Starkare tillsammans

Camilla tar emot hemma på gården i öländska Arontorp. Utanför fönstren finns en stor gårdsplan och ängar, några minuters bilfärd bort skummar havet. Mitt emot henne vid köksbordet sitter sambon Johan Forsberg som serverar kaffe och bullar. De två blev ett par, mot alla odds, när hon var mitt i sin behandling.

Då, 2020, rasade pandemin i samhället. I Camilla rasade dödsångest. Hon hade opererats och genomgick cellgiftsbehandling. Hennes pappa lämnade matkassar och lagad mat på farstukvisten, vinkade genom fönstret. Mestadels var hon ensam hemma med sina två tonårssöner. Men ibland kom någon av hennes vänner och tog en fika utomhus. En av dem var Johan.

– Jag förstod nog att han var intresserad av mig, men jag hade inte haft tid innan, säger hon.

Vid ett tillfälle blev hon riktigt dålig och behövde söka akutvård. Det skulle visa sig att hon fått för hög dos av cytostatikan och att läget var allvarligt. Inlagd på sjukhuset skickade Camilla ett meddelande till Johan som körde raka vägen över Ölandsbron. På ett osannolikt vis lyckades han sedan smuggla sig själv upp till avdelningen trots de skarpa restriktionerna och, med en vänlig sjuksköterska som mellanhand, överlämna en påse Ahlgrens bilar.

– Efter den dagen fattade jag att det var kärlek och sedan dess har vi aldrig släppt varandra.

Camilla och Johan har lyckats hålla ihop tack vare god kommunikation och viljan att lära känna varandra på djupet, även när Camilla har varit långt ifrån sitt vanliga, energiska jag. Foto: Adam Humlesol

Johan blev snabbt engagerad i Camillas mående. I sin strävan efter att förstå vad hon gick igenom följde han med på hennes behandlingar när vården tillät det. De två pratade också hela tiden om allt som pågick. Det gjorde att det fungerade att skapa en kärleksrelation och lära känna varandra på djupet, trots att Camilla var långt ifrån sitt vanliga, energiska jag.

– En del par glider ju isär när den ena blir sjuk, för att de slutar att prata med varandra. Men Camilla har hela tiden varit så öppen. Det har gjort att våra band till varandra blivit väldigt starka, säger Johan.

När Camilla var färdigbehandlad insåg hon att hon inte längre ville skjuta upp sådant hon drömt om att göra. En sådan sak var att köra rally och Johan hjälpte henne att skaffa och rusta upp en Volvo Amazon. Tanken från början var inte att starta en insamling till förmån för Bröstcancerförbundet – målet var egentligen att Camilla skulle få stryka en punkt på sin ”bucket list” – men projektet Rosa rallyrattar växte.

De senaste två åren har Camilla, Johan och deras team tagit den Rosa bandet-beprydda bilen till en lång rad tillställningar – allt ifrån Midnattssolsrallyt i Värmland till ett hundklubbsevent i Emmaboda och ett arrangemang under Rosa Oktober i Färjestadens köpcentrum. Syftet har varit att uppmärksamma bröstcancer och att samla in pengar. Resultatet: 241 000 kronor till forskningen.

Projektet Rosa rallyrattar har hjälpt både Camilla och Johan att bearbeta bröstcancern.

Vart de än kommit har de mötts av människor som vill höra Camillas berättelse, ta del av Johans perspektiv som anhörig och dela med sig av sina egna erfarenheter av bröstcancer. Den pyntade Amazonen har fungerat som dragplåster och isbrytare.

– En del har kommit fram och sagt att de inte berättat för någon om hur jobbigt de har haft det. Men när jag berättat, då har de också vågat. Det här projektet har varit som rehabilitering för mig, mycket bättre än att sitta och prata med en psykolog eller kurator som är utbildad för det. Att träffa andra som man har något gemensamt med, som verkligen förstår en, ger så mycket energi, säger Camilla.

Hon och Johan har båda engagerat sig i Bröstcancerföreningen Kalmar län. Tillsammans hoppas de kunna göra skillnad. Camilla vill gärna stötta andra bröstcancerdrabbade och planerar att utbilda sig till stödperson, medan Johan har riktat sina insatser mer mot anhöriga. I höstas drog han i gång ett första möte. Sju personer träffades.

– Vi hängde som ett gäng kompisar, fikade och hade roligt. De anhöriga glöms ofta bort när någon blir sjuk, men många mår dåligt. En del pratar öppet om sina upplevelser, andra är mer stängda. Ibland är det kanske bara en kopp kaffe som behövs, säger han.

Innan Camilla blev sjuk i cancer levde hon sitt liv i full fart. Nu får hon handskas med en hel del besvär, både fysiska och psykiska, och uppskattar mer än tidigare att bara vara.

Nu fokuserar paret på att stötta andra. Foto: Adam Humlesol

Deras gemensamma projekt har bundit ihop dem på ett sätt som känns speciellt, säger paret. Men för tillfället står rallybilen avställd, både Camilla och Johan pustar ut efter intensiva år och det är oklart om det blir fler lopp den närmaste tiden.

– Jag har kört midnattssolsrallyt, kommit i mål, lipat ihjäl mig. Jag känner att jag har flaggan i topp. Nu handlar det inte längre om rally utan om att stötta andra. Sjukdomen tar inte slut bara för att cancern är borta ur kroppen. Men jag vill visa att det finns ett liv efter den här skiten, att man kan hitta på saker man drömt om eller bara leva livet, säger Camilla.