Frågor & svar

Question 1

Jag är 38 år och genomgick i juni sektor och sentinel node. Patologisvar visade 100% ER, 0% PR, HER2 neg, Grad 2, Ki67 19%. Tumören var invasiv lobulär cancer och har klassificerats som Luminal A och mätte 7 mm (invasiv del) med 2 satelliter av LCIS. Ingen spridning till lymfkörtlar. Min behandling (utöver operationen) är tamoxifen 5 år och strålning med boost. Jag har nu lite frågor omkring min behandling och uppföljningen.

1. Jag opererades 37 dagar efter första ultraljudet (där ultraljud gav stark misstanke på malignitet, dvs U5). Börjar SVF den dagen eller när i så fall och har jag fått behandling inom tidsramen för SVF?

2. Den invasiva delen av tumören var liten och att det inte var spridning via lymfan. Jag är dock jätteorolig för blodspridning. Hur stor är risken för att celler hunnit spridas med blodet i mitt fall? Jag är såklart orolig eftersom jag inte ska ha cytostatika. Har dessutom läst att just lobulär cancer har lite sämre prognos än duktal och min cancer var ju heller inte alls positiv för progesteron, vilket också är förbundet med lite sämre prognos? 

3. Min strålning ska först börja 14 veckor efter operationen (jag ska strålas i Lund). Jag tycker det är väldigt länge att vänta? Kommer detta att försämra min prognos?  Borde jag få tid till strålning tidigare? 

4. Jag har läst på framförallt amerikanska hemsidor att just LCIS är förbundet med 8-12x ökad risk för bröstcancer (också i det bröstet där man inte hittat LCIS) och att man i USA bla rekommenderar årlig kontroll livet ut och till och med profylaktisk mastektomi i vissa fall. Det verkar inte finnas några bra riktlinjer i Sverige. Jag ska följas 10 år, vad händer sen? Jag är då 48 år (vilket ändå också är ganska ungt) och risken för bröstcancer är väl fortsatt förhöjd även då? Borde jag inte få lov att fortsätta följas?

Accepted Answer

Hej Charlie, detta var en delvis svår fråga som jag inte kommer att kunna besvara riktigt tillfredsställande. Vi tar en sak i sänder:
1) Nej, man kan inte säga att vi klarade inte målet enligt SVF i ditt fall, 80 % av patienterna ska opereras inom 28 dagar.
2) Lobulär cancer har inte sämre prognos än duktal cancer, cet viktiga är att titta på övriga egenskaper. I ditt fall talar det faktum att tumören var liten, saknade spridning till armhålan och var av Luminal A-typ till din fördel.
3) Ja, det är en otillfredsställande väntetid till start av strålbehandling, inte tu tal om saken. Jag skulle föreslå att du börjar ta tamoxifen redan nu om du inte redan gjort det.
4) Den svåraste delen av din fråga att besvara. LCIS är en knepig sak. Man ska inte riktigt uppfatta det som ett förstadium till cancer, de flesta menar att det snarare ska uppfattas som en markör för risk att utveckla cancer, och man har också ändrat namnet på tillståndet från "lobulär cancer in situ" till "lobulär neoplasi" (LN), för att ta bort "cancerstämpeln" från tillståndet. Det är t ex inte nödvändigt att vid operation få bort hela härden av LN, och det är rätt som du säger att det finns studier som visar att om en kvinna har lobulär neoplasi så har hon en ökad risk att i framtiden insjukna i bröstcancer, inte bara nödvändighetsvis i den sida som neoplasin satt i utan faktiskt i båda brösten. Detta gäller i alla fall individer som har "bara" lobulär neoplasi. För att beskriva en sådan kvinnas framtida risk vill man hellre ha en siffra på den absoluta cancerrisken, snarare än den relativa som du förtjänstfullt fått fram. Absolut risk säger t ex att risken 20 år fram i tiden är t ex 20 %, d v s en av fem kommer att få ny cancer, vilket någon studie antyder. Att risken är si eller så många gånger förhöjd tycker jag är svårare att förhålla sig till. 

MEN, och det är det viktigaste! Jag har inte kunnat hitta studier där man tittar på hur det förhåller sig i ett fall där man finner lobulär neoplasi tillsammans med en invasiv cancer som i ditt fall. Det är inte alls säkert att det är riktigt på samma sätt där. Man kan t ex vara rätt säker på att behandlingen (tamoxifen) påverkar den risk för ny cancer som kan vara förenad med LN.  Men jag ska fortsätta att leta.

Din tamoxifenbehandling kommer alltså inte endast minska risken för återfall i den cancer som du haft, utan även leda till en halvering i risken för ny bröstcancer. När det gäller uppföljningen kommer du att vara föremål för uppföljning inom mammografiscreeningprogrammet även om 10+ år. Du kommer alltså inte att sakna uppföljning då. Screeningprogrammet fortgår till 75 års ålder. 

Oaktat de otillfredställande ledtiderna kan man inte annat än säga att din prognos avseende den nu aktuella cancern är god. För att värdera din framtida cancerrisk skulle jag föreslå att man även väger in eventuell förekomst av en ärftlig bröstcancervariant, och jag skulle tro att du fått möjlighet att genomgå en sådan analys, eftersom du fått en bröstcancer före 40 års ålder. Om inte, så kan man arrangera med det i samband med besöket på onkologen.

