Hej, jag tycker att det är vi inom onkologin som har ansvar för dig. Spirometrin är inte normal, det vill man ju få en förklaring till. Det behöver inte ha något med vare sig din bröstcancer, eller dess behandling att göra. Jag hade beställt en CT av bröstkorgen som led i utredningen av detta vill jag tro även om jag har ett begränsat underlag för min bedömning.

Även om jag var med på den senare studien, så skulle jag i första hand lita mer på studien från Stockholm. Denna typ av jämförelser "i efterhand" är mycket svåra att göra eftersom det finns en risk att man får tag på kontroller som inte har exakt samma förutsättningar som det man kallar fallen (i denna studie de som genomgick diep). Man har i Stockholmsstudien försökt hantera detta på ett mer ambitiöst sätt än vi gjorde i vår studie. Men man kan lätt se att det finns problem även i stockholmsstudien, det var t ex olika andel patienter som genomgått strålning bland fallen och kontrollerna. För att få riktig klarhet i hur det förhåller sig menar jag att man hade behövt göra en sk randomiserad studie, vilket i detta fall inte är så lätt av etiska skäl. I en sådan studie hade man behövt fråga kvinnor som var intresserade av en dieprekonstruktion om de kan tänka sig att lottas mellan att genomgå operationen och att inte göra det. Hälften av kvinnorna skulle alltså trots att de vill opereras, inte få göra det. Det är en knepig studie att genomföra. Sammanfattningsvis kan man säga att evidensläget inte är kristallklart, men att det finns tydligt mer som talar för att det går bra att göra en dieprekonstruktion än att det inte gör det. I Skåne erbjuder vi diepoperationer trots vår tidigare studie.

Jag hade inte väntat alls. Jag tänker att du kalkylerar med att dina efterverkningar av behandlingen ska bli värre om du tar vaccin nu. Med all respekt så uppfattar jag den kalkylen som mycket osäker. Om du får corona kan det med all sannolikhet leda till besvär i samma nivå, förlorat luktsinne t ex.

I jämförande studier där man låtit tamoxifen jämföras med letrozol eller andra aromatashämmare (anastrozol och exemestan heter de andra), är aromatashämmarna (förkortat AI aromatasinhibitorer) litet effektivare än tamoxifen på att förebygga allvarliga återfall. Verkningsmekanismen skiljer sig år. Tamoxifen sätter sig som en nyckel i östrogenreceptorn och blockerar för östrogen att sätta sig i receptorn, som man kan likna vid ett nyckehål. När östrogen sätter sig i nyckelhålet kan man säga att den vrider om nyckeln ett helt varv och aktiverar de mekanismer som har med östrogen att göra. Det vill vi inte ska hända i en eventuell cancercell. Tamoxifen å sin sida vrider om litet litet grand i nyckelhålet, och faktiskt olika mycket i östrogenreceptorer som sitter på olika ställen i kroppen. I ben t ex är det bra, eftersom det stimulerar benet litet grand och minskar risken för benskörhet hos postmenopausala. I cancerceller är den stimulans som östrogen ger mycket större än den lilla effekten av tamoxifen, så i praktiken blir den lilla effekten av tamoxifen samma som en blockering. Aromatashämmarna däremot "trollar bort" eller sänker i alla fall östrogenet i kroppen väldigt mycket, vilket även är det som leder till biverkningar. Detta fungerar bara för den som inte har aktiva äggstockar (kommit i klimakteriet). Genom att AI tar bort östrogenet blir det ingen stimulans alls av östrogenreceptorerna. Jag uppfattar att det är därför AI är litet effektivare än tamoxifen. Om man inte klarar att ta AI är det dock mycket bättre att ta tamoxifen än ingenting alls! Jag hoppas detta var en ttillräckligt tydlig förklaring, den är enklare att ge in real life! Tror jag.

Hej! JAg skulle vilja att du vet om det är en BRCA1-mutation du har, du bör på någon tidspunkt ha fått ett brev där det står vilken gen som är muterad. Nåväl; Du måste diskutera med din behandlande läkare hur stor del den hormonella behandlingen har i att förebygga återfall. Du skriver inte om du fått hormonell behandling tidigare. Jag har två synpunkter. 1) jag tycker inte att du ska kasta den behandlingen överbord utan att ha provat. 2) om det inte fungerar med aromatashämmare har du möjligheten att använda tamoxifen, jag uppfattar att de som har uttalade problem med den medicinen oftare är yngre än du, men igen man måste prova för att se hur det är för just dig. Det finns faktiskt kvinnor som kan ta hormonell behandling utan att fara mycket illa av det.

Ju mer allvarlig prognos man har desto större nytta gör behandlingen. Jag kan inte svara exakt på hur stor andel av den totala effekten som kommer "per år", men det blir naturligtvis en något större risk att du drabbas av allvarligt återfall om du slutar, hur mycket större denna risk kan bli beror förstås på hur stor nyttan var från början. Du får ta ett snack med din bröstenhet.

Hej, den gentest du beskriver är under införande i Sverige. De är bara godkända att använda för postmenopausala, så om du fått din cancer idag och varit postmenopausal, så hade du inte blivit erbjuden det. I de fall man testar hos individer som är gränsfall kan utfallet gå åt båda hållen.

Jag har inte någon specifik information om det Jag gissar att du funderar på risken för blodpropp. Jag uppfattar att risk-nytta kalkylen är sådan att man iinte ska tänka att det blir en generell avrådan för de vacciner som kan vara associerade med de ovanliga blödningsbiverkningarna tllsammans med tamoxifen. Det är förstås mycket olyckligt om någon skulle sluta ta tamoxifen p g a att hon är vaccinerad med ett visst vaccin!

Hej Det är en lång historia. De studier som jag känner till ser man inte någon säker tilläggsnytta av letrozol långre än 8 år. Det skiljer sig litet från tam, där man har nytta i upp till tio år. Å andra sidan är letrozol litet effektivare för postmenopausala kvinnor, som du. Hur väljer man? För det första är dit viktigt att skilja på postmenopausala och premoenopausala patienter, De flesta postmenopausala behandlas med aromatashämmare, om de tål det. Det kan vara att man byter till tamoxifen om biverkningarna blir för tuffa. I vissa fall byter man till tam efter 5 år, men om sanningen ska fram så är evidensen för just den sekvensen inte så stark. Om du tål din medicin, skulle jag rekommendera att du fortsätter tills du tagit den i 8 år, sen tror jag att jag skulle rekommendera dig att sluta. Det innebär inte att risken för återfall går i taket, effekten av den hormonella behandlingen sitter i även efter det man slutat.

Jag kan inte ge ett precist svar på den frågan, det är förstås viktigt hur resultatet av operationen ser ut. vid komplett remission är prognosen i bästa fall mycket god.