Frågor & svar

Question 1

Hej!

2013 fick jag diagnosen DCIS och Holland 2 i höger bröst kl 9, 8cm från mamill och 0,9mm område. Gjorde då lumpektomi och strålades. För en vecka sen fick jag reda på att de än en gång hittat DCIS och grad 2-3 (på 6st biopsi-vävnadsprov). Även den här gången i höger bröst och då kl 9, och 2 cm från mamill men med ett 35mm stort område. Det är alltså 12 år sen jag fick första beskedet och de räknar det här som ett DCIS-recidiv. Nu till mina frågor om hur ni ser på det. Är det verkligen recidiv och är det avgörande för ev. behandling? Jag ska den här gången göra mastektomi och bad dem ta SN oavsett men önskade även ta bort det andra bröstet då jag inte alls önskar gå igenom den här processen en tredje gång. De säger att de endast gör det om det finns en ärftlighet (vilket de skickat iväg ett prov för även om det endast är min farmor i alla led som haft cancer i "underlivet" och dog vid 50). Så min fråga är varför man inte anser att om en cancer kommit 2 gånger i samma bröst, att jag då inte ligger i högrisk? Jag var 43 första gången och nu 55. Om jag nu inte får ta bort det andra bröstet, hur stor är risken för mig då att något kommer dit istället? Ingen biologi är tagen då det inte är relevant säger de. Känner mig orolig och skulle nog gärna vilja ta bort båda brösten även om det mest är i förebyggande syfte. Vad har jag för rättigheter? Bor i Stockholm.

Accepted Answer

Hej!

Det finns en viss risk för återfall, både vid DCIS och invasiv cancer, och dessa kan komma efter mycket lång tid. Man kan inte med säkerhet säga om det är ett recidiv eller en ny cancer, men om tumören liknar den tidigare och sitter i samma område är det större sannolikhet att det är en ett recidiv. Det spelar inte jättestor roll för behandlingen. Din oro är förståelig, men även om det skulle vara en ny DCIS bedöms inte risken för cancer i andra bröstet vara så stor att det motiverar att man opererar bort även det.

Question 2

har ätit letrozol i 5,5 år , ska äta dom i 7år (innan rek dom 10 men på 5 årskontroll sa de 7 att det var nya rön/rekommedationer) Har alltid haft svåra biverkningar värme-svett vallningar dygnet runt, ledvärk , andfåddhet , klåda  bl a.
efter 5 år gjorde jag på eget bevåg att ta dom varannan dag , och märkte då att biverkningarna avtog något så att man mådde bättre. Min gynekolog tyckte man ska ha ett bra liv, men onkolog ssk sa man ska ta dom varje dag punkt...tyckte jag skulle ta anti Depp för o lindra biverkningar .men jag sa nej.
30mm tumör T3, axillpositiv T1,  duktal NHG, her2 neg.luminal B-lik ,DCIS grad 2-3, Ki 67 30%, 2 av 10 lymf smittade.antar att min Bc har större återfallsrisk, då den var aggressiv sa de.
Är det något man kan göra att ta dom varannan dag? borde vara bättre att få i sig något, än att sluta med dom som ssk sa.Hur många % hjälper dom efter 5 år ? vet inte hur jag ska göra, men vill ju gärna kunna röra mej utan ledvärk..( tränar o går mycket) finns det kvinnor som blivit rekommenderade att ta varannan dag pga av biverkningar ?

Accepted Answer

Hej,
Det låter som du har besvärliga symtom. Syftet med tabletterna är att sänka östrogennivån i kroppen, och biverkningarna kommer ibland av den anledningen. Det finns ingen rekommendation att ta tabletterna varannan dag, så det tycker jag inte du ska göra. Däremot kan man ibland lindra biverkningarna med olika knep och tips. Antidepressesiv behandling i låg dos kan ibland hjälpa mot värmevallningar tex. Man kan också prova att byta till ett läkemedel som liknar letrozole. Har du någon gång prövat att ha upphåll med tabletterna 4-6 v för att se om du mår bättre utan dem? Ibland får man också ha ett samtal om huruvida det är rimligt att ha livskvalitetssänkande biverkningar av en behandling som man tar i förebyggande syfte.

Question 3

Hej! Jag diagnostiserades 2024 med her 2 positiv hormonnegativ bröstcancer. Stadium 3. En lymfkörtel bekräftad sjuk vid diagnos. Tumören i bröstet var nästan 9 (!) cm stor men efter neodajuvant behandling och operation visade pad att ingen invasiv cancer fanns kvar, dock cancer in citu kvar. Den sjuka lymfkörteln hade ingen cancer kvar. De plockade totalt ut 9 lymfkörtlar och i 1 av dessa hittades tre områden där det största var 0,3 mm. RCB 1. Fått Kadcyla som nu är avslutad. Strålning 15 gånger. 
Jag undrar om det är vanligt att en så stor tumör försvinner?
Jag är övertygad om att jag kommer dö trots att jag någonstans kan tänka att mitt behandlingssvar kanske var bra och att eventuell mikroskopisk sjukdom i kroppen också borde ha svarat likadant och då minska risk för återfall. Eller är min återfallsrisk väldigt hög? 
Jag hör om andra som följs upp med CT eller Pet-scan men jag är helt avslutad på onkologen, beror det på mitt behandlingssvar?

Accepted Answer

Hej. När det gäller HER2-positiv bröstcancer kan man få ett precis så bra behandlingssvar som du fått på den behandling som gavs. Precis som du själv tänker så tänker jag också att eventuella cancerceller (mikroskopiska) har svarat lika bra på behandlingen. Det finns alltid en risk att sjukdomen kommer tillbaka, hur stor eller liten den än varit och vilken typ det än var. När vi givit preoperativ behandling (neoadjuvant) kan vi också se hur bra effekt den givna behandlingen var och med bra effekt (som du haft, tex) är risken mindre. Generellt gör vi inga DT eller PET-undersökningar som kontroller. På vissa ställen följs man i 5 år hos onkolog (men oftast inte med regelbundna årsbesök) och med ett avslutande besök efter 5 år (fysiskt/telefon med läkare/sjuksköterska) och på andra ställen har man andra rutiner, tex liknande uppföljning men via kirurgklinik. Det som är viktigt är att veta att man kan höra av sig till någon (tex till någon av ovanstående) vid frågor eller funderingar.

