra in pengar till kampanjen. Smyckesdesignern Lisen Stibeck tillverkade till exempel ett skimrande halsband i form av ett hjärta, som inte sålde. Det köptes till slut av Carl-Johan Bonnier, tillsammans med två örhängen, för 25 000 kronor. Senare gav han smyckena till Amelia Adamo.
I andra delar av världen lyste kända platser rosa i oktober. Vita huset var rosa, liksom tvillingtornen i Kuala Lumpur och Niagarafallen. Amelia Adamo ville lysa upp Stadshuset, men fick nej. Globen sa javisst får du det, för 400 000 kronor. Till slut fick hon belysa Bonnierhuset på Torsgatan 21 i Stockholm.
– Jag får kraft av motstånd. När det inte gick att tända varken Globen eller Stadshuset drev vi i alla fall igenom att Bonniers skulle hysta upp 100 000 kronor, och så tände vi åtminstone ett hus. Det var fantastiskt!
Men hennes engagemang handlade inte bara om medmänsklighet, utan också om image. Amelia var ju en kommersiell tidning. Hon beskriver det som en form av socialt ansvarstagande, läsarna skulle tycka om redaktionens engagemang.
Människors hygglighet får mig att gråta.
Amelia Adamo
HOS KVINNOR SOM drabbats av bröstcancer fick rosa bandet däremot ett stort genomslag. Det kommer fortfarande fram snaggade kvinnor på stan och tackar. Säger att tidningen varit ett stöd. I den röda soffan blir Amelia Adamos ögon blanka och rösten tjock. Hon torkar tårarna och säger att hon inte vet vad som hände, det är något med tacksamheten.
– Det här är något nytt för mig, människors hygglighet får mig att gråta.
SJÄLV HAR AMELIA ADAMO aldrig varit rädd för vare sig sjukdomar eller döden. Säger att hon är fatalist, att man blir det när saker och ting händer i ens liv.
– Det första otäcka var ett barn som dog, mitt första, som bara levde i två timmar. Sedan kom två friska barn. Sedan dog min man i hudcancer 1985. Men min mamma, som var hembiträde, hon levde tills hon var 92. Då blir man sådär, det kan hända vad fan som helst.
Att hon får kraft av motstånd tror Amelia Adamo beror på uppväxten hos otrevliga nunnor i en katolsk skola. Hon bodde först med sin mamma i en pigkammare i sex år. Blev impregnerad med kärlek. Men så träffade mamman en ny man och flyttade till en bostad där barn inte fick bo. Det blev internat på Sankt Eriks katolska skola i Stockholm med 30 okända ungar och elaka nunnor.
– Jag fick ett slags teflon på insidan. Jag måste klara det här, för att mamma inte skulle bli ledsen. För att kunna bli stark måste du veta att någon tycker om dig, och min mamma älskade mig.
2008 valdes Amelia Adamo in som hedersmedlem i Bröstcancerförbundet. Genom sina tidningar stöttade hon bland annat förbundets promenadevent Rosa steget och helger för unga kvinnor som drabbats av bröstcancer.
Jag är stolt över att vara hedersmedlem. Det gör också så att frågan blir mer aktuell för mig och att jag blir mer aktiv.
Amelia Adamo, hedersmedlem i Bröstcancerförbundet
– Jag är stolt över att vara hedersmedlem. Det gör också så att frågan blir mer aktuell för mig och att jag blir mer aktiv. Utifrån mitt arbete med kvinnotidningar är bröstcancer en jättestor fråga.
Så smått började andra tidningar och företag hänga på rosa bandet. Att det växte sig stort känns som en underbar triumf. Att kampanjer för just bröstcancer fungerar tror Amelia Adamo beror på kontrasten i att något härligt blir sjukt. De flesta gillar bröst. De symboliserar så mycket: liv, mat, sexualitet och utseende. Uppmärksamheten som rosa bandet får är viktig, menar hon.
– I slutändan leder det till pengar till forskningen vilket förbättrar möjligheterna för patienterna. Men jag tycker att lite mer pengar skulle gå till Bröstcancerförbundet för att underlätta tiden då människor har bröstcancer.
Amelia Adamo
- Ålder: 72 år.
- Gör: Senior publisher. Tidningsdrottning, tidigare bland annat grundare av och chefredaktör för tidningarna Amelia, Tara och M-magasin.
- Bor: Södermalm i Stockholm.
- Familj: Sambon Lucio Benvenuto, två barn och fem barnbarn.
- Fritiden: Umgås! Älskar kalas, middagar, samkväm. Vandrar gärna.
- Prisad: Fick 2004 Bröstcancerförbundets Utmärkelse för betydande insatser för bröstcancerbehandlade.
Två olika rosa band
1991 tog kosmetikföretaget Estée Lauder initiativet till dagens rosa bandet. Det enfärgade ceriserosa originalbandet från Estée Lauder säljs sedan 1994 av Bröstcancerförbundet, numera med ensamrätt i Sverige. Alla pengar går till forskning om specifikt bröstcancer och till rehabilitering och stöd till drabbade. Sedan 2006 säljer Cancerfonden ett eget rosa band, med ny design varje år. Intäkterna går till forskning om alla cancerformer.