Question 2

Har läst att det finns studier som visar att cancerceller kan spridas i kroppen vid mellannåls biopsi. I USA görs därför biopsi med finnål. Jag fick inte ens frågan eller info. De sa bara i samband med kompletterande bilder att de skulle göra ultraljud. När jag låg där sa de att jag skulle få bedövning o de skulle ta ett prov. Efter fick jag veta det var den grövre nålen. Hade jag fått välja själv, hade de bara fått operera bort hela bröstet försiktigt utan biopsi. De kunde undersökt tumören enbart efter operationen. Jag valde att ta bort hela bröstet, de erbjöd tårtbit. Tumör 1 cm mjölkgångarna. Invasiv cancer. Har inte fått återbesök än. Hur ser prognosen ut? Kan jag tänkas få antiöstrogen behandl. trots att jag valde ta bort hela bröstet? Tog bort en portvaktkörtel som inte visade någon blå färg men som uppmätte 8000 becerel  radioaktivt ämne. Verkar som jag slipper strålning. Är över en månad sedan operationen. När man talar om återfall, menar man då bröstcancer i bröst eller är det all cancer i kroppen som räknas som återfall efter bröstcancer? Hur stor är risken att jag får cancer i mitt friska bröst? Kan jag bli friskförklarad?

Accepted Answer

Hej! Efter grovnålsbiopsi med efterföljande bröstoperation (bröstbevarande eller hela bröstet) kan man ganska ofta se cancerceller i "stickkanalen". Det finns inte några färska studier på att cancercellerna från biopsin sprider sig i kroppen. De artiklar som finns avser ett äldre material, när tilläggsbehandlingarna inte ser ut som idag och kanske väntetiderna både till utredning och operation var längre. Operationen brukar nu ske max 3-4  veckor efter provtagning. De flesta bröstcancrar som opereras med bröstbevarande kirurgi får strålbehandling mot bröstet, vilket minskar risken avsevärt för återfall i bröstet. Tumörer som är större än 10 mm och hormonkänsliga, får dessutom hormonell behandling med antiöstrogen, vilket minskar risken för återfall över huvud taget (dvs både lokalt och i övriga kroppen). 
Du har opererats för en liten cancer. Var den hormonkänslig? Hur var det med lymfkörtlarna? Jag tycker mig förstå att den lymfkörtel som tog bort inte innehöll cancerceller?  I sådana fall är din prognos utmärkt och du slipper ju strålning eftersom bröstet togs bort. Nu för tiden används inte ordet friskförklaring eftersom risken för återfall aldrig är 0 även om den som i ditt fall är minimal. Risken för ditt andra bröst är en aning ökad men fortfarande liten och du kommer ju att gå på kontroller oftare de närmaste åren.

Question 3

Jag är 70 år och opererades för Ductal Cancer in situ grad 1 för 3 veckor sedan. Min kirurg var mycket nöjd efter op och såg en god chans att det skulle räcka med operationen. Jag var otroligt lättad, satsar stort i/på mitt företag, har just gjort en stor investering, kom hem från USA idag och har bra flyt. Ska nu på återbesök o få resultatet. För att vara förberedd tittade jag i min journal. Inte vad jag hoppats.

"Opererad 2020-02-06 med sektor nedre laterala kvadranten höger mam.
PAD visar en 10 x 9 mm stor duktal cancer in situ grad 1-2, radikalt opererad med   
minst 8 mm marginal.
Med tanke på resektionsmarginal mindre till 10 mm rekommenderas postop 
strålbehandling i DIBH teknik, 2,67 Gy fraktioner till slutdos 40,05 Gy. "

Min första impuls är att avböja strålbehandling. Behövs det verkligen? Kan jag vänta ett år o få uppföljning? Hade min kirurg haft 1-2 mm mer marginal hade det tydligen varit lugnt. Eller? 
Om jag måste strålbehandlas, finns det ngn snällare, mer skonsam variant av strålbehandling? Är protonbehandling ett alternativ?
Som lekman har jag svårt att förstå att man behandlar förstadium/in situ cancer med samma aggressiva strålbehandling som vore det en invasiv cancer. Känner mig så frisk, glad och på G. Uppskattar få svar och råd. Tack.

Accepted Answer

Hej Evalotta, man har rekommenderat dig i enlighet med gällande nationella vårdprogram. 

En uppdatering av det nationella vårdprogrammet är på väg ut, och i den har man faktiskt ändrat rekommendationen på just denna punkt. Man säger i den nya versionen att man har svårt att hitta en grupp där man inte har någon effekt alls av strålbehandling, däremot säger man att i de fall prognosen är gynnsam, som i ditt fall, är den absoluta tilläggsnyttan mycket liten, och att man kan överväga att avstå för tumörer som är mindre än 15mm, grad 1-2 och med en radikalitet om minst 2 mm, inte 10 mm som man tidigare sagt. Mot bakgrund av detta kunde man säga att det finns stöd för att avstå från strålningen.

Det är rätt att man behandlar dcis med samma typ av strålning som invasiv cancer, man får dock anse att det även om det är en smula opraktiskt att gå på strålning dagligen i tre veckor så är det ändå en mycket tolerabel behandling, med mycket måttliga bieffekter. I alla fall om man inte är rökare. Protonbehandling är i praktiken inte ett alternativ i detta fallet.

Question 4

Jag har fått bröstcancer och påbörjade en dostät cystostatikabehandling den 3 april och ska opereras i augusti, om allt går efter plan. Jag känner en stor oro för att få covid-19 och att jag ska dö av den. Jag håller strikt social isolering, går bara ut med min hund, kan träffa en vän ute på gott avstånd och jag får hjälp med att handla.
Mitt problem är sjukhuset. När jag lägger om min pic-line på vårdcentralen har min sjuksköterska munskydd. Hon är trevlig och pratar jättemycket. När jag är på sjukhuset nekar min läkare och behandlande sjuksköterskor att använda munskydd. De säger att alla som visar minsta symtom stannar hemma och att de har principer som de jobbar efter. Däremot kan de ge mig munskydd och de tipsar mig om att jag kan vända bort huvudet när de lägger om armen och sköter cellgiftspåsarna.
Förra veckan när jag skulle göra datortomografi så rullade en personal med full skyddsutrustning ut en hostande covidpatient från röntgenrummet. Fem minuter senare öppnade de dörren till samma undersökningsrum och sa att jag skulle gå in. När jag frågade om covidpatienten sa de att de hade spritat jättemycket och att jag lika gärna kan bli smittad ute på stan. Jag vägrade att gå in och det visade sig att alla fyra röntgenrum användes för covidsjuka. Även om de hade rätt om att spritning räcker så oroade det mig för mycket. Till slut tog de mig till en helt nybyggd avdelning av sjukhuset där inga covidpatienter vistats.
Det jag skulle behöva hjälp med är konkreta råd. Det är lätt att oro tar över då man inte själv kan bedöma risker. Jag kommer behöva gå på behandling varannan vecka, samt ta blodprov och lägga om pic-line minst en gång i veckan. Hur ska jag tänka? 
Ska jag be min snälla vårdcentrals-sköterska som accepterar munskydd att inte prata så mycket?
Ska jag varje gång jag har behandling på sjukhuset be dem använda munskydd, även om de vägrar? Eller räcker det att jag vänder bort huvudet och ber dem att inte prata? Och hjälper det på något vis om jag själv använder munskydd och hur får jag i så fall tag på dem och vad för sort ska man använda? 
Tacksam för svar!

