Mitt i bröstcancern stärkte de sin relation

– Jag hade på känn att det var något, inte minst för att jag blev återkallad, vilket i sig väcker känslor. Men även om man är inställd på att det kanske kan vara något farligt så blir det ändå en chock när de sitter där och säger att du har bröstcancer, säger Veronica.

Efter beskedet satte de sig i bilen och tog in allt. Sen körde de i väg till ett kafé där de pratade i flera timmar om vad som skulle hända med livet och hur de skulle ta sig an allt. Veronicas och Mattias relation har genom åren präglats av en öppen och nära kommunikation och mycket närhet. Nu blev dessa delar viktigare än någonsin.

– Vikten av kommunikation är kärnan i att överleva ett äktenskap när man är mitt i cancerbehandlingen. Jag och Mattias har fortsatt prata, vara nära, ta hand om vårt samliv och vår sexualitet. Att kommunicera om det och våga ha den där närheten har varit väsentligt för vårt äktenskap och för att jag ska klara av vissa saker, även under behandling, säger Veronica.

Snabbt slussades Veronica in i vårdapparaten. Hon började fundera på vem hon var, som människa och som kvinna. Innan bröstcancerbeskedet älskade hon att sola och bada, läsa böcker och laga mat lika mycket som att dansa. När hon gick på stan blev hon igenkänd tack vare sin krona – det självlockiga svallet som hon fick så många komplimanger för. Nu skulle kroppen behandlas och Veronica kände att allt det intima som var så viktigt för henne försvann.

– Det är väldigt lätt att känna att ägandet av min kropp tillhör vården. Den känslan är ganska svår. Det är sår, det är stygn, det är cellgifter. Det är någonting hela tiden som någon annan ska göra med min kropp. Där kunde jag nästan känna att jag tappade bort mig själv i långa perioder.

Under tiden bestämde sig Mattias för att stå så stadigt som möjligt så att Veronica kunde hålla i honom.

– Jag blev också orolig för hur jag skulle reagera, om jag skulle kunna finnas till och ge det stöd hon behöver. Men det var ganska enkelt, dels för att vi alltid haft det bra och kunnat kommunicera. Jag tror att det hon har uppskattat mest är gester, hålla om varandra, intimitet och komplimanger. Jag tror att hon har behövt det stödet lite extra, säger Mattias.

När Veronica förlorade sig själv var det exakt det hon behövde. När hon tappade håret kände hon att allt som var fint med henne försvann. Då gav Mattias henne komplimanger, tog på hennes fina huvud och vågade ta på ärren. Han tog ut henne på picknick och planerade utflykter precis som de gjorde innan. Det hjälpte Veronica att tycka om sig själv.

Idag befinner sig Veronica i så kallad efterbehandling. Hon har gjort alla cellgifter och all strålning. Veronica hade en hormonell bröstcancer och behandlas nu mediciner för att minska risken för återfall. Sakta men säkert blir hon sig själv igen.

– Idag känner vi båda att vi kan leva livet. Vi är i ett skede där vi känner att vi vågar göra fler saker. För man vet inte när sådant här slår till. Nu gäller det att hitta tillbaka till ett liv som vi hade innan, men också kanske förnya det. Jag tror att vi båda är i startgroparna för någonting härligt och att livskraften i vårt äktenskap och i våra liv återvänder. Och stödet från Mattias har varit ovärderligt, säger Veronica.