Går inte att svara på på detta sätt. Det är mycket vanligt med besvär i anslutning till det opererade området. Men du måste höra av dig till primärvården, eller din bröstmottagning för att få en kvalificerad bedömning.

Hej! Efter den typen av operation är återhämtningstiden fysiskt relativt snabb. Vid det här laget är det inte verkligen så att du kan skada såret eller göra "fel", så jag brukar rekommendera att man testar lite själv. Att lyfta t ex kan fungera bra, och det går inte riktigt att säga precis hur mycket man klara av eller inte. Så kör dina övningar som du nog har fått av sjukgymnasten och testa dig fram vilka rörelser som är ok utan att det gör ont. Gör det ont ska du backa från den rörelsen/belastningen. Att det stramar lite däremot är helt normalt. Springa kan ju innebära att det "guppar" i bröstet, så det tycker jag man kan vänta med i ca 2 veckor efter operationen. Däremot kan man ju cykla och promenera!

Hej! Så vitt jag kan se finns inga påvisade negativa effekter av havtorn vid antihormonell behandling. Även om det marknadsförs mot torra slemhinnor finns ju inga vetenskapliga belägg som jag är medveten om så jag tror du får prova och se.

Hej! Man vet från tidigare studier att man har ca 30% risk för ytterligare lymfkörtelmetastaser om SN innehåller makrometastaser (metastas på över 2 mm i diameter). I de studier ser man dock trots detta ingen skillnad i återfall eller överlevnad efter ca 9 års uppföljning. Dessa studier inkluderade få patienter som opererades med mastektomi, varför SENOMAC är en viktig kompletterande studie. Viktigt att tänka på är att vi i Sverige alltid ger strålbehandling mot armhålan om man ser en makrometastas i SN (oavsett kirurgi), och man har sett i andra undersökningar att strålbehandling mot armhålan är lika effektiv som axillutrymning avseende återfall och överlevnad - fast strålbehandling har klart mindre negativa biverkningar är axillutrymning. Så strålbehandling mot armhålan kommer du erhålla oavsett vilken grupp du lottas till. Så kortfattat tyder allt på att axillutrymning kan ersättas av annan efterbehandling som vi ändå ger (alltså oberoende av vilken grupp man tillhör i studien), trots att man alltså har en 30%-ig risk att ha kvarvarande metastaser i armhålan.

Nej, det har jag svårt att tänka att vi kan. Du får fråga på annat forum.

Hej Birgitta! Nej det finns ingen studie som säger att hormonbehandling inte hjälper till att minska risken för återfall i din situation. Det östrogen som letrozol ser till att sänka kommer inte i första hand från äggstockarna, utan från t ex fettvävnaden. Jag skulle föreslå att du provar letrozol i en positiv anda (!) och ser om det leder till de besvär du befarar. Det kan det förstås göra, men det är långt ifrån säkert. Efter ett par månaders behandling är det dags att utvärdera hur det har gått. Somliga biverkningar kanske man kan leva med, andra kan kanske hanteras med olika mått och steg (fysisk aktivitet, behandling av torra slemhinnor mm). Om det därefter visar sig att det inte fungerar med letrozol finns ju möjligheten att prova med tamoxifen.

ENligt vårdprogrammet rekommenderas utredning om man har trippelnegativ sjukdom under 60 års ålder.

Om du har benskörhet, eller på annat sätt nedsatt bentäthet kunde det vara en fördel för att mot verka det. I så fall ska ett sådant beslut baseras på en bedömning av din risk att ha benskörhet. Men det har ju inte med cancer att göra. Det är litet svårt att säga hur stor skillnad det skulle göra på risken för återfall. I metaanalysen som behandlingsrekommendationen om adjuvant bisfosfonat grundas på sägs att nyttan är 0%, predict anger under förutsättning att du är efter klimakteriet <2 % skillnad på 10 årsöverlevnaden.

Hej, jag hittar i hastigheten inte den artikel du refererar, så jag har inte läst den. Även om det låter bestickande så är möss är inte människor och SARS är inte Covid. Preliminärt skulle jag gissa att det blir svårt att påvisa om det finns ett sådant samband hos människa, om det inte är en mycket uttalad effekt. Om man är rekommenderad att ta tamoxifen så hade jag inte slutat baserat på en sådan djurstudie.

Hej Sofia, du har en klok distriktsläkare som skickade dig på mammografi och troligen ultraljud. Hen har ju inte röntgenblick. Men: som du beskriver situationen så har man skäl att detta i inte är cancer. OM man alltid skulle "avfärda" sådana fall som du är ett exempel på, skulle man någon enstaka gång missa en cancer. Det skulle vara mycket olyckligt. I de flesta fall finns det dock en harmlös förklaring till knutan. Jag föreslår att du försöker att inte oroa dig , men att du givetvis går på undersökningen. Du kan också tänka såhär: det är doktorns uppgift att vara misstänksam, även om risken att det ska vara något allvarligt är mycket låg.