Question 4

Hej, Opererades för hormonkänslig BC i december 2024. Invasiv carcinom NST, NHG 1 största mått 6 mm, DCIS kärngrad 2 totalt extent 6 x 5 mm radikalt opererat. ER 100 %, PR 25 %, Ki-67 7 % medelvärde, HER2 3+ således positiv. Med anledning av storlek ej indikation för kombination cytostatika/trastuzumab.) Ingen spridning till lymfan.
Det blev op, strålning 5 ggr samt Tamoxifen i 5 år.
När jag läser här ang. HER2+++ så får de flesta cytostatika, eller är det lika vanligt att man inte får det om tumören är liten? Är jag underbehandlad eller kan jag vara trygg i beslutet ang. min behandling? 

Jag har ätit Tamoxifen i ett år nu, tränar 4 ggr i veckan både kardio och styrka, tar magnesium på kvällen och allt funkar förutom att jag får vallningar. På dagarna står jag ut men på nätterna är det superjobbigt. Jag vaknar pga vallningar 5-7 ggr per natt. Jag ringde min kontaktsköterska och sa att jag hört att man kunde få Gabapenin, men då sa hon att de rekommenderade akupunktur. 
Om jag provar akupunktur, hur lång tid tar det innan man får effekt? Finns det något annat jag kan göra för att få sova?
Tack på förhand.

Accepted Answer

Hej,
När det gäller din fösta fråga så stämmer det att det kan vara ett alternativ att ge cytostika och antikroppar om man har en 6 mm stor Her 2 postiv tumör, och jag skulle vilja råda dig att diskutera det med din doktor, det kan finnas faktorer som förklarar varför du inte rekommenderats det. 
Vad gäller din andra fråga så stämmer det att akupunktur kan hjälpa mot värmevallningar, jag kan inte svara säkert på hur lång tid det tar innan man får effekt, men ganska snabbt tror jag. Det finns andra läkemedel man kan testa också, tex venlafaxin i låg dos.

Question 5

Hej,

Jag har en invasiv mammarcancer ( NST grad 2, östrogen 95% progesteron 80% HER2+ ej amplifierad Ki-67 25 %. Dessutom med DCSI inom tumören  grad2 med nekros utan kalk) som är 9 × 6 × 3 cm och som har spridit sig till lymfkörtlarna i armhålan. Jag genomgår nu cellgiftsbehandling (EC 90x4)  och ska i slutet av april börja med Paclitaxel (x12).

Jag är orolig över risken att utveckla långvarig eller permanent neuropati av Paclitaxel, särskilt eftersom jag är 41 år gammal och har två små barn.

Sedan jag var 20 år har jag haft återkommande problem med ryggen (diskbråck m.m.) och upplever regelbundet ryggsmärta och ischias som även påverkar min högra fot och hand, med smärta och stickningar. Kan detta öka risken för att jag utvecklar neuropati under behandlingen?

Jag har läst att kryoterapi kan minska risken för permanenta nervskador, men också att evidensen ännu inte är helt tydlig. Där jag behandlas finns inte möjlighet till kryoterapi, men jag skulle eventuellt kunna ordna något själv, till exempel genom att köpa kylvantar och kylsockor för händer och fötter.

Samtidigt har jag läst att sådana kylvantar inte alltid är lika effektiva som kryoterapi som ges med medicinsk utrustning, eftersom temperaturen inte kan kontrolleras på samma sätt och det är oklart om de kyler de djupare vävnaderna i handen och foten tillräckligt. Jag undrar därför om ni anser att det ändå kan vara värt att försöka använda sådana hjälpmedel.

Jag har också läst att fysisk träning kan hjälpa till att minska eller lindra neuropatiska symtom. Stämmer det, och finns det i så fall någon typ av träningsårpgrogram som rekommenderas?

Tack på förhand.

Accepted Answer

Hej,
Köldbehandling under kemoterapi studeras bla i Sverige. Jag har inte kännedom kring de tekniska frågorna, tyvärr. Paclitaxel kan ge neuropati, men det är inte alla som får den biverkan, och den kommer inte från en dag till en annan. Det finns ett annat cytostatikapreparat som liknar paclitaxel, det heter docetaxel, och det ger inte lika mycket neuropati. Det kan dock finnas andra skäl till att paclitaxel är mer lämpligt för dig, så jag föreslår att du pratar med din doktor om det.

Question 6

Hej, Jag funderar över min föreslagna endokrina behandling, om premenopausal GnRh 3-5 år + AI dagligen i 10 år och om postmenopausal enbart AI. Utöver detta också Zoledronsyra i 3 år. Jag är 46 år och gjorde mastektomi i början av juni och genomgår just nu EC och kommer strålas sep/okt.
Jag har förstått att det är svårt att fastställa menopausalt läge när man genomgått cellgifter - stämmer det?
Om man inte vet och kör igång ovan och det visar sig att jag är prem har jag förstått att GnRh kan ge otillräcklig ovariell suppression och att AI då inte har någon effekt - har jag uppfattat det korrekt?
Skulle det vara så att jag är prem undrar jag vad värdet av Zoledronsyra ger?
Min läkare är på semester tills jag startar strålningen och ser i tidigare svar att "ni i Skåne" påbörjar efterbehandlingen i samband med strålningen och jag blir då orolig att min efterbehandling inte kommer igång förrän efter strålningen och då är det drygt 4 månader efter operation och undrar om det ökar risken för återfall?
Borde jag med detta givet bara begära av de AT-läkare jag i dagsläget kan få prata med att bara få påbörja Tamoxifen i samband med strålningen för att ha något skydd "i väntan på"? Å andra sidan om det ändå är vettigt med föreslaget upplägg och det i längden faktiskt är bästa behandlingen så är det såklart det jag ska propsa på att starta så snart som möjligt....
Tackar på förhand för dina kloka input i en lite ensam sits just nu.

Accepted Answer

Hej, ska försöka svar på dessa funderingar.

