Jag skulle inte vara rädd för det. Din kropp behöver B12! Det är viktigt, inte minst för hjärnan och nerverna.

Hej, studien av Per Hall är visserligen intressant, men kan inte ligga till grund för behandling då man inte studerat effekten avseende reduktion av återfall eller död utan endast mammografisk täthet i friska bröst. Din prognos är god även utan medicinsk behandling faktiskt, men litet bättre med. Om jag var som du skulle jag prova med tamoxifen under ett par månader som är aningens mindre effektivt än AI i ditt fall är skillnaden helt försumbar, för att se hur du mår på den medicinen. I ditt fall, med en såpass god prognos skulle jag därefter värdera biverkningarna av tamoxifen som inte alls behöver vara likadana som de på AI, och bestämma om jag skulle ta behandlingen eller ej. Kanske du kan äta tamoxifen utan mankemang!

Hej, jag tycker att du ska visa upp ditt bröst på bröstmottagningen igen. Det är mycket vanligt med symtom från ett opererat bröst så jag skulle tro att det i första hand är det, och det kan lika gärna ha med operationen som med strålningen att göra. Färgförändringen och konsistensökningen är troligen en efterverkning av strålningen, jag skulle kalla det långtidsbiverkning snarare än en skada. Precis som man får ett ärr där man skurit med kniven. Vi onkologer är litet känsliga på den punkten, det är ju ingen som kallar ärret efter kirurgi för "knivskada", eller hur? Nu ska vi inte tala om ord, det viktiga är hur du har det. SOm sagt, symtom är vanliga efter bröstbevarande cancerbehadnling, men jag vill att du talar med en sköterska eller läkare som får bedöma dig.

Vi har problem med väntetiden inför strålbehandling, och arbetar på olika sätt för att hantera det problemet. Det skulle kunna finnas en möjlighet att behandlas på annat sjukhus. Om du vill kan du ringa våra kontaktsjuksköterskor 046177520 så kan vi tala om detta.

Det är när patologen ser att det finns tumörceller i lymfkärl i bröstet, det skulle kunna uppfattas som ett "förstadium" till spridning till lymfkörtlarna, men är inte något som tillmäts avgörande betydelse. Det är en litet osäker observation.

Hej, om det är som du skriver att tumören är 6 x 5 mm så tänker jag att det är en mycket liten tumör. Antingen är du med i studien eftersom det fanns spridning till armhålan, eller så var tumören större vid start av behandling. För att vara med i studien ska tumören var 20 mm eller större, eller så ska det finnas spridning till armhålan (eller båda). Jag ska försöka svara på dina frågor i tur och ordning. 1) Om cytostatikan inte verkar som den ska kommer du att få annan behandling efter operationen då man kan göra den säkraste värderingen av behandlingseffekten. 2) Om det verkligen är så att den inte verkar alls så kan man förstås ifrågasätta detta. Det går i de flesta fall dock inte riktigt att värdera förrän i samband med operationen. Studien innehåller i övrigt ett moment i form av en biopsi efter två behandlingar som vi hoppas kunna hjälpa oss i framtiden att på ett bättre sätt värdera effekten av behandling tidigare. Om tumören skulle öka i storlek under behandling bör man agera, i vissa sådana fall kan det hända att man tidigarelägger operationen. 3) just nu vill jag mena att det bästa är att sitta still i båten och fullfölja behandlingen och därefter operera och utvärdera responsen. 4) Idag finns inte andra godkända behandlingar i denna situation i Europa. 5) Nej, det skulle jag inte säga.

Det betyder att det är en liten tumör som är hormonkänslig (östrogen- och progesteronreceptor positiv) och även HER2-positiv. Och att det inte fanns tecken till spridning till armhålans lymfkörtlar. Det är bra och en förhållandevis "snäll" bröstcancer, där man dock rekommenderar tilläggsbehandling efteråt.

