För vänskapen

Varför startade du en insamling i Isabella Scandurras namn?

– Ju mer pengar som går till forskningen, ju fler dagar får Isabella. Det är så jag känner. Isabella behandlades för bröstcancer och blev cancerfri, men våren 2019 fick hon veta att cancern har spritt sig till skelettet och levern.

Hur känner ni varandra?

– Vi träffades för sexton år sedan och fann varandra rätt fort. Med henne kan jag både prata om livets allvar och bara dricka kaffe. Vi är ett gäng på runt tretton tjejer som träffas med jämna mellanrum och har jättekul.

Hur mår Isabella i dag?

– Ett sånt här fruktansvärt bakslag är så klart tufft mentalt och behandlingarna ger olika biverkningar. Men hon är tjurskallig och viljestark och gör allt hon blir tillsagd att göra och lite till för att må så bra som möjligt.

Vad kan du göra för att stötta?

– Jag vill ta till mig så mycket det går av hennes känslor och tankar för att bära det åt henne. Men det går förstås inte. Däremot gör det mycket att bara finnas med i vardagen. När hon fick cellgifter första gången ville hon förbereda barnen på att deras mamma skulle förändras fysiskt. Då klippte vi successivt av hennes långa hår samtidigt som vi pratade med barnen. Vi har provat peruker, shoppat proteskläder och fortsätter att träffas i vårt kompisgäng. Vi har en relation där vi törs ställa de svåra frågorna.

Vad hoppas du att din insamling ska leda till?

– Att hoppas är att drömma och det bästa vore om pengarna kunde bidra till att göra Isabella frisk igen. Det är kanske lite desperation också – jag vill göra vad jag kan för att påverka och det här är ett sätt. De som vaknar och inte vet hur dagen blir behöver mer tid och pengar.

Text: Annika Sjöberg. Bilden på Isabella Scandurra är privat.