När man ska börja med den hormonella behandlingen? Vi märkte för ett antal år sedan att vissa doktorer förordade att man börjar med den hormonella behandlingen före strålningen , andra att man gör det efter. Det ledde till förvirring som vi tyckte var onödig. Argumentet att börja efter var att man inte vill försätta eventuella cancerceller i "viloläge" under strålningen, eftersom man kan tänka att de är känsligare för strålning om de inte är i viloläge. En granskning av litteraturen gav dock inga hållpunkter för att det skulle vara på det sättet i verkligheten varför vi bestämde att förorda att alla börjar med sin hormonbehandling tillsammans med strålningen. Det är lätt att hålla reda på och blir entydigt. Dessutom har patienten på det sättet ett antal veckors erfarenhet av behandlingen i samband med läkarbesöket efter strålningen, vilket är bra. Så gör vi i Skåne, man kan dock göra även på andra sätt och det är lika rätt.

Sen till frågan om när man (eller snarare kvinna!) har kommit genom klimakteriet. Jag satt en gång på ett forskningsmöte där detta diskuterades livligt under en hel eftermiddag utan att man kom riktigt överens, nej allvarligt talat: Man kan mäta hormonnivåer i blodet och se om äggstockarna bildar östrogen, då är premenopausal, alltså inte genom klimakteriet. De flesta kommer in i klimakteriet i och med att mensen upphör under kemoterapi i alla fall med EC, och ju yngre kvinnan är desto större är sannolikheten att mensen kommer tillbaka efter en kortare eller längre period efteråt. Det beror på att äggstocksfunktionen hämmas av cytostatika. Men äggstocksfunktionen kan faktiskt även komma tillbaka även utan att det uppstår en mens, i dessa fall brukar vallningsbesvär upphöra som en signal på att östrogenet kommit tillbaka. Det kan påvisas med ett blodprov (känsligt östradiol - det måste vara den känsliga metoden, den vanliga metoden att mäta östradiol duger inte). Det som kan vara knepigt i denna situation är att även om man har ett lågt värde på östradiol prov, kan ju situationen ändras senare om äggstockarna hämtar sig.

VArför är detta viktigt? Jo bl a för att läkemedel som tillhör gruppen aromatashämmare (letrozol, anastrozol och exemestan) fungerar endast hos de som har inaktiva äggstockar. Tamoxefen fungerar oavsett äggstockarna.  

 GnRH är medicin som används för att stänga av äggstockarna och ges som en spruta varje månad i de flesta fall. GnRH kan som du säger ge upphov till en ofullständig suppression (avstängning), vilket man måste vara uppmärksam på. I den stora studie som heter TEXT där man slumpade patienter som fick GnRH mellan aromatashämmare och tamoxifen, visade det sig att aromatashämmarbehadnlingen var litet mer effektiv, vilket talar för att problemet med ofullständig hämning inte är mycket stort även om det kan förekomma och då är viktigt att uppmärksamma. Skulle inte heller tro att ofullständig supression i din situation är det man skulle vara mest orolig för, tänker att dina 46-åriga cytostatikabehandlade äggstockar inte är superpigga just nu. 

Sammanfattningsvis kan man göra sätt på flera sätt. Jag tycker inte du ska vara så orolig för att behandlingen inte kommer igång förrän efter strålningen. Du resonerar rimligt i din fråga. Man skulle iofs kunna ge dig tamoxifen nu, men man skulle också kunna vänta till efter strålningen och då värdera om du är postmenopausal eller inte och då ge dig Aromatashämmare om du är postmenopausal och tamoxifen om du är premenopausal. I så fall skulle man kunna överväga att operera bort äggstockarna istället för att definitivt kunna ge aromatashämmaren utan att behöva fundera på om GnRH biter eller inte.

Vet inte om detta svar blev för rörigt.

Question 7

Hej Elisabeth!
Jag skrev innan jul och var orolig o fick svar så snabbt vilket underlättade!
Tyvärr besannades mina farhågor, dock blir jag inte klok på diagnosen.
Jag har tagits upp på två olika MDK med olika läkare, onkolog, radiolog etc...
På den första löd:
BRE 6/grad 2
ER 50%, Pr 40-50%, ki67 12, Her +2 på den ena tumören o från andra biopsin hade de inte tillräckligt material.
Deras beslut blev, lite beroende på Her2 positivitet eller inte,  neoadjuvant cyto, masektomi med direkt konstruktion...
Jag var där på ompunktion o efter den kom följande diagnos:
Detta gäller båda tumörerna..de informerade inte ang ER, Pr, Her2 denna gång...
Stark misstänkt DCIS grad 2 med comedonekros.
Masektomi med direktkonstruktion...

Kan det ändras så mycket? För vad jag förstår kommer jag i detta fallet inte behöva varken cytostatika eller strålning nu.
Är givetvis jättelättad då detta innebär en betydligt bättre prognos överlag men också gällande sjukskrivning osv men samtidigt oroar det mig att de nu kanske ”missar” något.
Kommer de analysera tumörerna på nytt efter operationen?
Gör man något åt det friska bröstet under operationen?
Jag är 35 år o har ammat 3 barn så att ha ett bröst med implantat o det andra betydligt mer hängande o utan kommer onekligen göra skillnad. Egentligen vill jag inte bry mig, vill bara bli av med ”tumörerna” men samtidigt inser jag
 nog kommer må dåligt över ett dåligt resultat...

Accepted Answer

Onekligen lite röriga besked - det avgörande i ditt fall blir analysen efter att hela bröstet tagits bort- det kommer att ge klart besked. Om man då hittar mer än cancer in situ dvs en invasiv cancer kan man överväga att ge cytostatika ( beroende på storlek, grad mm) efter operationen. Det är inte sämre än att ge före operation. Jag tycker absolut att du skall få en direktrekonstruktion. Man gör troligen inget åt ditt friska bröst i samband med rekonstruktionen men ibland behöver man korrigera det kvarvarande bröstet så att det liknar det rekonstruerade. Bröstcancer hos en 35 årig kvinna bör utredas med gentest. För de kvinnor som har ärftlig bröstcancergen kan mastektomi av kvarvarande bröst bli aktuellt

