Det är nu vi lever
Sångerska Anna Stadling och maken Pecka Hammarstedt drabbades av cancer samtidigt. Under den värsta krisen blev de små strimmorna av ljus en livlina.
TEXT Annika Sjöberg. FOTO Anna Simonsson.
Publicerad 20 januari 2021
Vintern 2016. Inom loppet av två veckor ligger Anna Stadling och hennes man Pecka Hammarstedt på avdelning 39 på St. Görans sjukhus i Stockholm. Hon opererad för bröstcancer och han för prostatacancer. Hemma finns deras femåriga son John Henry i en lägenhet som är vänd upp och ned i en omfattande renovering.
– När jag satt hos läkaren fick jag först en operationstid bara två dagar innan Peckas. Då bröt jag ihop, berättar hon.
Vården insåg att de var en familj i kris. De fick kontakt med en kurator och Anna fick en ny operationstid knappt två veckor senare.
– Det känns fortfarande svårt när jag berättar om det. Hur vi stod bredvid varandra i det här kaoset med våra inre rädslor, skräcken att den andra skulle dö och rädslan att själv dö ifrån sitt barn.
Vi stod bredvid varandra i det här kaoset med våra inre rädslor.
Anna Stadling
NÄR DE FICK SINA DIAGNOSER hade varken Anna eller Pecka märkt av några symptom. Livet flöt på. Genom adoption hade de fått sitt efterlängtade barn och Anna hade bestämt sig för att spela in en ny skiva. Men så kom våren 2015. Efter att ha kallats till en slumpmässig kontroll fick Peckas bror beskedet prostatacancer. Eftersom det är en cancerform med en stark genetisk faktor gjorde även Pecka ett test. När provsvaret väl kom efter sommaren fick även han samma besked. Kort därefter kallades Anna till mammografi.
– När de ringde och sa att jag behövde komma tillbaka för fler prover… Där någonstans förändrades allt, mins hon.
Dagen innan Peckas operation bar de in sina sängar i sovrummet igen och skruvade ihop dem. Ingen av dem skulle kunna lyfta tungt på ett tag och de behövde trots allt någonstans att sova.
Annas operation innebar att hela bröstet togs bort. Hon slapp cellgifter men läkningen var besvärlig och under ungefär ett halvårs tid kändes det som att en stor del av livet utspelade sig på St. Görans sjukhus. Hon minns en kväll när de helt utmattade satt på köksgolvet, Pecka i bara kalsonger och täckt med byggdamm. John Henry sov på en madrass i en koja han byggt, som för att skärma av kaoset runt om kring.
– Då brast det för oss. Vi bara skrattade och sa att det är helt sjukt det vi är med om just nu, berättar hon.
Nu, med lite distans till den svåraste tiden, kan hon se hur viktiga de här glimtarna av glädje var. De blev en påminnelse om det vanliga livet. Det som hade trängts undan av oro, smärta, rädsla, läkarbesök, renovering och ansträngningen att trots allt upprätthålla en hyfsat normal tillvaro för deras son.
– Livet är inte bara fina middagar och skål-bilder på Instagram och det är viktigt att våga vara sårbar, men vi behöver också hitta de där strimmorna av ljus då vi kan njuta och känna glädje mitt i det svåra, säger hon.
Då brast det för oss. Vi bara skrattade och sa att det är helt sjukt det vi är med om just nu.
Anna Stadling
NÄR DE FYSISKA SÅREN läkt började Anna göra musik igen. På morgonen gick hon ner till Norr Mälarstrand, ett stenkast från hemmet, och tog båten över Riddarfjärden till låtskrivaren och vännen Andreas Mattssons studio på Södermalm. De tog en kaffe och Anna fick prata av sig, sedan satte de igång och jobbade. Låt efter låt, text efter text tog form och skivan som släpptes 2017 är präglad av den egna krisen. Det gäller även låten ”När allt det här är över” som släpptes som singel coronavåren 2020. Då fick den en ny innebörd och spelades flitigt på radio.
– Tvärt emot vad många tror så är det inte en pandemisång men den passar bra just nu eftersom den är framkommen ur en annan kris.
I låten sjunger Anna om när allt ska bli som vanligt, när vardagen är tillbaka. Men hon konstaterar också att alla vet att det inte blir riktigt som vanligt igen, varken efter bröstcancer eller coronapandemin.
Att leva i icke-kontroll är speciellt, och det gör alla nu under pandemin.
Anna Stadling
– Men det finns en textrad från plattan som går: ”… blir det nya som det gamla, lika enkelt att förstå. Det blir kanske inte samma men det blir rätt bra ändå.” Vi är så vana att kunna kontrollera tillvaron men så kommer livet emellan. Att leva i icke-kontroll är speciellt och det gör alla nu, utan något slutdatum.
För Anna Stadling och hennes familj har erfarenheten satt spår som kommer att finnas kvar under lång tid framöver. Kanske försvinner de aldrig. Förra året kom mycket i fatt henne och hon var enormt trött. Nu är det Peckas tur. De har också slutat göra allt för långsiktiga planer. De drömmer om en resa med husbil för att se midnattssolen, John Henrys önskan, i övrigt ligger fokus på här och nu och att ta till vara på fina stunder i vardagen.
– Samtidigt som vi behöver en framtidstro och en längtan så måste vi se att det är nu vi lever.
Vi behöver få känna glädje mitt i det svåra.
Anna Stadling
DET HAR NU GÅTT NÄSTAN fem år sedan Anna Stadling fick sin diagnos och hon är ny ambassadör för Bröstcancerförbundet. När hon fick frågan tog det bara ett dygn innan hon svarade ja. Den kom helt rätt i hennes egen process.
– När jag själv stod inför min stora operation hade jag vänner som stöttade mig och sa att det kommer vara det tuffaste du gjort, men du kommer att klara det. Nu är jag väldigt stolt och glad att få räcka ut en hand till andra och stötta på det sätt jag kan.
Anna Stadling
- Ålder: 50 år.
- Bor: Lägenhet på Kungsholmen i Stockholm.
- Gör: Musiker och ambassadör för Bröstcancerförbundet.
- Familj: Man och en 10-årig son.
- Fritid: Jag har dåligt med hobbies. Jag är så mycket jag kan med min pojke och gillar att promenera och sitta och skriva på kafé.
- Diagnos: Hormonell bröstcancer.
