Hej. Om tumören är hormonkänslig och inte HER2-positiv samt möjlig att operera direkt, är det ofta den strategi man följer. Att ge preoperativ cytostatika anses inte bättre i den situationen. Mikrokalk innehåller ofta DCIS, som kan ses som ett förstadium till bröstcancer. Ibland kan man också se invasiv cancer ("vanlig bröstcancer") i DCIS-området och det tas därför bort. Extra undersökningar förutom årliga mammografier i ett visst antal år påverkar inte risken för återfall och är inte heller nödvändigt. Det är viktigt att höra av sig om något känns annorlunda mellan två kontroller, då kan man ibland behöva göra en ny undersökning. Jag upplever det dock ovanligt. Jag vet inte om det är bättre att få behandling i Tyskland, Sverige har en bra bröstcancervård.

Hej! Det finns en viss risk för återfall, både vid DCIS och invasiv cancer, och dessa kan komma efter mycket lång tid. Man kan inte med säkerhet säga om det är ett recidiv eller en ny cancer, men om tumören liknar den tidigare och sitter i samma område är det större sannolikhet att det är en ett recidiv. Det spelar inte jättestor roll för behandlingen. Din oro är förståelig, men även om det skulle vara en ny DCIS bedöms inte risken för cancer i andra bröstet vara så stor att det motiverar att man opererar bort även det.

Hej, Det låter som du har besvärliga symtom. Syftet med tabletterna är att sänka östrogennivån i kroppen, och biverkningarna kommer ibland av den anledningen. Det finns ingen rekommendation att ta tabletterna varannan dag, så det tycker jag inte du ska göra. Däremot kan man ibland lindra biverkningarna med olika knep och tips. Antidepressesiv behandling i låg dos kan ibland hjälpa mot värmevallningar tex. Man kan också prova att byta till ett läkemedel som liknar letrozole. Har du någon gång prövat att ha upphåll med tabletterna 4-6 v för att se om du mår bättre utan dem? Ibland får man också ha ett samtal om huruvida det är rimligt att ha livskvalitetssänkande biverkningar av en behandling som man tar i förebyggande syfte.

Hej. När det gäller HER2-positiv bröstcancer kan man få ett precis så bra behandlingssvar som du fått på den behandling som gavs. Precis som du själv tänker så tänker jag också att eventuella cancerceller (mikroskopiska) har svarat lika bra på behandlingen. Det finns alltid en risk att sjukdomen kommer tillbaka, hur stor eller liten den än varit och vilken typ det än var. När vi givit preoperativ behandling (neoadjuvant) kan vi också se hur bra effekt den givna behandlingen var och med bra effekt (som du haft, tex) är risken mindre. Generellt gör vi inga DT eller PET-undersökningar som kontroller. På vissa ställen följs man i 5 år hos onkolog (men oftast inte med regelbundna årsbesök) och med ett avslutande besök efter 5 år (fysiskt/telefon med läkare/sjuksköterska) och på andra ställen har man andra rutiner, tex liknande uppföljning men via kirurgklinik. Det som är viktigt är att veta att man kan höra av sig till någon (tex till någon av ovanstående) vid frågor eller funderingar.

Hej, När det gäller din fösta fråga så stämmer det att det kan vara ett alternativ att ge cytostika och antikroppar om man har en 6 mm stor Her 2 postiv tumör, och jag skulle vilja råda dig att diskutera det med din doktor, det kan finnas faktorer som förklarar varför du inte rekommenderats det. Vad gäller din andra fråga så stämmer det att akupunktur kan hjälpa mot värmevallningar, jag kan inte svara säkert på hur lång tid det tar innan man får effekt, men ganska snabbt tror jag. Det finns andra läkemedel man kan testa också, tex venlafaxin i låg dos.

Hej, Köldbehandling under kemoterapi studeras bla i Sverige. Jag har inte kännedom kring de tekniska frågorna, tyvärr. Paclitaxel kan ge neuropati, men det är inte alla som får den biverkan, och den kommer inte från en dag till en annan. Det finns ett annat cytostatikapreparat som liknar paclitaxel, det heter docetaxel, och det ger inte lika mycket neuropati. Det kan dock finnas andra skäl till att paclitaxel är mer lämpligt för dig, så jag föreslår att du pratar med din doktor om det.