Question 8

Hej. År 2018 sökte jag för vänster bröst som svullnat upp sedan ett par månader tillbaka. Jag kände inte igen hur det kändes inuti och visste inte vad som var körtlar längre. Väl på vårdcentralen kände man en knöl som jag själv aldrig känt, och skickade mig på mammografi. Jag har en F-kupa och var 27 vid tillfället. På mammografi och ultraljud såg man ingenting konstigt och hänvisade till att man kan få svullna bröst vid mens.
Påsken 2019 har svullnaden fortfarande inte lagt sig, och jag hittar en grop på vänster bröst.
Jag har även känt av tre st. knölar på vänster revben vid denna tiden, 1-3 cm långa, hårda. Jag söker på nytt och blir kallad på ny mammografi och ultraljud i juni 2018, då även denna doktorn känt en knöl i bröstet. Det fanns inget att anmärka på och bröstmottagningen skickade med mig en lapp om mastalgi (obs. jag har inte ont i mitt bröst).
Och idag, 29 år gammal, känner jag sedan ett par veckor tillbaka en knöl, för första gången själv, ovanför och innanför min grop på bröstet. Samma område som vårdcentralen känt knöl i. Jag väntar nu på kallelse på ny mammografi, som jag tycker känns onödig att gå på då jag misstänker att det blir samma svar igen (dvs. Inget svar egentligen).
Hur går jag till väga för att få ett rimligt besked om vad som händer med mitt bröst? Uppenbarligen finns det inget på bilderna men det är helt solklart någonting, om så bara svullna körtlar. Dock ingen som kunnat lämna något besked. Kan det vara fettknölar som plötsligt börjat växa i bröst och revben från ingenstans? Eller bör jag kanske kräva en biopsi?
Vet inte vad som är rimligt, rätt eller fel längre. Är efter två år inte orolig längre, så vet inte om det är rätt att bara ska släppa det. 
Tack på förhand

Accepted Answer

Hej! Om man känner en klar knöl men inte ser något motsvarande på mammografi eller ultraljud så brukar det behöva tas ett prov - om det inte är så att läkaren uppfattar knölen som en del av den vanliga körtelvävnaden (dvs knölen känns inte misstänkt eller avvikande, jag brukar skilja mellan "knöl" och "knölighet"). I ditt fall, där man tydligen från läkarsidan har konstaterat en knöl tidigare, som du nu också själv känner, är det uppenbart bra med en biopsi, oavsett om den syns eller inte. Har du en bröstmottagning att vända dig till så kan det vara en bra idé för att få en förklaring!

Question 9

Hej! Jag har ställt frågan här tidigare och fått bra svar, men det vore ändå önskvärt att få input från flera läkare. 
Jag diagnostiserades med bröstcancer feb-2015, då gravid i v.36 med mitt första barn. Var 28 år vid diagnos. Fick bli igångsatt och  genomgå mastektomi. Har även erhållt fullgjord cytostatika behandling, strålning och fått herceptin under 1 år. 

Hade HER 2 positiv bröstcancer, hormonkänslig, ki-67 20%, lobulär bröstcancer. Tumören var 50 mm x 20 mm. Tumören kunde tas bort med god marginal. Ingen spridning till lymfkörtlar. 

Har tagit inj. Zoladex och ätit Tamoxifen i 4 år och 6 mån. Är rekommenderad att ta Tamoxifen i 10 år. 

Nu till min fråga. Min önskan är att få ett andra barn, men är samtidigt livrädd för återfall. Min Onkologläkare har sagt att jag kan ta uppehåll i hormonbehandlingen och sedan påbörja den igen efter avslutad graviditet, om en graviditet skulle lyckas. Anser ni det som en stor risk att ta uppehåll i hormonbehandlingen och att försöka bli gravid? Vill ju kunna ge mitt första barn ett syskon, men inte om det finns stora risker för mitt liv. Det är stora frågor som jag vet ingen läkare kan ge 100% svar kring, men det betyder ändå mycket att få olika läkares åsikter kring detta. 

Jag är nu 33 år. Förstår att det är bra att man har Tamoxifen så länge som möjligt, men samtidigt är det också en kamp mot ens fertila ålder också. Hur stor är risken för att jag är steril efter cytostatikan? Erhållt fec x 3 samt Doretaxcel. Att inte veta om man har chans att ens kunna bli gravid är också stressande. Har hört att man kan gå in i klimakteriet tidigare efter cellgiftsbehandling. 

Många frågor men tacksam för svar.

Accepted Answer

Hej Emelie, jag håller med, det låter som om du fått bra information redan, och jag har ingen annan åsikt än den du förmedlar att min kollega gett uttryck för.

Såklart innebär i princip varje avsteg från behandlingsplanen ett visst mått av kompromiss med effekten av  behandlingen, men den grad av kompromiss som en paus efter fem års medicinskt behandling innebär verkar i hög grad rimlig.

Question 10

Hej. Jag är 50år o har HER2-positiv, icke hormonell , långsamväxande bröstcancer för andra gången. BC i vänster bröst 2015. BC i högre bröst 2019. Tumören i höger bröst är ca 70mm o i armhålan fanns en makrometastas på 20mm. Min bentäthet är grön/ok o jag äter Kalcium/D-vitamin. Mina tänder är ganska dåliga med många gamla läggningar från barndomen på 70talet. Jag har gjort klart cellgift /dubbelbokad antikropp o nästa steg är operation o sedan strålning.   Nu vill min onkolog ge mig Zometa i 3år enligt "vårdprogram".  Är detta en bra förebyggande behandlingen mot framtida skelettmetastaser för mig?  Vilka studier ligger till grund för denna behandling?

Accepted Answer

Data kommer från en stor sk metaanalys från 2015 som den välrenommerade gruppen av statistiker i Oxford stått för tillsammans med kliniska forskare världen över inom den sk "Early breast cancer trialists collaborative Group", EBCTCG. Denna grupp har gjort många stora studier som är grund till hormonell behandling, cytostatika och strålbehandling efter bröstcanceroperation. I detta fallet har man samlat in data från 18766 patienter som inkluderats i sk randomiserade studier där man jämfört behandling med skelettstärkande medicin med ingen behandling eller placebo ("sockerpiller"). 

Man såg i den studien att bland kvinnor som kommit in i klimakteriet då behandlingen startade såg man att de som fått behandling fick färre återfall och i lägre omfattning dog av bröstcancer. Ca 3 % enheter färre kvinnor som var efter klimakteriet hade avlidit efter 10 år. D v s tre av hundra som tog medicinen under 2-5 år (det fanns olika behandlingsscheman inom studien) kan sägas ha blivit botade av denna del av behandlingen. Man såg ingen effekt bland de som fortfarande menstruerar, och ej heller bland patienter som inte hade spridning till armhålan. Därför rekommenderar vårdprogrammet idag sådan behandling till postmenopausala (som slutat menstruera) patienter med körtelpositiv sjukdom.  

