På denna punkt kan rekommendationerna skilja sig åt. De nu aktuella rekommendationerna i vårt vårdprogram anger inte att man ger zoledronsyra i din situation, baserat på resultat i den sk metaanalys som ligger till grund för rekommendationen. Världen är i detta fall dock inte svart-vit. Det är rätt som du säger att zoledronsyran motverkar den benskörhet som letrozol kan bidra till. Det är också rätt att det finns en liten risk för biverkan på tandbenet, som dock för individer med god tandhälsa och som inte röker verkligen inte är stor. Jag respekterar det norska vårdprogrammet men kan konstatera att du idag troligen inte hade fått zoledronsyra i den situation du anger i Sverige.

Återfall brukar inte klia, men du måste förstås få detta kollat av någon som kan ställa en riktig diagnos. Om det inte är ett solkart eksem skulle jag förslå att man tar en liten biopsi (provbit).

Hej, jag skulle inte säga att det är vanligt att lobulär cancer sprider sig som du anger. Det är i alla fall inte vanligare att lobulär cancer sprider sig än annan cancer. Däremot är det så att i de fall den sprider sig så kan mönstret vara litet annorlunda på det sätt du antyder. Det är en liten skillnad i perspektiv. Du skriver inte hur gammal du är, hur du är opererad, eller hur man bör tolka Ki67 på ditt sjukhus. Under antagande att värdet är intermediärt och du är bröstbevarande behandlad så skulle jag rekommendera lokal strålning mot bröstet och 5 års hormonell behandling.

Hej, du måste be att få en ny diskussion med läkaren på onkologen frö att tillsammans väga för och emot.

Hej Gunilla, detta rör sig om en covidanpassning. Man är oroad på våra strålbehanldingsavdelningar, där många redan har långa väntetider (vilket du är ett exempel på) för vad som kan komma att hända i händelse av att man får många sjukskrivna medarbetare. Det skulle kunna ställa till det rejält om man inte kan fullfölja planerade och pågående behandlingar. Man har därför bedömt att den kortade behandlingen med högre dagsdoser är ett likvärdigt alternativ till den längre behandlingen och att man inte på samma sätt riskerar att få problem halvvägs genom behandlingen.

Hej Lena, vad synd att det inte blev riktigt som du tänkt dig, och att du inte upplever dig få det stöd du efterlyser. Jag skulle nog säga att man kan justera efter 3-4 månader, men ofta väljer man att vänta lite längre för att se om det kan "hänga till sig" bättre. Huden på buken borde med tiden ge efter och kännas mindre spänd, absolut ska du kunna gå upprätt igen! Det du alltid kan be om och har rätt till är en "second opinion", dvs ditt landsting (region) kan remittera dig till en annan plastikkirurgisk klinik som kan ge dig en bedömning också om du vill det. Mer information kan du få på nätet (t ex breastcancer.org, plasticsurgery.org eller mdanderson.org), oftast på engelska.

Hej Anna, det låter ovanligt att dina besvär efter operation först klingat av och sedan börjat bli värre igen, så jag tycker du ska ta kontakt med din mottagning och helst visa upp dig!

Hej, jag tycker inte du ska vara bekymrad. Om man ska ha bröstcancer så är det en sån som du haft man ska ha. HER2 klassificeringen är litet knepig. 1+ betyder konstigt nog att den är negativ, inget att fundera på alltså.

Hej Susanne, det är riktigt att det finns två potentiellt allvarliga biverkningar med tamoxifen: blodpropp och cancer i livmodern. I båda dessa fall är dock risken för gemene man klart lägre än den nytta som medicinen gör för att förebygga återfall. Har man tidigare haft blodpropp, eller om man har en påvisad ärftlighet avseende detta får man fundera litet extra, och antingen välja en annan strategi än tamoxifen eller ta blodförtunnande tillsammans med medicinen. Men för den övervägande majoriteten av patienter är detta inget reellt problem. När det gäller cancer i livmodern finns ett potentiellt problem för kvinnor med livmodern kvar som är 55 år och äldre när man börjar med tamoxifen. Man har inte sett att risken för livmodercancer ökar i yngre åldersgrupper på samma sätt. Kvinnor som har slutat menstruera och får en underlivsblödning skall alltid söka för att få det undersökt, det gäller förstås även kvinnor på tamoxifen. Risken i den angivna åldersgruppen är under 10 år ca 2,6 % ökad, d v s en på 40 drabbas, men den övervägande majoriteten av dessa patienter botas från sin livmodercancer. Problemet var större förr i världen, då många äldre bröstcancerpatienter fick tamoxifen. De flesta av dem får idag aromatashämmare som inte är förenat med en ökar risk för livmodercancer. Kom ihåg att tamoxifen sannolikt är den cancermedicin som räddat livet på flest människor. För den absoluta majoriteten av kvinnor som tar tamoxifen är de ovan nämnda biverkningarna inte ett rimligt skäl att avstå från tamoxifen. Nyttan med medicinen är MYCKET större.

Oh, det vara en knepig fråga. JAg tänker att hon får inte manipulera så att det blir ett drag i picclinen och den far ut. Troligen är det viktigaste dock att sjukgymnasten försöker reda ut vad det är som låst sig och vilka övningar som kan hjälpa till för att bryta den onda smärtspiralen.