Nä nu j-lar! Nu tror jag den ,vanligtvis eminente dr Loman behöver lite vila? Verkar lite trött på oss hysteriskt rädda bc patienter, som inte känner igen oss själva inför den diagnos och behandling som drabbat oss, vissa av oss. Alla är olika naturligtvis.
Noterade svaret på ”Återfall trippelnegativ” 29/5. Finns det en minsta aaaning! om hur man kan må under behandling med cytostatika?
Rådet med : håll igång, rör på dig,ut ock cykla, promenera, styrketräna!! Det är minsann lättare sagt än gjort . Man KAN bli helt utslagen vissa perioder. Jag har varit idrottskvinna större delen av mitt liv (Är 70+ nu)tills den dag jag fick diagnos, cellgifter.Frisk och kry m a o. Efter 2 behandlingar var jag ”däckad”. Ville inget hellre än följa ovanstående råd, men det gick inte!! Inte ens korsord och böcker, för man blir ding i huvudet också!
Så dagens inlägg”Bröstcancer” 30/5 var lite ......ja som Dr Loman själv påtalade lite sarkastiskt. Det kan bli känsligt när man är i chock av sin diagnos?
Kanske vissa frågor om stöd skulle passa kurator Aina Johnsson?
Henne har man inte sett ett enda svar ifrån?
Det är verkligen ett trauma att få sin diagnos, jag lovar. Det är svårt att tänka och handla rationellt .
Högaktar allt stöd här i Cancerförbundet och den expertis som här finns att tillgå.Den är fantastiskt bra. Ni är jättebra! De här fick dock upp blodtrycket lite extra. Känner lite extra för mina medsystrar.
Nu fyra månader efter avslutad behandling är jag på god väg tillbaka till livet igen, men......det är mödosam väg åter. Korsord och böcker går utmärkt i nuläget:)
Förväntar mig inget svar på detta.Det är inte medicinskt alls.
Brann dock till i skallen! Ett friskhetstecken måhända?:)
Visa svar