Man kan räkna mer att ytterligare an andel förebygger utveckling av benskörhet genom denna behandling. Det finns förvisso bieffekter av behandlingen, även allvarliga,  men de är ovanliga.

Question 11

Hej! Opererades för bröstcancer den 30/3. Fick besked drygt 5 v senare att de hittat tre tumörer (initialt var det två, patologen hittade en till) på 2, 8 och 11 mm. Invasiv duktal bröstcancer + DCIS, Ki67-21, malignitetsgrad 1, ej spridning. HER 2 positiv. Har börjat äta tamoxifen och väntar på strålbehandling. Hur länge är rimligt att vänta egentligen? Jag har varit i kontakt med Sahlgrenska (dit remissen är skickad) som säger att de har lång kö pga pandemin och att jag inte kan räkna med att få någon kallelse förrän tidigast efter sommaren. Fick rådet att ringa runt i landet för att höra om möjlighet finns att få behandling tidigare. Om jag får "napp" någonstans så måste min läkare skicka ny remiss och deras läkare måste göra sin bedömning av fortsatt strålbehandling och sen hamnar jag i deras kö. Min sjuksköterska sa att tidsmässigt så vinner jag nog inte så mkt på det, och det förstår jag. Ska man verkligen behöva vänta 20 v eller mer som det blir i mitt fall?

Accepted Answer

Nej, detta är riktigt dåligt. Det finns flera orsaker till väntetider på våra strålbehandlingsavdelningar, och det fanns störande väntetider redan före coronapandemin. Jag vet inte riktigt vad jag ska råda dig till. Det är bra att du har kunnat börja med din hormonbehandling redan, den påverkar i sig det som strålbehandlingen ska behandla, men det hade varit bättre om behandlingen kunde komma igång, inte minst för att du ska komma vidare i ditt liv. Målsättningen är 6 v mellan operation och start av strålbehandling. Det känns inte heller bra att ni patienter själva ska ringa runt och höra, jag håller dock inte med om att det skulle vara så att själva remissproceduren skulle vara krånglig. Riktlinjerna för att ge behandling är samma i hela landet. 

Jag misstänker att du missuppfattat en detalj i den mikroskopiska undersökningen. Står det verkligen HER2-positiv? Står det inte HER2+? Det egendomliga är att HER2+ = HER2-negativ, HER2+++ däremot är HER2-positiv, och HER2++ är positiv i ca 10 % av fallen när man gör en ytterligare undersökning: ish-analys. Om det verkligen är så att du är HER2-positiv, ska man förstås ge tilläggsbehandling med trastuzumab och cytostatika. Men som sagt, jag tror i första hand inte att du är HER2-positiv. Kolla med din kontaktsköterska!

Question 12

Hej!

Jag känner mig trygg med mina kontakter på sjukhuset, men skulle uppskatta att höra er syn på det här som jag funderar på:

Jag opererades för bröstcancer i juni 2018, 35 år då. Visade sig att jag har en p53-mutation. Cancern var hormonkänslig med en makrometastas. Genomgick först en operation, sedan kemoterapi, sedan mastektomi, sedan strålning.
Efter detta står jag då på zoladex var 28e dag och tamoxifen.

Nu har jag, efter samtal med onkolog, pausat zoladex. Har inte fått sprutan sedan i slutet på maj.

Och jag mår så mycket bättre! Det känns som att jag kan fungera igen. Jag hade väldigt svårt att förstå att medicinen påverkade mig så. Men jag märker skillnad... stor skillnad.

I augusti ska jag värdera läget med läkaren. Får väldigt mycket olustiga känslor av att avsluta en behandling... Jag har hitills fått zoladexsprutan i 17 månader. 

Min vardag funkade inte så som jag mådde i våras. 

Detta ger mig ångest. Skäms också lite och tänker att jag bara borde bita ihop. Vill ju mest av allt få vara frisk!

Accepted Answer

Hej, ja det är en knepig situation. Som jag kanske inte kan ge ett riktigt bra svar på.

Den studie som ligger till grund för dagens zoladexbehandling hette SOFT. I den studien var målsättningen att ge behandling under 5 år. Det finns andra studier där man gett Zoladex under 2 eller 3 år. 

Jag svarade just på en fråga om cytostatika, där jag försökte uppmuntra den frågande att som du skriver "bita ihop" och göra färdigt behandlingen. Jag tänker att det är en skillnad mellan cytostatika och hormombehandling. Cytostatikan tar man under en relativt begränsad period, hormonbehandlingen under en mycket längre tid. Det gör ju att dess biverkningar är svårare att tolerera. 

Effekten av behandlingen är förstås bäst om du fortsätter med zoladex, men det kan verkligen vara så att bieffekterna är sådana att behandlingen inte är genomförbar med bibehållen livskvalitet på en rimlig nivå. Då är det bra att veta att även om man kompromissar med EN komponent av behandlingen, så har man effekten av de återstående i bagaget, i ditt fall tamoxifen och cytostatikan.

Ni får ta en ordentlig diskussion om saken du och din doktor, efter sommaren. En lösning skulle kunna vara att återstarta behandlingen och se om besväden återkommer, för att du ska kunna känna dig säker på att det verkligen är zoladexen som är boven i dramat. Det skulle ju ha kunnat vara något annat som råkade sammanfalla med zoladexperioden som ledde till att du inte mådde väl. Kommer symtomen tillbaka vid en återinsättning kan du ju vara säker på att det är zoladex du inte kan tåla.

