"Jag saknar ord för min tacksamhet"

Matprofilen Zeina Mourtada har mycket att stå i. SVT-produktionen Vilda kockar har precis haft premiär, med allt vad det innebär av inspelning och PR, och samtidigt ska hon hantera sina vanliga företag, samarbeten och produkter. I förbifarten nämner hon också ett ”hemligt projekt”. (”Det är lite löjligt att allt är så hemligt i min bransch, men det ska väl vara spännande…”) Och så jobbar hon ideellt för Bröstcancerförbundet. Med hundratusentals följare varje dag är hon en ideal ambassadör.

– Jag har precis fyllt fyrtio och ska försöka uppmana andra att precis som jag gå på mammografi. Också utlandsfödda kvinnor, som inte gör det lika ofta som svenskfödda.

Upptäckte en knöl i bröstet

Zeina Mourtadas engagemang har en personlig klangbotten. År 2017 märkte hennes pappa, Fouad Mourtada, att hans ena bröstvårta skavde mot kläderna på ett obekant sätt. När han undersökte området upptäckte han en knöl, berättar han själv.

– Jag provade att smörja in mig med salva, och kände en viss lättnad, men dagen efter kom känslan tillbaka. Då besökte jag vårdcentralen och fick en remiss. Cancerbeskedet gjorde honom orolig, säger han. Zeina Mourtada beskriver det för sin del snarare som chockartat. Hon kände inte till att också män kunde få bröstcancer.

– Man blir väldigt rädd när man hör att någon drabbats av cancer. Det är en så svår sjukdom, och det är sällan solskenshistorierna som fastnar i huvudet. Skulle min pappa dö? Att han dessutom är man gjorde allting ännu mer förvirrande. Jag visste inte vad det egentligen innebar för en man att få bröstcancer.

Fick stöd av döttrarna

Fouad Mourtada genomgick två operationer, cytostatika och strålbehandling. Det tog hårt på honom: Han tappade hår och naglar, blev blek, gråaktig och livlös. Vid något tillfälle trodde både han och hans familj att han nått vägs ände. Utan stödet från familjen hade han kanske också gjort det, säger han. Zeina Mourtadas stöttade framför allt över telefon. Eftersom hon bor i Stockholm och hennes pappa i Malmö hade hon svårt att vara på plats. Dessutom var hon lika upptagen då som nu, med åtaganden som krävde hennes personliga närvaro.

– Det var sorgligt att inte kunna finnas där rent fysiskt, men ska jag vara helt ärlig var det skönt också att vara lite som en struts och slippa se min pappa lida. Han hade redan gått igenom så himla mycket, bland annat en hjärtoperation. Men visst hade jag dåligt samvete över att inte räcka till. På plats fanns istället hennes syster Fatmeh Mourtada, som bor i Malmö och samtidigt höll på att utbilda sig till undersköterska. Det var hon som hade den största och viktigaste rollen under sjukdomsprocessen, enligt såväl Zeina Mourtada som deras pappa.

Fouad Mourtada saknar ord för sin tacksamhet, säger han.

– Jag märkte att hon förutom att vara min dotter också agerade praktiskt och professionellt. Hon tog av sin tid, sin ekonomi och sin bekvämlighet för att hela tiden vara vid min sida. Hon var ett moraliskt stöd, och hon tog hand om mig och gav mig lämplig mat. Jag tappade nämligen aptiten. All mat smakade bittert. Fatmeh Mourtada berättar att hennes uppgift handlade mycket om att lyssna. Sin egen förtvivlan visade hon inte.

– Jag pressade tillbaka mina egna känslor, för att ge honom utrymme till att prata om döden. Det var han som skulle få bryta ihop, inte jag. Och efter att han brutit ihop försökte jag att ge honom hopp. Jag sade att det finns många andra som har gått igenom samma sak, äldre än honom, och som lever i dag. Det funkade alltid. När han tappade hoppet gav jag honom nytt.

Det var först när Fatmeh Mourtada kom hem och hon inte längre behövde visa sig stark som hon lät sitt eget inre få utlopp. Då fanns hennes syster där i telefonen.

– Vår relation har alltid varit mycket stark. Hon lyssnade på mig när jag pratade om allting, och när jag grät ut.

Uppskattar Zeinas matlagning

Fouad Mourtadas fysiska svårigheter började inte med bröstcancern, och slutade inte där heller. Efteråt drabbades han av ytterligare ett slag: prostatacancer. Nu har han dock återhämtat sig också från det. Han mår bra, och aptiten är tillbaka. Särskilt uppskattar han Zeina Mourtadas smörgåstårta, men det är lite för mycket vitt bröd och majonnäs för att hans dotter själv ska känna sig helt bekväm med det. Hon berättar att hon i stället försöker att laga mer hälsosam mat åt honom, när hon är på besök.

– Jag har bland annat introducerat vietnamesiska vårrullar för honom: råa grönsaker, mycket kål, handskalade räkor, kycklingfilé. Det är nyttigt, och han tycker att det är supergott. Min pappa testar gärna nya smaker och är inte det minsta kräsen.

Döttrarna tar risken på allvar

Bröstcancern som Fouad Mourtada hade är inte ärftlig, men den har ändå fått döttrarna att bli mer medvetna om faran. Fatmeh Mourtada säger att hon tar den på största allvar, och Zeina Mourtada medger att hon känner viss oro. – Någon slags rädsla – absolut. Men det spelar egentligen ingen roll om man har cancer i familjen eller inte, som kvinna ska man oavsett vilket vara noggrann med att kolla sina bröst.