Accepted Answer

Hej 

Det är svåra frågor du ställer. Jag kan inte i detta forum ändra aktuella hygienrutiner. Men du kan utan att skämmas be en pratkvarn att lugna sig litet, när hen ska göra sitt jobb. Det går förmodligen snabbare om man inte pratar samtidigt som man lägger om piccline. 

PÅ samma sätt kan du väl berätta för din behandlande sköterska att du är orolig . Kanske det kan göra att man anpassar sitt arbetssätt litet. Hur ofta träffar du doktorn. Ibland måste man, men just nu tycker jag att jag sitter i telefon mest hela tiden. Du kan utan vidare be att få ha läkarbesök via telefon. Men hoppa inte över mammografin!

Question 5

Hej!
Jag har opererats för bröstcancer. Duktal, 15 mm, grad 2, hormonkänslig. Inget hittat i lymfkörtel. Genomgått cytostatikabehandling och strålning. Nu zoladex en gång i månaden i 2-3 år (påbörjade för 6 månader sedan, under cellgiftsbehandlingen) och tamoxifen i fem år (började för 1,5 månad sedan). Jag är 37 år och vill försöka skaffa barn. 1. När kan jag göra uppehåll i den antihormonella behandlingen för att försöka bli gravid? Och hur långt uppehåll kan jag göra? 
2. Jag har kraftiga värmevallningar dygnet runt. De började några veckor efter första zoladexsprutan (nattetid) och sedan jag börjat med tamoxifen är det även dagtid. Är det troligt att de kommer att avta? Skulle värmevallningarna minska om jag slutade med zoladex men fortsatte med tamoxifen?

Accepted Answer

Hej! 

När du vill skaffa barn är förstås helt upp till dig (och din partner), ingen annan kan ha någon stark åsikt om den saken. Vi inom sjukvården kan komma med vissa tankar, och jag tänker att det är sådan input du nu söker och det är förstås vettigt, men jag kan verkligen inte komma med en standardlösning. Jag tror inte att det finns.  Det är jag förresten helt säker på att det inte gör. Det är ingen helt enkel ekvation. Fakta, som delvis är osäkra och djupt känslomässiga aspekter spelar in.

Först den enkla frågan, den om Zoladex. Ja, jag skulle tro att vallningarna minskar om du skulle sluta med den sprutan och fortsätta med tamoxifen.

För det andra, hur ska du göra för att "hinna" bli gravid innan det är för sent, och samtidigt inte kompromissa för mycket med din cancerbehandling? 

Du nämner inte om du har lämnat in ägg, eller embryon på fertilitetskliniken före cytostatikabehandlingen. Alla kvinnors fertilitet minskar tydligt efter 35, så jag tänker att det oavsett hur du gör är rimligt att du söker dig till en sådan klinik tidigt i förloppet. Om du tidigare har barn kan det finnas regler som gör att det allmänna inte stöttar det, om du inte har barn kan du troligen få hjälp där på det allmännas bekostnad. det kan finnas olika åldersregler, jag råder dig att kolla upp detta bums.

Din tidigare tumörs storlek och avsaknad av körtelspridning gör att man utan vidare kan anse att din prognos är god, egentligen oavsett hur man gör.  Men man skulle kunna tänka att två års hormonell behandling till att börja med är bra och bidrar till att minska återfallsrisken varaktigt. Det synes rimligt att kämpa på med zoladex också under den perioden, för att optimera den hormonella behandlingen och få ut så mycket som möjligt av den innan man gör paus. Rekommendationen är sedan minst två månaders tamoxifenpaus innan man försöker bli gravid. 

Om du blir gravid, kan du återuppta den hormonella behandlingen efter avslutad amning. 

Jag tycker verkligen att du måste ordna med ett samtal, eller besök med en livs levande onkologläkare för att kunna vända och vrida på detta på ett litet bättre sätt än vad som är möjligt i detta forum.

Question 6

Hej, är opererad i slutet på feb 2020, hela bröstet med direkt rekonstruktion då man funnit en 6mm tumör på ena sidan och ett cancer in situ på andra sidan. Första besked efter operation och analys var ingen spridning, hormon positiv och jag ordinerades Tamoxifen som efterbehandling i 5 år. Jag påbörjade Tamoxifen och 1,5 månad senare får jag via telefon information att tumören även var HER2 och erbjuds efterbehandling med Paklitaxel 3 mån, varje vecka, samt Trastuzumab 17 ggr. Det var givetvis en chock och behandlingen inleddes omgående. Nu har jag avslutat cyto behandlingen och har kvar Trast 12 rundor. 

Vilken typ av uppföljning bör jag förvänta mig under pågående Trast behandling och hur bör uppföljningen se ut efter att Trast är avslutad? Jag är mycket orolig kring ev återfall eller nya tumörer, man har ju ett bröst kvar, och känner mig inte trygg i hanteringen från vårdens sida. 