Question 13

Hejsan! 
Jag är en kvinna på 44 år och har några kompletterande frågor efter senaste möte med onkolog. Inledningsvis efter MR och biopisi fick jag följande info om min tumör: T3NOMO Ductal Luminal B-lik. ER 100%, PR 1%, HER2 negativ, Prolif 30%, tumör storlek 25x33x52. Därefter fick jag cyto med Doc 100x3 samt EC90x3 och gjorde mastektomi, då tumör var över 5 cm och liten byst. Efter operation visade PAD: duktal invasiv bc, 2 tumörer storlek 13x2mm samt 2,5 mm och DCIS grad 2 emellan, 3 neg Sentinel node, ER100%, PR neg, Elstongrad 1, HER2 neg och prolif 4%, ATM mutation - således T1c multifokal MO. 
Innan operation var det sagt att jag skulle strålas efter men nu blir det capecitabine 6 kurer och därefter sekventionell behandling i 5 år. 
Varför ingen strålning längre? Onkolog sa att man endast strålar mastektomi om tumör över 5 cm och det var ju min från början. Utgår man ifrån tumörstorlek vidtidig  MR eller efter fynd efter operation? Strålning verkar ju ge mycket bra skydd för återfall? Vilka ger man capecitabine till? Min proliferation har minskat ifrån 30% till 4% vad innebär det?  Vad är Elstongrad 1 - vad betyder det? Vad innebär T1c - vad står c för? När man tittar på överlevnad utgår man ifrån första informationen eller andra, dvs T3 eller T1c? Kan det vara så att den bedömning man gjorde först via MR var mina två tumörer och DCIS och inte en tumör på 5 cm?

Accepted Answer

Hej, jag kan inte i detalj reda ut detta. Jag tänker att då måste gå tillbaka till läkaren och få ytterligare information om varför man släppt strålbehandlingen. 

När man bedömer prognosen tänker jag att både situationen före behandling och efter behandling spelar in. Det verkar i ditt fall som om du svarat fint på din kemoterapi med en begränsad kvarvarande tumörbörda och fin regress av Ki67. Elston Grad 1 ger likartad information. T1c refererar till tumörstorleken efter behandling som i ditt fall är 10-20 mm.

Jag tänker att du har god prognos.

Question 14

Hej! Opererades för 3,5 veckor sedan med direktrekonstruktion med onkoplastik samt axillutrymning. 
Jag har TNBC grad 3, och hade vid diagnos en primärtumör på 5,5x6 cm samt lymfkörtelmetastas om 2 cm. Efter neoadjuvant cytostatika syntes tumören knappt på mammografi+ultraljud och lymfkörtlarna hade helt normaliserats. Tumörområdet i bröstet kunde dock fortfarande palperas till 4x5 cm, även om det inte längre var hårt.
Jag väntar nu på svar från patologen, men i min journal kan jag läsa mig till att de under operationen ska ha fått bort allt med god marginal, dock att marginalen fick justeras en gång p g av utlöpare. Jag känner sedan några dagar dock en stor, hård knöl, på samma ställe där tumören satt. Jag har varit på återbesök på kirurgen och sjuksköterskan trodde att det var ett hematom, men kan det verkligen vara det? 
Det hårda har en väl avgränsad kant, och är åtminstone i storlek som tumören var. Det fanns inte där de första två veckorna efter operationen, och mina hjärnspöken gör mig livrädd för att det fanns kvar cancerceller som nu hunnit växa till sig i väntan på strålning. Jag har ingen feber och snabbsänka visade inte på någon infektion. Kan ett hematom vara stenhårt och så stort? Bör man inte tömma det isf?

Accepted Answer

Hej, jag förstår din oro, det är ju obehagligt att känna en knöl på samma ställe igen! Men tumörer som precis har tagits bort kan inte växa till så där, även det skulle finnas rester kvar (vilket jag hoppas att du snart får svar på att det inte finns!). Jag antar att du har gjort någon typ av bröstbevarande kirurgi, och att du har antingen format om bröstet (typ reduktion, där man "möblerar om" inuti bröstet) eller en flanklambå (en vävnadsbit från flanken fälls i in bröstet). I båda fallen kan den vävnad som ska fylla ut defekten bli hård; dels så kan det bara vara så att du känner den "nya" vävnaden läka in, men det kan även vara en så kallad fettvävsnekros vilket innebär att den flyttade vävnaden fått för lite blodförsörjning och fettvävnaden börjat "gå under" (inget farligt även om det låter dramatiskt!). Ett ultraljud kan ofta ge svar på vad det hårda står för. Ett hematom är ju ett alternativ också, eller en ansamling av sårvätska ("serom"), även detta syns på ultraljud. Du kanske kan fråga din läkare om ett ultraljud skulle vara en bra idé?

Question 15

Hej! 
Jag är 41 år och har nyligen gjort en bröstbevarande operation och har nu fått svar efter analys av tumören. 
Jag är så oerhört glad och tacksam att det visat sig att jag inte kommer behöva någon cytostatikabehandling och att bedömningen är att jag ”bara” behöver strålning och endokrin behandling (tamoxifen) under 5 år. Att jag tycks ha fått en ”snällare” variant. 

I min journal står: 
I preparatet ser man 2 stycken tumörer med 10 mm frisk vävnad däremellan. Extent på 20 mm. Tumör nummer 1 mäter 10x8 mm, ER 100 %, PR 100 %, Elstongrad 1, HER-2 1+ det vill säga negativ och proliferation på 5 %. Tumör nummer 2 mäter 4x3 mm, ER 100 %, PR 100 %, Elstongrad 1, HER-2 2+, skickat för SISH, proliferation på 5 %.Båda tumörerna av duktal variant.I sentinel node 1 körtel där man ser 1 cell med metastas. Således isolerad tumörcell i 1 av 3 analyserade körtlar. Radikal operation

Bedömningen:
Således T1b bilfokal M0 luminal A lik cancer än så länge. Inväntar HER-2 analys gällande den lilla tumörkroppen som var mindre än 5 mm i storlek. 

Jag väntar nu på tid till onkologen. 

Min fråga är:
-Vad händer i kroppen efter avslutad endokrin behandling om 5 år. Återkommer min menstruation och östrogenhalten blir som innan behandling? Kommer jag då komma in i klimakteriet en gång till vid högre ålder?
-Hur stor är risken att cancern återkommer efter avslutad endokrin behandling om 5 år. 
-Hur stor är risken (eller överlevnadschansen) om jag helt avstår från den endokrina behandlingen? Att få klimakteriebesvär redan som 41 åring känns som en rejäl försämring av livskvalitet för mig. Givetvis vill jag såklart inte riskera att cancern återkommer. 

Tacksam för svar!

Accepted Answer

Hej, jag tänker att det är viktigt att vänta på HER2-analysen innan vi diskuterar detaljerna. Du kommer få information vid besöket på onkologen, och jag vill helst inte föregripa diskussionen med de som har ansvar för din vård.

