Hallå där Susanne Ahlstedt Karlsson
Susanne är kirurgsjuksköterska och doktor i vårdvetenskap och har undersökt hur man kan hjälpa fler kvinnor att fortsätta med antihormonell behandling.
Publicerad 20 oktober 2022
uppdaterad 7 november 2022
Varför har du forskat i detta?
– Som sjuksköterska såg jag att många kvinnor som får endokrin behandling i samband med att de opererats för bröstcancer inte mår bra. Det kändes angeläget att försöka göra något för att förbättra situationen.
Hur har du gått till väga?
– Vi har bland annat låtit kvinnor skriva dagbok under de första tre månaderna av sin endokrina behandling. I en av studierna tog vi sedan fram en stödmodell, tillsammans med både patienter och vårdpersonal, för att vården bättre ska kunna bemöta de olika problem de kan uppleva.
Vad berättade kvinnorna?
– Det handlar inte bara om vallningar eller stela leder, utan problemen de upplever är mångfacetterade. Det är också väldigt olika hur mycket information man vill ha, och svårt som patient att tolka vad informationen betyder för en själv. Många vänder sig inte heller till vården i första hand. Man vill inte störa i onödan och känner sig lite övergiven.
Stöd bröstcancerforskningen
Vad är viktigast för att stötta patienten?
– Att verkligen utgå ifrån den enskildas upplevelser och behov. Stödmodellen skapas utifrån personcentrering – man ser patienten, att hon har resurser, förmågor och mål. För många handlar det ju om liv och död. Även en liten minskad risk för återinsjuknande kan vara tillräckligt motiverande för att faktiskt ta tabletten.
Vad händer framåt?
– Nu behöver vi testa stödmodellen i större format för att se att den verkligen gör skillnad och får effekt över tid. Tanken är att vi senare ska implementera modellen så att den blir en del av verksamheten här på Sahlgrenska.
Vad hoppas du på?
– Många tvivlar på sin egen förmåga att klara av behandlingen, men vi vill stärka dem så att behandlingen känns som deras egen. De ska känna att det är ett eget val att genomföra den snarare än att de gör det för att läkaren sagt till dem.
TEXT KARIN PERSSON