Då jag hann äta Tamoxifen i 1,5 månad utan några biverkningar är det troligt att jag kommer att ha samma upplevelse då jag ska fortsätta med Tamoxifen i 10 år ( tidigare 5 år) om någon vecka? Är 56 år. 
Tacksam för era svar!

Accepted Answer

Hej, i din situation vill man förstås att allt ska gå på räls och att man får entydiga besked som inte behöver revideras. Cancerbehandling är en förtroendebransch så din reaktion är begriplig. Alla system kan klicka, och gör också det ibland, och man kunde ju också se det som att systemet uppenbarligen i ditt fall haft en säkerhetsmekanism som gjorde att  man kunde snappa upp att det fanns en felaktighet i beslutsunderlaget och att man hade förmågan att rätta till det. Det skulle ju t o m paradoxalt kunna inge ett större förtroende för hur systemet fungerar och att man är mån om att du ska få den bästa behandlingen.  

Vare därmed hur som helst, sett i efterhand tror jag faktiskt inte att du har någon stor nackdel av att behandlingen kommer i denna ordning. För patienterna i HERA-studien som inte fick trastuzumab (en av de stora tidiga studierna som är grunden till dagens tilläggsbehandling vid HER2-positiv sjukdom) så gavs det i efterhand till de som ville, vilket ju kunde vara flera år efter diagnos. Även i dessa fall såg man en nytta av trastuzumab, så den fördröjning som drabbat dig avseende trastuzumab spelar nog inte så stor roll.

Den uppföljning som ska ske efteråt nu skiljer sig inte så mycket från det som varit fallet utan HER2. Men man ska göra uppföljande undersökningar av hjärtfunktionen. Du ska förstås även följa upp det andra bröstet med mammografier.

Jag skulle tro att biverkningarna av den hormonella behandlingen blir samma, kan inte se att de skulle bli mer uttalade i alla fall.

Question 7

Jag har hört att dcis inte kan skicka metastaser då vävnaden inte besitter förmågan,  men läser samtidigt här att en kvinna opererades 2015 för förstadie till cancer, ingen efterbehandling och nu har hon metastaserad bröstcancer. Hur ska jag tolka det? Vill så gärna förstå.

Accepted Answer

Cancer utvecklas stegvis. En cell tillägnar sig olika egenskaper som allteftersom succesivt förvandlar den från en normal cell till en cancercell. Viktiga egenskaper är t ex förmågan att dela sig på ett okontrollerat sätt, och egenskapen att lossna från det ställe där den hör hemma och ta sig ut i lymfkärl. En tredje egenskap kan vara förmågan att "trivas" i annan vävnad än i bröstet, i benmärgen t ex.

Ett tidigt steg är ofta delningsförmågan och då sitter cellerna i bröstets gångar och fyller ut dessa, men tar sig inte utanför den begränsning som gångarna utgör. Detta kallas cancer in situ, vilket på latin betyder cancer på platsen. Och i princip är ofarligt.

Det som kan hända är att en eller flera celler tillägnar sig egenskapen att penetrera ut genom "väggen" på bröstgångarna vilket kan göra att de kan sprida sig ut till t ex lymfkörtlarna, eller till andra organ.

I de flesta fall uppfattar jag att det går bra för patologerna att se ifall det i en cancer in situ finns tecken till att celler penetrerat genom väggen. I vissa fall kan det vara svårt att ha koll på hela tumörområdet. T ex om cancer in situn är stor, oftast är den ju liten (upp till 2 cm eller så)  men den kan ju ibland bli rejält stor och fylla ut i stort sett hela bröstet. Då kan det finnas små områden där cellerna inte håller sig inom gångarna utan penetrerar ut, vilket kallas "mikroinvasion". I de flesta fall är detta inte heller "så farligt" det rör ju i dessa fall sig om en helt enkelt pytteliten tumör som kan vara mindre än en millimeter, men om man har otur skulle det t ex i en stor insitu som kan vara flera cm stor kunna finnas flera sådana ställen som man inte kan se. Om de celler som korsat gränsen har elaka egenskaper (se ovan) kan resultatet faktiskt i sällsynta fall bli att det uppstår en spridning efter vad som uppfattats som en cancer in situ.

Jag vill verkligen betona att detta är sällsynt, och inget man behöver räkna med generellt när det gäller cancer in situ. För att fånga upp de elaka fallen brukar man vid större och aggressivare cancer in situ (grad 3 med nekroser) göra en Sentinel node-undersökning för säkerhets skull.

Som sagt: övervägande majoriteten av cancer in situ beter sig inte på detta opålitliga sätt utan har utmärkt prognos.

Question 8

Hej,
Jag har frågor kring min hormonella behandling och biverkningar.
Jag är 46 år gammal , opererades 2 gånger 2017, strålning och tamoxifen.
Återfall 2020 i januari, mastektomi och spridning till några lymfkörtlar som nu opererats bort , 23 st. Därefter cellgifter som avslutades 2/9 och sedan startade jag med Zoladex den 9/9 som ska tas var 28:e dag och den 23/9 start med anastrozole.  Har även en pågående strålningsbehsndling i 3 veckor med avslut 23/9.
Jag har varit i kontakt med Dr Loman tidigare där jag rådfrågade om att operera bort äggstockarna, vilket fortfarande är mitt önskemål till min onkolog på SU. Men pga underlag till gyn och operations tid så blev valet att starta den hormonella behandlingen med zoladex ändå.
Jag har nu sedan den 2/10 fått fruktansvärda smärtor , skelettvärk, led och muskelvärk, även neuropatierna i fötter och händer har ökat. Min smärta hoppar runt i kroppen i ländrygg, höft, fotled , fingrar , käken,revbensbågen,bäcken,.. ja helt enkelt i hela kroppen och även muskelsmärtor tex i benhinnor, lårmuskel , magmuskler, som att någon ”sliter”/kramp” i muskeln. Plus stelheten!
Jag har varit i kontakt med onkologen och har pausat anastrozole och idag är det 13 dagar sedan. Tog min andra zoladex injektion förra veckan den 7/10. Jag har smärtor som begränsar mig på olika sätt, blir värre när jag tränar (just nu är min träning långsamma promenader)och påverkar min sömn och min livskvalitet på flera sätt.  Mina huvudfrågor  är:
 Hur länge stannar anastrozole kvar i kroppen?
Är det den som ger dessa biverkningar eller anser ni att det är zoladex injektionen, eftersom smärtan ökar trots pausad anastrozole?
Kan det vara så att kroppen kan hantera medicinen sen , att en tillvänjning sker? Hur länge ska jag ”testa”? Vilka andra alternativ tänker ni att det finns i mitt läge?Jag känner  mig väldigt orolig att dessa smärtor ska stanna kvar, det är ingen  livskvalitet för mig.Humöret och sinnesstämning är även påverkad.
Jag har ätit oxinorm men den hjälper inte,så nu på inrådan av onkologen äter jag Ipren och Alvedon regelbundet, men ger tyvärr mycket lite lindring. Tacksam för råd.

