”Humor kan visa nya sidor av verkligheten”
När Lisa Ambjörn skrev på en monolog om en person som förberedde sig för en canceroperation fick hon syn på det absurda: Yoga, gurkmeja, löpning och – sammanbrott. Här fanns något man kunde skratta åt.
TEXT TIM ANDERSSON FOTO MARGARETA BLOOM SANDEBÄCK
Publicerad 10 februari 2022
uppdaterad 15 februari 2022
När Lisa Ambjörn var inlagd med livmoderhalscancer i London delade hon vid ett tillfälle sjukhussal med en mycket sjuk kvinna, som ägnade dagarna åt att svära i telefonen. Hon stod i kontakt med några byggarbetare som höll på att renovera hennes badrum och var uppenbart missnöjd med bilderna hon fick se.
Bakom ett draperi låg Lisa Ambjörn och fnissade.
– Kvinnan var nog en ganska jobbig person, och det var så befriande i allt det sorgliga att se någon som är hundra procent sig själv ända in i slutet.
För Lisa Ambjörn var humorn som ”en hinna av självbevarelsedrift” under sjukdomstiden. Det var den även efteråt, då hon lämnade London och flyttade hem till Stockholm. Ändå blev inte komiken ett självklart verktyg när hon senare bestämde sig för att bearbeta sina erfarenheter konstnärligt.
På Dramatiska institutets utbildning skrev hon till en början allvarliga, sårigt snåriga texter.
– Jag var en pretentiös 25-åring. Allt skulle vara monologer, du vet: ”x pratar med y”. Allt blev så himla mörkt och svårtillgängligt. Sedan insåg jag att det här hade jag inte velat läsa när jag själv blev sjuk. Och kanske inte innan det heller.
Ett frö till något annat såddes under ett gemensamt skolprojekt tillsammans med skådespelarstudenter. Lisa Ambjörn slängde ur sig en monolog om en person som med maniska övertoner förberedde sig inför en canceroperation: yoga, gym, gurkmeja, smoothies, löpning och – sammanbrott. Det fanns något absurt här, förstod hon. Något man kunde skratta åt.
Hon insåg också att humorn kunde visa nya sidor av verkligheten. De populärkulturella skildringarna av cancer är annars i regel väldigt schablonartade, säger hon. Det handlar om bleka, utmärglade personer nära döden.
– Hur beskriver man svår sjukdom i film?
Vi har till exempel den här obligatoriska scenen där någon ligger på en bår och hyperventilerar, kameran är ovanför, och runtomkring rusar en massa människor. Vi upprepar de där bilderna hela tiden. Men motsvarar det där verkligen upplevelsen man har på väg in på operation? Finns det inte ett annat perspektiv?
Att göra narr av sig själv är en försvarsmekanism som jag har använt mig av.
LISA AMBJÖRN FORTSATTE att experimentera med humor. Ett resultat av det går nu att se på SVT-play, i form av serien ”Sjukt”. Den skildrar inte själva sjukdomsförloppet, utan tiden efteråt. Precis som Lisa Ambjörn själv kommer huvudpersonen Alice hem från London, nydumpad, arbetslös och hänvisad till att dela rum med sin lillebror i föräldrarnas lägenhet i Farsta utanför Stockholm.
– Hon har överlevt och tänker att nu ska hon leva livet. Sedan inser hon att alla de här problemen från innan fortfarande är kvar – plus att en massa nya tillkommit. Som när läkaren i en bisats säger att hennes vagina kanske blivit något kortare. Kortare? Vad betyder det? Hon hakar upp sig på allt.
Ja, hennes vänner tycker att Alice har blivit en rätt jobbig person. Självcentrerad. Oförmögen att släppa sin sjukdom. Noggrann med att hela tiden betona sin karriär i London och att hon bara är hemma i Farsta tillfälligt.
Här bryter Lisa Ambjörn med en annan konvention i den traditionella cancerskildringen: Att sjukdom och lidande ska göra personen till en bättre människa, någon som plötsligt förstår vad som är ”viktigt i livet” och tar vara på varje ögonblick. Så behöver det verkligen inte bli, insåg hon. Själv blev hon lika lite ett helgon som den där kvinnan som skrek åt byggarbetarna på sjukhuset i London.
Tvärtom – cancern gjorde henne i vissa avseenden till en sämre person, säger hon. Den födde ilska, bitterhet och manipulation.
– En gång när jag missade ett flyg så ställde jag mig och storgrät och bara sade: ”I just survived cancer!” och så löste de det. Idiot. Utnyttja att du har cancer – hur dålig människa är du!?
DEN OSMICKRANDE GESTALTNINGEN av huvudpersonen var alltså ett sätt för Lisa Ambjörn att bryta med invanda bilder och få syn på något nytt. Men den hade också en självterapeutisk funktion, säger hon.
– Jag kunde se på karaktären Alice som på något utanför mig själv, trots att hon ju bygger på mig. Om jag kan förstå henne och känna kärlek till henne, även när hon är kass, så kan jag göra det inför mig själv också.
Men finns det inte också en personlig risk i att låta andra skratta åt en själv och ens traumatiska upplevelser? Jo, svarar Lisa Ambjörn – om man samtidigt döljer mörkret.
– Att göra narr av sig själv är en försvarsmekanism som jag har använt mig av. Jag kunde dra ett skämt om att jag var rädd för att dö och så gick jag hem och var rädd för att dö. Om man bara tillåter sig den terapin är det inte så positivt. Man måste samtidigt bearbeta traumat på andra sätt.
Hon har fått mycket respons på serien, berättar hon. Inte minst från andra personer med cancer. De tre första veckorna efter premiären grät hon flera gånger om dagen, på grund av berörande meddelanden från personer som kände igen en verklighet i fiktionen. All feedback var dock inte positiv.
En person skrev till henne att hon inte kunde skratta åt Sjukt, och att hon önskade att Lisa Ambjörn hade förhållit sig allvarligare till ämnet.
– Då kände jag: Jag är jätteglad att du vågar skriva det. Serien är inte för alla, en berättelse kan inte beskriva alla sidor av något. Sjukt beskriver inte ens hela min upplevelse. Den beskriver inte hur det var att gå runt i sin vardag och veta att det växer cancer i en.
Lisa Ambjörn har mycket på gång nu. Parallellt med Sjukt är hon aktuell med dramaserien Young Royals, och hon berättar om kommande projekt. Har hon skämtat färdigt om sina cancererfarenheter?
Inte nödvändigtvis, säger hon. Skulle det dyka upp en intressant idé kanske hon är på.
– Jag sitter ju på ett lager av galenskap.
Född: 1989.
Bor: Stockholm.
Gör: Manusförfattare, aktuell med den omskrivna humoristiska serien Sjukt på Svt, om en kvinna som ska försöka få ordning på sitt nliv efter att ha överlevt livmoderhalscancer, och med dramaserien Young Royalspå Netflix.