Hej, ska försöka svar på dessa funderingar. När man ska börja med den hormonella behandlingen? Vi märkte för ett antal år sedan att vissa doktorer förordade att man börjar med den hormonella behandlingen före strålningen , andra att man gör det efter. Det ledde till förvirring som vi tyckte var onödig. Argumentet att börja efter var att man inte vill försätta eventuella cancerceller i "viloläge" under strålningen, eftersom man kan tänka att de är känsligare för strålning om de inte är i viloläge. En granskning av litteraturen gav dock inga hållpunkter för att det skulle vara på det sättet i verkligheten varför vi bestämde att förorda att alla börjar med sin hormonbehandling tillsammans med strålningen. Det är lätt att hålla reda på och blir entydigt. Dessutom har patienten på det sättet ett antal veckors erfarenhet av behandlingen i samband med läkarbesöket efter strålningen, vilket är bra. Så gör vi i Skåne, man kan dock göra även på andra sätt och det är lika rätt. Sen till frågan om när man (eller snarare kvinna!) har kommit genom klimakteriet. Jag satt en gång på ett forskningsmöte där detta diskuterades livligt under en hel eftermiddag utan att man kom riktigt överens, nej allvarligt talat: Man kan mäta hormonnivåer i blodet och se om äggstockarna bildar östrogen, då är premenopausal, alltså inte genom klimakteriet. De flesta kommer in i klimakteriet i och med att mensen upphör under kemoterapi i alla fall med EC, och ju yngre kvinnan är desto större är sannolikheten att mensen kommer tillbaka efter en kortare eller längre period efteråt. Det beror på att äggstocksfunktionen hämmas av cytostatika. Men äggstocksfunktionen kan faktiskt även komma tillbaka även utan att det uppstår en mens, i dessa fall brukar vallningsbesvär upphöra som en signal på att östrogenet kommit tillbaka. Det kan påvisas med ett blodprov (känsligt östradiol - det måste vara den känsliga metoden, den vanliga metoden att mäta östradiol duger inte). Det som kan vara knepigt i denna situation är att även om man har ett lågt värde på östradiol prov, kan ju situationen ändras senare om äggstockarna hämtar sig. VArför är detta viktigt? Jo bl a för att läkemedel som tillhör gruppen aromatashämmare (letrozol, anastrozol och exemestan) fungerar endast hos de som har inaktiva äggstockar. Tamoxefen fungerar oavsett äggstockarna. GnRH är medicin som används för att stänga av äggstockarna och ges som en spruta varje månad i de flesta fall. GnRH kan som du säger ge upphov till en ofullständig suppression (avstängning), vilket man måste vara uppmärksam på. I den stora studie som heter TEXT där man slumpade patienter som fick GnRH mellan aromatashämmare och tamoxifen, visade det sig att aromatashämmarbehadnlingen var litet mer effektiv, vilket talar för att problemet med ofullständig hämning inte är mycket stort även om det kan förekomma och då är viktigt att uppmärksamma. Skulle inte heller tro att ofullständig supression i din situation är det man skulle vara mest orolig för, tänker att dina 46-åriga cytostatikabehandlade äggstockar inte är superpigga just nu. Sammanfattningsvis kan man göra sätt på flera sätt. Jag tycker inte du ska vara så orolig för att behandlingen inte kommer igång förrän efter strålningen. Du resonerar rimligt i din fråga. Man skulle iofs kunna ge dig tamoxifen nu, men man skulle också kunna vänta till efter strålningen och då värdera om du är postmenopausal eller inte och då ge dig Aromatashämmare om du är postmenopausal och tamoxifen om du är premenopausal. I så fall skulle man kunna överväga att operera bort äggstockarna istället för att definitivt kunna ge aromatashämmaren utan att behöva fundera på om GnRH biter eller inte. Vet inte om detta svar blev för rörigt.

Onekligen lite röriga besked - det avgörande i ditt fall blir analysen efter att hela bröstet tagits bort- det kommer att ge klart besked. Om man då hittar mer än cancer in situ dvs en invasiv cancer kan man överväga att ge cytostatika ( beroende på storlek, grad mm) efter operationen. Det är inte sämre än att ge före operation. Jag tycker absolut att du skall få en direktrekonstruktion. Man gör troligen inget åt ditt friska bröst i samband med rekonstruktionen men ibland behöver man korrigera det kvarvarande bröstet så att det liknar det rekonstruerade. Bröstcancer hos en 35 årig kvinna bör utredas med gentest. För de kvinnor som har ärftlig bröstcancergen kan mastektomi av kvarvarande bröst bli aktuellt

Hej! Om man känner en klar knöl men inte ser något motsvarande på mammografi eller ultraljud så brukar det behöva tas ett prov - om det inte är så att läkaren uppfattar knölen som en del av den vanliga körtelvävnaden (dvs knölen känns inte misstänkt eller avvikande, jag brukar skilja mellan "knöl" och "knölighet"). I ditt fall, där man tydligen från läkarsidan har konstaterat en knöl tidigare, som du nu också själv känner, är det uppenbart bra med en biopsi, oavsett om den syns eller inte. Har du en bröstmottagning att vända dig till så kan det vara en bra idé för att få en förklaring!

Hej Emelie, jag håller med, det låter som om du fått bra information redan, och jag har ingen annan åsikt än den du förmedlar att min kollega gett uttryck för. Såklart innebär i princip varje avsteg från behandlingsplanen ett visst mått av kompromiss med effekten av behandlingen, men den grad av kompromiss som en paus efter fem års medicinskt behandling innebär verkar i hög grad rimlig.