Accepted Answer

Hej, låter som du har det strävsamt. Och inte så lätt att veta hur man ska göra, jag tror du får rikta in dig på att prova dig fram med hjälp av kontaktsköterska och läkare. Om värken beror på anastrozol så kommer den troligen att sitta i minst ett antal veckor innan den ger med sig. Jag kan inte riktigt säga hur man ska göra, det får ni diskutera er fram till.

Question 9

Jag har HER2+ 2 bc. KI67 på 71%
Gjorde en mammografi/ ultraljud efter 2 cyto o då hade tumören blivit lite mindre. Man har inte sett ngt i armhålan mer än att en körtel var lite större på andra  ultra mot första ultraljudet
Jag har inta riktigt fått svar på alla mina frågor
Dels undrar jag varför man får Doc 4 st först o sedan Ec 3 st. Varför den ordningen, vad beror det på??

Min läkare sa nu att vid operationen så tar man ut portvakten  o några körtlar ytterligare. Om man inte finner spridning så blir det strålning o sedan efterbehandling 17 gånger med herceptin
Om det finns cancerceller i lymfkörtlarna så blir det en operation till där man tar bort fler körtlar o sedan strålning och efterbehandling 14 gånger med ngt typ herceptin o cyto. 
Sen är det bra??
Men om spridning kan man få  MR cr mm för att kolla , eller blodprov där man kollar om det finns cancer kvar? Enligt min läkare var det inte aktuellt 
Vidare varför finns inte 5 års regeln vid bc, dvs inga återfall på 5 år så är man frisk??
Tack för att ni svarar.

Accepted Answer

Hej
Jag ska försöka hjälpa dig att reda ut litet av det du funderar på. Jag uppfattar att du får behandling före operation p g a en HER2+ bröstcancer. Man kan ge behandling i olika ordning, den ordning du får har den poängen att man genast startar med de viktiga antikropparna som man kombinerar med Docetaxel. Det är rimligt och så brukar man göra. Vid HER2 negativ sjukdom brukar man ofta göra den omvända ordningen. 

Sen tycker jag det verkar som  du har helt klart för dig vad som väntar. Vid operationen tar man bort hela tumörområdet och även eventuellt drabbade lymfkörtlar. Jag menar att du ska räkna dig som frisk efter operationen. Sjukdomen är då bortopererad. Om man vid operationen ser att behandlingen inte tagit kål på alla cancerceller leder det till att man kommer att modifiera din behandling efter operationen, och istället för trastuzumab (upp till 17 ggr, vilket inkluderar de gången du fick före operationen), ge dig 14 gånger kadcyla. Det gör man för att man har sett att det leder till en lägre risk för återfall på sikt. 

När är man då frisk? Jag anser att du är frisk när man opererat dig och hela tumörområdet är borta. Det finns förstås en risk för återfall även därefter, men i de allra flesta fall är den risken mindre än chansen till bot. Det låter som om du får en bra behanlding! Det är det viktigaste och viktigare än alla röntgenundersökningar. Behandlingen förbättrar din prognos på ett tydligt sätt, det är bra!

Question 10

Hej, i gen. Prosigna testet gjordes nyligen. Menar att jag nu tar Anastrozole i ett antal år. Mvh

Accepted Answer

OK, nu fattar jag. 

Det ditt "fall" illustrerar är att även om det säkert i stort är en fördel med genexpressionsbaserad diagnostik så trollar det inte bort problemet med att fatta beslut om behandling. Och det trollar inte heller bort problemet med överbehandling, även om det kan leda till ett mindre behov av just det, Alltså att ge cytostatika till personer som inte hade behövt det.  

Om det är som du säger, att man har två %-enheters nytta av cytostatika så menar man att om man behandlar en grupp individen som är "som du" med cytostatika och att man avstår i en annan grupp av "likadana" patienter och så ser man efter en viss tid, t ex 10 år hur många som är i livet och kan du konstatera att i gruppen behandlade är 2% fler i livet än i gruppen icke behandlade. T ex 87% istället för 85%. Man kan även uttolka det som att om man behandlar 100 patienter så botas 2 av cytostatikan, vilket på engelska också kan kallas att "number needed to treat" är 50, d v s att var femtionde patient som behandlas blir botad av behandlingen.

De 85 % som förblev friska utan cytostatika motsvarar de "överbehandlade", och de 13 % som råkade illa ut trots att de fick cytostatika skulle man kunna säga var "underbehandlade" trots att det fick cytostatika. Problemet är att i förväg veta vem som är vem. 

Prosigna används för postmenopausala patienter med körtelnegativ ER-positiv, HER2-negativ sjukdom för att underlätta detta beslut en smula. De som har höga värden har en högre risk för återfall och har därigenom en större nytta av tillägget av cytostatika. För de som har låga värden är det tvärt om, d v s att de har lägre nytta av behandlingen eftersom de har en bättre prognos med lägre risk för återfall.