Hej, det du skriver i din fråga är korrekt att prognosen i början är mer allvarlig, men att man om man inte fått åtrefall under de första åren kan ha en bättre prognos än vid annan bröstcancer. Jag kan inte använda den modell jag brukar för att uppskatta prognosen i ditt fall eftersom den förutsätter att man opererar som första behandling. I ditt fall kommer man att få en tydlig uppfattning om prognosen i samband med att du genomgår operation efter din kemoterapi om ett par månader. Det är mycket positivt att tumören vid den första utvärderingen minskat i storlek, det är i sådana fall mycket sällsynt att tumören senare under behandlingen börjar växa istället. Sannolikheten att hitta kvarvarande cancerceller vid operation i ditt fall är ca 50 %. I de fall man inte gör det är prognosen helt enkelt utmärkt, i de fall man inte gör det är prognosen något sämre, men kan påverkas genom ytterligare behandling efter operationen.

Hej, det är knepigt det där med prognos som baseras på statistik. Det är förstås ett viktigt verktyg för att styra behandling och få en uppfattning som sakernas tillstånd, och vad man kan förvänta sig i en grupp av patienter. Samtidigt är det skillnad på en grupp individer och en enskild människa som du. Från vårt perspektiv som medicinsk personal brukar jag säga att det är vår uppgift att uppmuntra våra patienter snarare än att "nermuntra". Att ange en allvarlig prognos skulle kunna uppfattas som det senare. Jag kan således ha en viss förståelse för att man verkar vara ovillig att svara på din fråga. Samtidigt är det förstås din odiskutabla rätt att få veta hur allt man kan säga om ditt fall, även om det förstås finns en stor osäkerhet. Och prognosen blir förstås inte heller sämre bara för att man talar om den, vilket troligen är bättre än att du går och tänker på den utan att få diskutera öppet. Kanske är det ändå osäkerheten i de siffror man kan ta fram som gör min kollega ovillig att tala ut. Nu ska jag sluta mumla och försöka tala klartext. Jag använder predictmodellen, som i ditt fall ger en varning för att bedömningen kan vara osäker beroende på att tumören är såpass stor och att det finns relativt litet data att grunda analysen på i sådana fall. Låt mig återkomma till det längre ner. Nåväl, 5-årsöverlevnaden anges med full behandling (operation strålning, cytostatika, hormonbehandling och bisfosfonat) till 54 %. Och efter 10 år till 20 %. Jag skulle i ditt fall försöka att inte fästa mig vi dessa siffror, utan ta till mig att det finns en rätt stor risk för allvarliga återfall i din situation, men samtidigt att det inte är givet att du kommer att drabbas. Varför skulle inte du kunna höra till gruppen som går genom livet utan återfall? Jag uppfattar att man uteslutit spridning så säkert man kan med hjälp av skiktröntgen, och det är förstås mycket bra. Man kan fundera på om det beror på något, att tumören trots att den var stor och hade spridning till många körtlar inte redan hade spritt sig. Det kan tyckas anmärkningsvärt och faktiskt hoppingivande på sätt och vis, cellerna i den cancer du hade kanske inte hade de egenskaper som gör dem benägna att sprida sig? Det är en spekulation från min sida.

Hej, ja i alla fall nagelbesvären och smärtan i fötterna kan ha med docetaxel att göra, kanske även rodnaden. Jag vågar inte utlova en tid för detta, men om naglarna lossnar brukar det bli OK när de nya växer ut, men jag har faktiskt träffad sådana patienter där det inte genast blev bra ens riktigt då. Jag är rädd att du måste utrusta dig med tålamod. Till sist kommer i alla fall naglarna med stor sannolikhet att återta ett normalt utseende. Om smärtan är beroende av neuropati kan det också ta tid innan det blir bättre, men där kan det finnas smärtstillande behandling som skulle kunna hjälpa, ta kontakt emd din kontaktsköterska.