För 40 år sedan pratade man inte om cancer
Bröstcancerföreningen Moa-Lina i Östergötland fyller 40 i år! Inga Ekström 90 år, en av grundarna, berättar om sin bröstcancerresa i en tid då stödet och gemenskapen mellan bröstcancerdrabbade kvinnor var begränsad och om hur glädjen till slut kom tillbaka – inte minst tack vare sitt engagemang i föreningen.
Publicerad 13 april 2022
uppdaterad 22 augusti 2022
1970 upptäckte Inga en knöl i sitt bröst i duschen. När hon skulle till sjukhuset av en annan anledning, passade hon på att fråga om knölen. Läkaren som undersökte knölen skickade henne vidare till en annan läkare som tog ett prov. Inga fick information om att läkarna ville göra en större operation. Men att det var bröstcancer, fick hon inget tydligt besked om.
Efter sin operation, när Inga låg på sjukhuset, fick hon ett brev av en av sina döttrar där det stod "Mamma, du kommer väl snart hem?".
– Tänk om jag inte skulle klara mig? Jag kämpade för mina barn och min man, berättar Inga.
Att dela sin erfarenhet med andra i samma situation var något som Inga saknade.
– Jag hade ingen att prata med och frågade min kirurg om det fanns andra kvinnor som hade gått igenom samma sak som jag. Det fanns det.
Inga sa till kirurgläkaren att de kunde ringa henne om de ville prata, vilket flera kvinnor sedan gjorde. Många som kom i kontakt med Inga kände hopp av att möta en kvinna som överlevt bröstcancer.
Jag hade ingen att prata med och frågade min kirurg om det fanns andra kvinnor som hade gått igenom samma sak som jag. Det fanns det.
1982 gjordes ett reportage av Inga Ekström, och några andra bröstopererade kvinnor. I samband med detta uppmuntrade journalisten kvinnorna att starta en bröstcancerförening. En diskussion tog fart om vem som skulle göra vad. Några hade mer föreningskunskap än andra men tillsammans hjälptes de åt att bilda Bröstcancerföreningen i E-Län, som senare kom att bli Bröstcancerföreningen Moa-Lina Östergötland. Inga blev så småningom ordförande i föreningen.
– Hade inte den här journalisten uppmuntrat oss vet jag inte om det hade blivit av något med föreningen, berättar Inga.
Första steget var att hitta kvinnor som hade opererats för bröstcancer. Eftersom Inga själv hade jobbat på sjukhus som barnskötare kände hon till de olika avdelningarna. Kvinnorna i föreningen besökte sjukhuset och presenterade sig för personalen. När de berättade att de ville träffa andra kvinnor som opererats för bröstcancer för att dela med sig av sina erfarenheter, blev flera i personalen skeptiska. På den tiden var det nämligen inte lika accepterat att prata öppet om cancer. Kvinnorna besökte sjukhuset ytterligare en gång och till slut sa personalen att de åtminstone kunde ställa frågan till de bröstcanceropererade kvinnorna om de ville prata med någon som hade liknande erfarenhet som dem själva. Det ville de såklart och det blev startskottet för kontaktpersonsuppdraget i föreningen, vilket idag är stödpersonsverksamheten.
Bröstcancerdrabbade kvinnor från hela länet började ta kontakt och det stod helt klart att det fanns ett stort behov att få stöd. Till exempel ville kvinnorna att en kontaktperson skulle följa med när de skulle få sitt besked eller genomgå en behandling.
Min superkraft är att våga.
Inga hade fyra barn tillsammans med sin man när hon gick igenom sin bröstcancerbehandling. Flera år senare går hennes man bort i ALS och Inga kämpade vidare som ensamstående mamma. Det var tufft men till slut kom glädjen tillbaka och en stor anledning var just engagemanget i bröstcancerföreningen. En annan anledning var dansen! Idag orkar tyvärr Inga inte dansa men hon minns glädjen som den gav henne.
Idag är Inga en av tre hedersmedlemmar i Bröstcancerföreningen Moa-Lina. Fastän hennes engagemang är lite lugnare nu, finns stödet till andra bröstcancerdrabbade kvar. Inga kommer fortfarande i kontakt med bröstcancerdrabbade kvinnor som vill få stöd.
I maj fyller Inga 90 år och när hon får frågan om vad hennes superkraft är skrattar hon till och svarar:
– Det är att våga.
I augusti 2022 får vi på Bröstcancerförbundet besked om att Inga Ekström har gått bort. Ingas familj har godkänt att reportaget får finnas kvar på webben.
Tack Inga, för att du så öppet delat med dig av din berättelse och för ditt engagemang i att ingen ska behöva vara ensam med sin bröstcancer.
Om Bröstcancerföreningen Moa-Lina Östergötland
Antal medlemmar 551 stycken (varav 59 stödmedlemmar).
Verksamhet Friskvårdsaktiviteter i form av yoga, vattengympa, promenader och cirkelfys. Stödpersonsverksamhet och gruppverksamheter (en grupp för Unga Moa-Linor (<50 år) och en för kvinnor med spridd bröstcancer). Caféträffar, medlemsträffar med föreläsningar samt en årlig vårresa. Föreningen bedriver även påverkansarbete gentemot vården genom möten med kontaktsjuksköterskor och verksamhetsansvariga på onkologen.
Motto Röst och tröst.