Du har hamnat i mellangruppen. Tyvärr finns det en mellangrupp. Men tyvärr finns det inte riktigt en mellangrupp när det gäller att ge cytostatika. Antingen ger man eller så ger man inte cytostatika. 

Jag brukar i dessa situationer trösta mig med att det kan finnas flera sätt att göra rätt. Man måste välja den ena av de vägar som står till buds. Kom ihåg att det inte är som i operan Trollföljten av Mozart där prins Tamino kommer till ställe där han ska välja mellan olika dörrar att gå in i, och bara en av dörrarna leder till lyckan. Verkligheten är inte så svart-vit. Både att ta och att inte ta cytostatika leder till för- och nackdelar. 

Jag hoppas du kan för stöd av din läkare att resonera dig fram till vad som är bäst för dig. Kanske har du redan gjort det.

Question 11

Hej!
Jag var 47 år när jag fick bröstcancer 2019 och äter tamoxifen sedan dess ca 1,5 år tillbaka. Jag hade känt av lite sköra slemhinnor innan jag blev sjuk men det blev mycket värre efter ett tag med tamoxifen. Trots blissel 3 ggr i veckan har jag svårt med samlivet, det gör ont och blir som svidande småsprickor. Jag har flytningar samt återkommande bakteriella vaginoser och svampinfektioner. Förutom det mår jag bra.

Nu har min gynekolog i samråd med onkologen erbjudit mig att i perioder om två-tre månader använda vagifem för att sedan efter den kuren underhållsbehandla med blissel så länge det går och sedan ev upprepa. Min tumör var 13mm hade ER 95%, PR 20%, her2 neg, KI67 18%. NHG2 och neg sentinel. Jag fick strålning och tamoxifen i 5 år.


Det känns ju såklart bra om dessa besvär skulle försvinna eller åtminstone minskas men funderingar finns ju såklart över hur riskfyllt det är att ta starkare lokalt östrogen?
I vissa studier har jag läst att även PR-nivån kan ha betydelse för effekten av tamoxifen. Kan mitt låga PR-uttryck göra att tamoxifen fungerar sämre på mig? Hur vet man egentligen att tamoxifen fungerar på individnivå? Går det att kolla eller får det bara visa sig? Kan jag ta starkare lokalt östrogen men ändå känna mig trygg att det inte sker till för hög kostnad i större risk för återfall?

Accepted Answer

Jag har inget absolut svar på denna fråga, men min uppfattning är följande:

Om det finns en cancercell i kroppen på en kvinna som haft en hormonreceptorpositiv bröstcancer så är det den eller dem man vill bekämpa med tamoxifen. Man utgår då från att dessa celler också har hormonreceptorer. Tamoxifen kan påverka sådana eventuella celler genom att sätta sig i dess östrogenreceptor och blockera den, ungefär som en nyckel i ett nyckelhål. Tamoxifen sätter sig på samma ställe som östrogen. Östrogen kommer därför inte till, eftersom tamoxifen binder sig starkare till receptorn än östrogen. 

Jag tror att risken av att under en kortare tid tillföra en liten dos vagifem i vaginalslemhinnan mot bakgrund av detta resonemang är helt riskfritt. Jag tycker att den strategi som din gynekolog föreslår är rimlig att prova för att se om det kan hjälpa dig.

Det finns saker man kan titta på som signalerar känslighet för olika typer av hormonbehandling, men dessa metoder är inte i kliniskt bruk eftersom man inte riktigt vet hur man ska använda dem. Det finns t ex sällsynta fall av mutationer i östrogenreceptorn vid primär bröstcancer som i framtiden kan komma att ha betydelse för hur man ska behandla. Men jag kan inte riktigt se hur det skulle påverka det ställningstagande du står inför just nu ens om man kunde göra en sådan analys.

Question 12

Hur anger man måtten på cancertumörer?  Fick veta att tumören mätte 80 mm. Ingen annan verkar ha haft en så stor tumör. För övrigt har väl en "knöl" flera dimensioner! En knöl har för mig formen av en sfär = kula = rund sak.
Hur kunde en tumör växa och bli så stor ett år efter mammografi, då jag besked om att allt var OK, men om du känner en knöl ta kontakt med läkare? Jag kände ingen "knöl" men något konstigt och reagerade.
Kan alla mammografier jag gått på, minst 13 st genom åren ha triggat igång cancern?
Före operation var värdena: invasiv, lobulär, grad 11, ER 100%, PR 0 % Ki67 18%, HER2 1+, 4-5 cm
Efter operationvar värdena:invasiv, lobulär, grad 111, ER 100 %, PR 0 %, Ki67 35% HER2 0, 80 mm, ITC i en lymfkörtel, tumörväxt i extraglandulär mjukvävnad. Vad betyder det allra sista?
Tack på förhand för svaret!

Varför var värdena i PAD så olika?

Accepted Answer

Det är en riktigt inressant fråga varför värdena kan se olika ut i nålbiopsi och operationspreparat. Vid den senare undersökningen har man förstås ett större underlag från tumören att granska och bedöma. Man skulle kunna säga att man har en hel skiva av tumörceller, och nålbiosin är om du tillåter ett stickprov från tumören. Den volym man får tillgång till i jämförelse med hela tumörvolymen är som du antyder liten.  Att det blir skillnad kan bero på att delningen, proliferationen inte är jämt fördelad utan sker litet fläckvis i tumören, "hot spots" brukar man tala om. Man får utgå ifrån att operationspreparatet ger en säkrare bedömning än nålen.

Hur anger man måttet? Ja det blir ju väldigt oliak beroende på hur man mäter. Man kan få fem olika mått genom att 1) känna och mäta med linjal, 2) mäta på mammografibilden, 3) mäta med ultraljud, 4) mäta på MR, och 5) mäta i mikroskopet. Det blir förstås olika genom att de olika metoderna tittar på litet olika saker. 

