Hjärnan vill, men kroppen är inte med

Första gången hon skulle prova att ha samlag efter diagnosen gjorde hon det med en kompis.

– Jag tyckte det kändes bekvämare, han visste att jag var osäker. Jag ville se om saker kunde funka men det var katastrof, det blödde och gjorde så ont.

Sedan dess har hon läst mycket själv och försökt förstå hur bröstcancer och dess behandling kan påverka förmågan och lusten att ha sex. Hon har provat krämer med och utan lokalt östrogen, smörjt underlivet med kokosolja och onanerat, trots att hon egentligen inte känt för det, för att försöka väcka lusten till liv och ta reda på vad hennes kropp gillar nu.

Anastasia De Res hem är fyllt av konst och andra föremål som berättar historier om vem hon är och om vad som betyder mycket för henne. Väggarna pryds av tavlor med motiv från barndomens Australien och skyltar med stärkande budskap. På hedersplats i bokhyllan står ett lila, vaginaformat ljus hon köpt under en resa till Holland. Döttrarna är något skeptiska till den publika placeringen, själv älskar hon det.

– Jag tycker det är fint att visa att så här kan en snippa också se ut.

Hon beskriver sig som en öppen person och har aldrig haft svårt för att prata om sex. Det tror hon har varit en viktig nyckel när hon har dejtat och i de förhållanden hon haft sedan hon fick sin diagnos. Det har inte varit helt lätt att veta när hon ska ta upp att hon haft bröstcancer och hur det påverkar henne, men hon har försökt att vara proaktiv och tydlig, och definitivt lyft frågan innan det blivit aktuellt med något slags erotisk aktivitet. När hon berättat har hon bara mötts av förståelse, och ofta har samtalet lett till djupa diskussioner, eftersom alla har en relation till cancer.

För snart ett och ett halvt år sedan träffade hon mannen hon numera är förlovad med. De har hela tiden kunnat kommunicera bra kring sex och bröstcancer, och det har varit hjälpsamt, men läget är ändå frustrerande. Fortfarande är Anastasia De Res sexuella lust nämligen, åtminstone ur en aspekt, i det närmaste obefintlig. Intellektuellt kan hon vilja ha sex.

– Jag längtar efter min fästman, det känns mysigt och härligt att vara tillsammans. Jag kopplar erotisk intimitet till kärlek och jag tycker att han är fysiskt attraktiv. Ändå blir jag inte alltid upphetsad. Jag väntar på det där pirret. Men det här säger nej, det säger ingenting, säger hon och pekar mot underlivet.

Fysiskt fungerar det bra att ha samlag, med hjälp av silikonbaserat glidmedel. Kroppen kan också komma i gång och hon kan få orgasm. Men om det inte sker hyfsat snabbt kan lusten plötsligt bara stängas av. Hon brukar försöka att skapa lust genom att använda fantasin, tänker sig kanske att de befinner sig på en mer romantisk plats, men hittills har hon inte hittat något sätt som fungerar. Då är det bättre att försöka igen lite senare eller att vara intima tillsammans på andra sätt, genom massage till exempel.

Fysisk beröring hjälper henne att känna sig bekväm i sin kropp. Anastasia De Re berättar att hon, under de första åren efter operationen, alltid hade bh på sig när hon var tillsammans med en man. Fortfarande kan hon vilja gömma sig under täcket ibland, och när hennes fästman för handen genom hennes hår händer det att tankarna börjar kretsa kring bröstcancern, trots att hon egentligen helt har omfamnat sin korta frisyr.

Samtidigt har sjukdomen gjort henne mer accepterande och tacksam gentemot sin kropp än vad hon varit tidigare. Den har varit stark och tagit henne igenom både behandling och återhämtning. Det är en ”skitbra” kropp. Och det, tror hon, har gjort att det trots allt faktiskt händer att hon har mer fantastiskt sex än någonsin. Det är gånger då hon inte har några hjärnspöken. Då kroppen hänger med, hon har en bra dag och tålamodet finns där.

– Om stjärnorna står rätt och det är fullmåne, säger hon och skrattar.

Anastasia De Re är säker på att det är den antihormonella behandlingen som dövar hennes sexlust, men att sluta medicinera är inget alternativ för henne.

– Forskningen säger att jag har bättre chans att överleva och se mina barn växa upp om jag tar Tamoxifen. Okej, då gör jag det.

Hon är kritisk till hur frågan om sexuell hälsa behandlas inom bröstcancervården. Det krävs mod för att prata om det intima, och man måste hitta sätt att få fler läkare, sjuksköterskor och andra att våga, menar hon. När hon började sin behandling visste hon inte vad hon kunde förvänta sig.

– Jag tänkte: De ska ta bort min cancer, punkt. Det är först efteråt som jag förstått att man ska få rehabilitering för att kunna ha en bra livskvalitet, att jag gått miste om något.

TEXT KARIN PERSSON FOTO FELICIA YLLENIUS

Anastasia De Re

• Ålder 42.
• Bor Enskede i Stockholm.
• Gör Inköpsansvarig på ett vinimportföretag.
• Familj Två barn, 14 och 11 år, fästman.