Question 16

Hej, min fru är nu mitt i cytostatikabehandling efter bortopererad brösttumör grad 3. Onkologen vill också att hon ska genomgå strålbehandling samt hormondämpande behandling. Hon är 64 år i år.
Det vi försöker få kläm på är de faktiska siffrorna som till sist på något sätt blir det enda som går att förhålla sig till. Jag har letat ganska mycket men inte hittat någon bra sammanställning som anger statistiken för en kvinna i hennes situation - överlevnadssiffror efter 5 resp 10 år

- utan behandling
- med cytostatikabehandling
- cyto + strålning
- cyto + strålning + hormonbehandling

Kanske går det inte att göra så enkelt som jag efterlyser men det skulle vara fantastiskt att kunna utläsa att utan behandling är %-talet V, efter cyto ökar det med X, strålning höjer med ytterligare Y, och hormonbehandlingen höjer med ytterligare Z.

Finns sådana siffror att tillgå någonstans?

Accepted Answer

Ja, det finns en sådan modell som heter "Predict"  https://breast.predict.nhs.uk/tool .Modellen kan dock inte separera ut effekten av strålbehandling, det ingår t ex efter bröstbevarande kirurgi, och vid körtelpositiv bröstcancer.

För att kunna mata in i modellen måste man veta att det inte bara är sk insitucancer, den funkar inte om det bara är in situ. Man behöver vidare uppgift om tumörens storlek, patientens ålder, östrogenreceptorstatus, HER2, grad och Ki67, samt eventuella lymfkörtelmetastaser. Sedan kan man lägga till och dra ifrån olika typer av behandling. Hormonell, HER2-riktad, kemoterapi och bisfosfonat. Man kan få ut utfallet på litet olika sätt, men t ex i form av överlevnad efter 10 år är en rimlig inställning.

Det kan vara svårt att göra detta själv. Jag rekommenderar att man söker stöd hos sin läkare för att se till att det blir rätt, och för att tolka resultatet. 

Modellen anger utfall på gruppnivå och kan inte ge information om ett enskilt fall, men den ger en uppfattning t ex om hur viktig en viss behandling kan uppfattas vara. Det är inte farligt att mata in data och få ut ett uppskattat resultat, men man måste förstås tänka genom ifall man vill ha information om prognosen på detta sätt innan man ger sig in på att mata in i modellen.

Question 17

Hej, jag är 38 år och diagnostiserad med duktal 55mm cancer tumör. Grad 3. Hormonkänslig (östrogenreceptor 95%, progesteronreceptor 95%). HER 2 negativ. Ki67, med spridning till 1 lymfkörtel (1/19). 
Gjort Mastektomi, är med i SENOMAC och blev då lottad att göra axillutrymning: tot 19st lymfkörtlar tagna. 
Nu får jag Cytostatika, tot. 6 behandlingar (3x E90C, 3x Docetaxel)
Sen ska jag bli strålad 25 gr. Och detta skrämmer mig enormt. Till min fråga, min fungerande arm är mitt leverbröd och central i mitt välmående. Jag vet att jag ska strålas lika många gånger som kvinnor med större spridning till lymfkörtlarna. Att bli cancerfri är ju såklart viktigast, men att förlora armfunktion är också att förlora liv för mig. Jag är jätte rädd. Hur stor risk löper jag att förlora funktion i armen, skulle jag kunna strålas lite mindre utan att öka risken avsevärt för återfall? Skulle det gå att ev. byta ut viss strålning mot mer cytostatika? 
Efter ska jag i minst 5 år äta tamoxifen, och i 5 år ta zoladex. 
Jag förstår utifrån hur de planerat min behandling att stor återfalls risk finns, men hur stor är den, och i förhållande till risk för armen? Tack på förhand!

Accepted Answer

Hej, när det gäller antalet strålbehandlingar är det inte så att fler leder till större risk för oönskade bieffketer. När man ger fler behandlingar är den dagliga dosen lägre, så att 50 Gy (eller Gray som vi kallar det) fördelat på 25 behandlingsdagar är likvärdigt med 40 Gy fördelat på 15 dagar. Det gäller både effekt och bieffekter.

Det är ju inte heller så att så uttalade besvär som det du skisserar är vanligt, det är ovanligt. Man har lärt sig av tidigare erfarenheter och när man planerar strålningen ser man till att "spara" lymfbanor t ex på baksidan av axeln för att minska risken för armsvullnad. En mindre andel kommer att t ex behöva hjälp med t ex en armstrumpa, men det är faktiskt inte de flesta. Strålningen är en viktig del i behandlingen för att förebygga allvarliga återfall. Jag skulle inte rekommendera att du avstår från den.

Question 18

Hej!

Vill börja med att tacka er för all information ni ger på ett respektfullt och pedagogiskt sätt. Det lugnar när själen är orolig. Jag har en fundering kring DCIS grad 3 där man i diagnosen skrivit suspekt mikroinvasion. Vilka faktorer kan bidra till att man misstänker att det skett en mikroinvasion och vad gör att man inte innan operation kan fastslås att det skett mikroinvasion? Hur farligt är en mikroinvasion och är att det samma sak som att cancer in längre är in situ? Enligt läkaren har man också misstänkt metastaser i axillen men finnålspunktion har visat reaktiv förstorad lymfkörtel. Vad innebär detta och hur tillförlitlig är en finnålspunktion mot axill? Kan lymfkörtlar vara förstorade på grund av en DCIS?

Accepted Answer

Hej, skillnaden mellan insitu cancer och invasiv cancer är att cellerna vid insitucancer  inte har kontkakt med lymf- och blodkärl vilket gör att de inte har förutsättning att sprida sig till lymfkörtlar eller till andra delar av kroppen. På det sättet är insitu cancer i princip ofarligt. Orsaken till att man ibalnd strålar efter bröstbevarande  operation av insitu är att det kan förekomma att den kommer tillbaka i bröstet och då är det ibland (ca i häften av fallen) ett invasivt återfall som i sin tur skulle kunna leda till spridning. Men vad är då mikroinvasion, och misstänkt mikroinvasion? Det är något som patologläkaren kan se och beskriva, i princip är det om man inom ett litet område i en insitu cancer, som kan vara flera cm stor, ser att cancercellerna når ut i det område där det finns  blod och lymfkärl. OM det området är mycket litet, mm-stort, kallar man det mikroinvasion. En mikroinvasion motsvarar alltså en mycket liten cancer. Ibland är det inte så lätt att göra denna bedömning, och då kan det beskrivas som "misstänkt mikroinvasion".
En tumör med mikroinvasion kan alltså sprida sig till lymfkörtlarna och i dessa fall ska man undersöka om så har skett, te x genom att punktera men en fin nål, eller genom att göra sentinel node biopsi. I sådana fall (spridning till lymfan) kan det bli fråga om att ge tilläggsbehandling med cytostatika, vilket inte är aktuellt vid endast mikroinvasion. I ditt fall har man sett förstorade lymfkörtlar i armhålan, observera att det inte är samma sak som spridning, det måste undersökas t ex med sentinel node. Nuförtiden är det vanligt att man har svullna körtlar i armhålan efter covidvaccination, det är helt ofarligt men kan föraleda extra undersökningar.  För att svara på din sista fråga: Nej, lymfkörtlarna kan inte vara svullna till följd av en ren dcis, men alltså om det finns invasion.