Måttet i mikroskopet är det som bäst avspeglar verkligheten vill jag mena.

Det viktiga om man t ex mäter vid flera tillfällen under en preoperativ kemoterapi är att man mäter på samma sätt, att man jämför måtten som är gjorda med samma teknik. Annars blir det som att jämföra äpplen med päron.

Det sista du skriver skulle jag tro betyder att man funnit cancerceller just utanför en lymfkörtel. Det låter som något som jag skulle vilja att patologen demonstrerade vid en multidisciplinär rond för att förklara bättre.

Question 13

Hej 
Jag är 43 år gammal. För 19 månader sedan fick jag bröstcancer. Den var då Her2- men stor och jag fick därför inleda med 3Ec90 och 3 Doc. Vid tårtbitsoperation var den invasiva tumören 21 mm, levande och hade inte krympt något. Min lymfkörtel hade macrometastas 2,1 mm, samt var tumören starkt HER2 positiv och 100% Östrogendriven. Jag fick då göra lymfkörtelutrymning. 17 lymfkörtlar opererades bort. Inget spår av metastaser syntes. Som ett bifynd hittades en 8mm invasiv cancer. Her2 positiv eller ej vet man inte. Därefter strålades jag 20 ggr. 15 på bröst och armhåla och 5 extra mot tumörområdet. 10 dagar efter lymfkörtelutrymning fick jag min första kadcylabehandling. Jag har nu fått 17 stycken och skulle ses som färdigbehandlad frånsett tamoxifenbehandling som jag har tagit sedan julafton förra året. 
I augusti fick jag ont i magen så då gjordes en tredje CT buk som inte visade något. Jag gick till gyn i november för jag hade fortsatt ont i magen men inget syntes. Jag fick en mindre blödning  i tre dagar i januari i år och ont i höfter och ländrygg. Vid senaste gynbesöket upptäcktes cystor 6 cm stora på ena äggstocken. De ansågs godartade. Vätskefyllda och normala. Idag fick jag svar att alla cancermarkörer var negativa utom en som hade värdet 46 mot gränsvärdet 44. Det var ett gränsvärde inte för underlivet utan mage och tarmar. Trots detta rekommenderar de operation. För mig känns det väldigt stort och varför inte testa först med zoladex? Jag har frågat om det tidigare för jag har påtalat att mina vallningar kom tillbaka i november 2021 och jag hade väldigt lätt att bli gravid vid 39 års ålder. 
Rekommenderar ni att jag opererar bort äggstockarna och livmoder istället för att pröva först med zoladex? 
Och varför tas det inte ett nytt blodprov på cancermarkören som var lite över eller gör en ny CT buk?
Tacksam för svar
Ps jag ska inom kort också operera bort en knöl på halsen. Mitt hjärta mår bra trots många kadcylabehandlingar. Enda som inte har varit bra med mina blodprover är ett leverprov. Jag börjar bli rätt trött på att vara sjuk och vill må bra igen. Ds

Accepted Answer

Hej. Det är jättesvårt att svara på din fråga då det kan finnas ytterligare information som jag inte vet om. Om jag förstår det hela rätt tänker jag att Zoladex i detta fall kanske inte är ett alternativ mot operation. Jag tycker att du ska lyfta den frågan med din behandlande läkare så att de ger dig en tydlig och bra förklaring till deras rekommendation. Ledsen att jag inte kunde svara bättre på din fråga.

Question 14

Hej igen. Nu har jag en ny fundering som gör mig sömnlös, och är återigen så tacksam för att ni finns. Mamma har drabbats av lobulär invasiv mammarcancer enl corebiopsi: ER 100 %, PR 100 %, Ki-67 9 %, HER2 negativ och ultraljud av axillen är okej. Under konferensen talade radiologerna om betydligt större område runt 3-4 cm än vad ultraljudet visade (som i sin tur visade 7mmx7mm ca 5-6cm från mamillen). Vid möte med kirurgen palperade han ett hårt område strax ovan (5-6cm ifrån) mamillen på 6cmx6cm. Och talade om stor tumör. Han sa dock att han räknar med att man ska avlägsna området med ”goda marginaler” via masektomi + SN. Mamma har stor byst för övrigt. 
Det är väldigt skrämmande att höra att området verkar var 6cm x 6 cm och inte mm. Fick svårt att andas när han talade om detta under besöket.
 Min fråga är nu: är det troligt att hela bröstet är påverkat, cancer överallt i bröstet? Vad baserar han att man troligen kan avlägsna allt med goda marginaler på? Förstår att ju större området är desto sämre är prognosen? Men om man får bort allt med goda marginaler, är det positivt? Mamma fick inga cellgifter innan masektomi, bra eller dåligt? 
Vad är det som brukar avgöra om man får cellgifter efter op? Lymfinvolvering och/eller storlek på tumören?
Bifakta: På huden i detta område nära mamilllen som han palperade, finns en avpigmenterad förändring som är lobulär mammar cancer, lite mindre än 1cm stor. Belägen kl 12. Det var först så min mamma upptäckte cancern. 
Tack på förhand. /orolig dotter

Accepted Answer

Hej!

Storlek på tumören är en av alla faktorer som man tittar på när man bedömer prognosen och vilken typ av tilläggsbehandling som ska ges. En viktig faktor är om det har spridit sig till portvaktskörteln i armhålen eller inte. Om det inte har gjort det är det mycket osannolikt att det har spridit sig någon annanstans. Även om det har spridit sig till portvaktskörteln har det dock oftast inte spridit sig någon annanstans. Vid en mastektomi opererar man bort hela bröstet och kan då oftast få bort tumören med stora marginaler, men det räcker om man får bort hela tumören och behöver egentligen inte ha någon marginal. Att tumören är 100% känslig för både östrogen och progesteron är en bra prognostisk faktor och betyder också att det brukar bli en bra effekt av tilläggsbehandling som motverkar hormoner. Om man ska ge cellgifter eller inte bestäms utifrån alla faktorer hos tumören och lymfkörtlarna men beror också på hur man bedömer att patienten kommer att klara av behandlingen.

