”Ingenting är egentligen omöjligt”

– Jag hade investerat allt i att utbilda mig och driva företag och kunde inte acceptera lagförslaget. Så då började vi att kontakta de politiska partierna och gjorde ett lobbyarbete som pågick i två år. Vi hade ingen erfarenhet utan agerade från hjärtat.

Det idoga arbetet gav effekt och förslaget skrotades. Men vad fick Anki att agera, i stället för att knyta näven i fickan som de flesta andra skulle gjort?

– Det är nog ett genomgående tema hos mig som individ: Ingenting är egentligen omöjligt. Det måste finnas någon rim och reson i hur saker i samhället tas omhand.

Ann-Christin Frickner samarbetar mycket med Christine Lorne (till vänster på bilden) som är primärvårdsregionråd och vars verksamheter ansvarar för förebyggande vård, primärvård och rehabilitering. FOTO Albin Händig.

Den positiva erfarenheten fick henne att engagera sig i partipolitiken. Sedan följde ett rekordsnabbt avancemang, där hon efter bara något år fick rollen som kommunalråd i Upplands Väsby.

När pandemin slog till skulle hon leda kommunen, med 50 000 invånare, genom den enorma kris som slet i samhället. Samtidigt uppstod kris i den egna familjen. Ankis dotter Elvira, då 24 år, drabbades av Hodgkins lymfom. Sex månader senare fick Ankis mamma diagnosen lungcancer, och i samband med det upptäcktes att hon även fått återfall av bröstcancern som hon behandlats för många år tidigare.

– När man har ett förtroendeuppdrag att leda en kommun och en samhällskris uppstår behöver man sätta en plan och driva framåt. I det läget måste man fokusera på uppgiften. När det gällde min dotter tänkte jag att det inte var mig det var synd om. Det var hon som hade det värst. Jag kunde inte klappa ihop när hon behövde mitt stöd.

Anki konstaterar att hon är bra på att hantera kriser och behålla lugnet när det verkligen behövs. Men visst tog det på henne. Erfarenheten kom också med insikten om att livet, för henne, i huvudsak går ut på att finnas för dem som står henne nära. För tre år sedan lämnade hon sitt uppdrag i Upplands Väsby för att kunna flytta närmare sin dotter (som i dag mår bra) och mamma, få mer tid tillsammans med dem.

De senaste åren har hon varit verksam som fritidspolitiker i Region Stockholm med särskilt fokus på sjukvårdsfrågor. Hon har bland annat velat bidra till bättre kvinnosjukvård.

– Och så är det cancervården. Jag har ju följt min familj, sett vad som fungerar och vad som verkligen inte gör det. Det behöver vara en sammanhållen vård där man ställer rätt frågor och orkar följa individen.

Förra vintern var det något som inte kändes som vanligt i ena bröstet. På ultraljudet kunde hon själv se förändringarna. Att det var bröstcancer, vilket hon läste sig till i journalen sittandes i väntrummet, kom som en kalldusch. När läkaren väl kom för att ge beskedet hade hon hunnit hämta sig.

Mitt i allt kände hon att hon behövde driva på för att få en så snabb operationstid som möjligt, eftersom hennes mamma var så sjuk. Drygt ett dygn efter att Ankis tre tumörer avlägsnats dog mamman.

– Jag hann dit innan hon somnade in. Jag tror att hon höll ut faktiskt.

Under sin behandling skrev Anki ett program med förslag till förbättrad bröstcancervård. I samråd med andra patienter, anhöriga, Bröstcancerförbundet, forskare och vårdpersonal formulerade hon dokumentet som nu är överlämnat till ”den politiska sfären”.

Hon brinner särskilt för tidiga insatser för att så många som möjligt ska kunna få ett likvärdigt liv efter bröstcancern.

– Under min sjukdom har jag varit en jäkel. Jag har ställt frågor, bett om hjälp och sett till att informera mig. Men om du är en person som är livrädd för diagnosen och inte förmår ta dig vidare, vem ska då stötta dig för att du ska kunna komma tillbaka?

Tvi tvi, ta i trä, peppar peppar. Ann-Christin Larsson Frickner tar till en hel rad vidskepligheter när hon ska svara på frågan om hur hon mår i dag. Men hon mår faktiskt bra, vågar hon till sist yppa. Hon har visserligen problem med neuropati, stelhet och muskelvärk. Men att vara fysiskt aktiv och träna flitigt har hjälpt henne.

– Det är hundratals studier som visat att det är positivt. Ändå erbjuds det inte till alla. Hur är det möjligt?!

Efter valet i höst lämnar hon partipolitiken bakom sig för att göra plats för nya människor och nya idéer. Nu vill hon ägna sig åt sina hjärtefrågor på annat sätt, kanske genom att engagera sig i Bröstcancerförbundet. Springskorna behåller hon på.

Till andra som vill verka för förändring, i stort som smått, säger hon:

– Man får kroka arm med andra kloka personer, vara ödmjuk och fråga efter andras åsikter. Det gäller att vara nyfiken och på.

Ann-Christin Larsson Frickner

• Ålder: 61.
• Bor: Sundbyberg.
• Gör: Fritidspolitiker.
• Familj: Dottern Elvira, 30 år.
• På fritiden: Från att ha varit väldigt aktiv som politiker och företagare så handlar mitt liv i dag mer om att hitta en balans: Jag vill ha tid att umgås med vänner, odla, läsa. Men samhällsengagemanget släpper jag aldrig!

Från att ha varit väldigt aktiv som politiker och företagare så handlar Ann-Christin Larsson Frickners liv i dag mer om att hitta en balans. Men samhällsengagemanget släpper hon aldrig! FOTO Albin Händig.