Question 19

Hej

Jag undrar om man tar alla eller ett antal vid axillutrymning? 
Vad är det som avgör om man tar ett antal eller alla?
Är det skillnad på risken för lyfödem vid alla eller antal?
Om man avstår axillutrymning är risken större för återfall än om man väljer cellgift och strålbehandling?
Om man väljer axillutryming ska man även då få cellgift och strålbehandling?

Det är många frågor och funderingar man har samt ska man fatta ett beslut.
Nedan är min diagnos samt rekommendation

Opererad den 26/8 med mastektomi + SN vänster sida, där PAD visar radikalt opererad multifokal invasiv duktal bröstcancer där största tumörhärd mäter 31 x 30 mm, minst tre satelliter skapande en extent på 40 x 30 mm. Grad 2. ER 90%, PgR 80%, Ki67 23%, HER2 1+. Två SN, varav makrometastas à 10 mm med extrakapsulär växt samt en benign med ITC.
T2N1 luminal A.

Erbjudande om inklusion i SENOMAC, alternativt axillutrymning.
För det fall hon skulle randomiseras till kontroll arm B (ej axillutrymning), ska remiss avgå till våra kollegor på onkologen för diskussion avseende adjuvant cytostatikabehandling. Även aktuell med lokoregional radioterapi. Endokrin terapi i 5 + 3 - 5 år samt Zometa för det fall hon är postmenopausal.

Accepted Answer

Hej!

I armhålan finns cirka 50 lymfkörtlar. När man gör en så kallad axillutrymning opererar man bort alla körtlar inom ett specifikt område i armhålan. Körtlarna ligger inne i en fettkudde som man tar bort och det är sedan patologen (läkaren som undersöker i mikroskop) som räknar dem. Det brukar vara 10-20 lymfkörtlar.
Allt fler studier visar att det inte verkar finnas någon behandlingseffekt av att göra axillutrymning, utan att det bara ger ökad risk för lymfödem (från cirka 5-10% när man bara tar ut några få körtlar till cirka 40% vid en axillutrymning). 
Om en bröstcancer har spridit sig till lymfkörtlar brukar man i Sverige ge strålbehandling oavsett om man göra strålbehandling eller inte , men det kan skilja sig lite mellan olika sjukhus. Ofta ger man också cellgifter om patienten klarar av det.
I SENOMAC-studien ska all annan behandling vara lika oavsett om man lottas till gruppen som opereras med axillutrymning eller inte.

Question 20

Hej!

Vilka faktorer styr när man väljer att behandla med strålning eller inte? Dvs när behandlar man med strålning, när behandlar man inte med strålning och VARFÖR?

Har gjort mastektomi pga hormonkänslig, aggressiv, multifokal bröstcancer. 47 år.

Stort tack på förhand.

Accepted Answer

Det var en bra fråga! Det är tre saker som strålningen kan bidra till att förebygga. 1) det man kallar lokalt recidiv, vilket är ett det kommer tillbaka en cancerknöl i det tidigare operererade bröstet, eller på bröstkorgsväggen efter mastektomi. Efter bröstbevarande operation kan det röra sig om återfall efter den tidigare bröstcancern, eller - i synnerhet om den har andra egenskaper - en ny bröstcancer som uppstått separat från den första vid ett senare tillfälle. 2) Regionalt återfall, d v s återfall i lymfkörtlar i armhåla, eller i vissa fall ovan nyckelben eller invid bröstbenet. 3) spridd bröstcancer som dyker upp någon annanstans. 
Strålning bedrar till att förebygga alla dessa tre former av återfall. 
När det gäller 1) så ges det i de allra flesta fall strålning mot bröstet efter bröstbevarande kirurgi då risken i dessa fall är ganska hög att det kan finnas kvar enstaka cancerceller i den bröstgång som cancern satt i och som delvis kan finnas kvar efter operationen. Strålningen minskar effektivt denna risk till en nivå som liknar den risk som finns efter mastektomi. I vissa fall av "snäll" hormonkänslig bröstcancer utan spridning till armhålan och i synnerhet om man får hormonell behandling är risken för lokalrecidiv så låg att man kan avstå från bröstbestrålning efter bröstbevarande kirurgi.
Om det var en litet större tumör eller om den vad vad man kallar multifokal, d v s att det finns flera tumörer inom ett område på mer än 5 cm i bröstet rekommenderas även strålning mot bröstkorgsväggen efter mastektomi för att undvika lokalrecidiv, det är kanske det som gäller dig?.
2) Regional bestrålning ges i de flesta fall av körtelpositiv bröstcancer. I dessa fall ger man vanligen även strålning mot bröst eller bröstkorgsvägg också då det kan finnas celler kvar i lymfbanorna mellan bröst och armhåla t ex.  

Det är alltså i första hand tumörstorlek, eventuell spridning till armhålan och den kirurgiska operationsmetod man använt som styr när och hur man rekommenderar att ge strålbehandling.

Frågor & svar

Hittar du inte det du letar efter?

Östrogen lokalt?

DCIS inom tumör

UL som komplement till mammografi

Vätska ur ett bröst

Brun klar vätska från bröst

Vårtgårdarna sjunker ihop när jag ligger ner

Primolut-Nor

Zoladex under cellgiftsbehandling

Mammografi efter mastektomi

Oro

Fråga våra specialister

Våra specialister

Vad funderar du kring?

Om bröstcancer

Stöd oss