Kroppen som försökte döda mig gav ett nytt liv att vårda
"Du har cancer Charlotta." Kirurgen kollade mig i ögonen. Jag skrek allt vad jag kunde men inte ett ljud kom över mina läppar. Sju månader efter avslutad behandling hände något med min kropp. Mot alla odds så var jag gravid!
Publicerad 26 februari 2019
uppdaterad 19 maj 2022
Fem dagar tidigare så hade jag känt den äggstora knölen i mitt högra bröst. Sedan dess var hela min kropp säker på att det var cancer. Ändå hade jag några små ynka fragment av hopp kvar. Inget var säkert. Det fanns en möjlighet att knölen, eller knölarna som det skulle visa sig, skulle vara ofarliga. Mitt lilla fragment av hopp krossades brutalt där i hörnrummet hos Kirurgen. Mitt 35-åriga liv passerade revy i mitt inre. Tankarna gick vilse och snubblade över varandra. Var det här allt? Jag tittade på maken. Han var blek. Kanske hade mitt ljudlösa skrik av ångest skrämt honom? Jag vet inte hur länge jag satt instängd i ett inre kaos innan jag kunde få fram ett hörbart ljud från mina läppar.
– Men barnen, vad ska jag säga till barnen, undrade jag?
– Säg som det är, svarade bröstsköterskan och kirurgen samstämmigt.
Jag såg en tår i kirurgens öga. Kanske var det tåren, kanske var det min makes bleka hud, kanske var det jag själv? Jag vet inte men från någonstans eller ingenstans trängde sig en ny beslutsamhet fram.
Sju månader efter avslutad behandling hände något med min kropp. Jag mådde så illa. Jag trodde att det var biverkningar av mina behandlingar. Till sist frågade maken om jag inte kunde vara gravid? Onkologen hade frågat om vi planerade att skaffa fler barn. Vi svarade nej, vi hade ju redan tre. Cytostatikan skulle förmodligen försätta mig i klimakteriet men vi skulle ändå använda kondom. Cellgifterna kunde vara fosterdödande.
Jag tog ändå ett test på midsommaraftonen. För att vara helt säker på att kunna ta en snaps till sillen. Graviditetstestet visade först ett streck, och sedan ett till. Mot alla odds så var jag gravid! Den 10:e november 2014 föddes en oändligt älskad och välkommen pojke med hjälp av kejsarsnitt på förlossningen i Umeå. Kroppen som först försökte döda gav mig ett helt nytt liv att vårda. Gösta Frans Kristian.
Tack Charlotta Lindgren för att du delar din berättelse! Under våren kan ni läsa mer om Charlotta och hur hon tog sig igenom bröstcancern i våra sociala medier.
- På bilden Charlotta med sonen Gösta.
- Foto: Rickard L Eriksson.