Question 15

Hej , i slutet av förra året upptäckte jag "knöl" jag aldrig tidigare känt i mitt ena bröst, jag är 25år så jag antog att det nog bara var något hormonellt och tänkte inte mer på det. Någon månad senare påtalade min sambo att knölen nog hade vuxit lite, under den tiden hade jag också börjat känna av knölen när jag t.ex. låg på mage och även upplevt att det bröstet varit ganska ömt. Jag höll mig lugn då  jag läste mig till att ömmande bröst sällan är tecken på cancer. Men någonstans i bakhuvudet fanns ändå en viss oro då vi haft en del bröstcancer i släkten. Min mormor fick bröstcancer på 80-talet och sedan igen runt 00, hon blev frisk båda gångerna men drabbades senare av äggstockscancer som hon tyvärr inte överlevde. Min halvmoster (som inte har min mormor som mamma utan bara delar pappa med min mamma) drabbades även hon av bröstcancer ganska tidigt den upptäcktes på första eller andra rutinmammografin. Under de senaste fem åren har även två av mina kvinnliga kusiner (även de med annan mormor än jag) drabbats av bröstcancer i ung ålder (29 resp. 38år). Mina kusiner är bosatta på Sicilien och vad jag vet har ingen ärftlighetsutredning gjorts.

Jag är ganska pragmatisk och bestämde att det var lika bra att kolla upp den knöl jag känt, vårdcentralen remitterade mig till Bröstcentrum City för mammografi och ultraljud. Där sa de på en gång att de kände sig ganska säkra på att det rörde sig om ett fibroadenom och att man inte behöver göra något åt det om det inte växte eller var till besvär, men att jag skulle kontakta dem om jag upplevde att det förändrades. Skönt tänkte jag och gick glatt hem. 

Detta var i början av april, sedan dess har jag dels upplevt att det fortsatt växa lite, men också att det känts mycket mer, vissa dagar gör det väldigt ont och bröstet ömmar så fort något nuddar det, andra dagar är det mer som att jag känner att det finns något i bröstet som liksom trycker på insidan när jag t.ex. ligger på mage eller sätter på mig en sport-bh. 

Så nu känner jag att jag nog ändå vill operera bort det. Främst av skälet att det är obehagligt och besvärande men också för att jag känner viss oro over den cancerhistorik jag har i släkten. Så nu till min fråga, vart vänder jag mig och vad är sannolikheten att jag beviljas en operation?

Accepted Answer

Hej!

Det står inte i din fråga om man tog prov från knölen. Om man inte har gjort det ska man absolut göra det. Det låter också som att det kan finnas ärftlighet i din släkt, och det bör man också kolla upp, om du vill det. Om man är säker på att det är ett fibroadenom som inte växer till mycket och är mindre än 3-4 cm brukar man inte operera om man inte har besvär, att det är ömt. Är man väldigt orolig av att ha knölen där kan det också vara ett skäl att operera. Jag tycker att du ska ta en ny kontakt med bröstkirurgen.

Question 16

Hej! 

Jag har opererats för DCIS grad 2 och nu fått rekommenderat strålbehandling med tillägget att Tamoxifen också kan övervägas.

Det som enligt min läkare talar för Tamoxifen är kombinationen av följande: relativt stort DCIS (3 cm), ställvisa kärlinvasioner, en mikroinvasion (0,8 mm), tät bröstvävnad, aktivitet i bröstvävnaden (har haft många cystor under åren och ett fibroadenom 2021, har även "överlopps" bröstkörtelvävnad i armhålan, men vet inte om det ingår i "aktiviteten", allt på vänster sida).

Jag ser också i journalen att det finns delvis komatonekros och att marginalerna är bara 0,5 och 0,6 mm anteriort och posteriort, borde man inte i det fallet operera en gång till? Enligt meetingen var operationen tillräcklig.

Vi väntar på resultat på vilken sorts celler (alltså hormonnegativa eller -positiva) det är, osäkert om det går att se när invasionen är så liten, om jag förstått rätt.

Jag är 46 år, har inte varit gravid, ammat eller fött barn och är kanske i förklimakteriet, eftersom min mens blivit oregelbunden under det här året. 

Jag litar på mina läkare, men vill gärna förstå så mycket som möjligt, och som de också säger är det jag själv i sista hand som måste bestämma om jag vill ta Tamoxifen. Jag känner bara att det är svårt att fatta beslutet, eftersom jag är rädd för biverkningar (framför allt risk för sömnlöshet, synförändringar, nedsatt kognitiv förmåga och blodpropp i hjärnan).

Enligt min läkare är det här ett gränsfall, samt att man inte vet så mycket om Tamoxifens effekt på DCIS, och därför lite svårare att ge en riktigt klar rekommendation vad gäller Tamoxifen, men just därför blir det ännu svårare för mig att veta vad jag ska välja. När jag talar med min läkare får jag helt klart intrycket att hon tycker jag borde ta Tamoxifen, kanske speciellt pga "aktiviteten" i bröstvävnaden, men i journalen formuleras rekommendationen vagare vilket gör mig osäker. Det står att det är "befogat" att inleda behandling med Tamoxifen, det är oklart för mig hur stark en sådan rekommendation är.

Jag vore väldigt tacksam om ni har några synpunkter som kan hjälpa mig att fatta beslutet!

Accepted Answer

Hej. Det är svårt att ge en rekommendation i detta forum men jag kan säga såhär: de flesta som behandlats för en DCIS har inte tamoxifen som del av behandlingen, jag skulle säga att det är ganska ovanligt. Det är förstås svårt för dig att ta ett beslut om du inte får tydliga rekommendationer från oss i sjukvården. Ordet "befogat" i den journaltext, skulle jag tolka som att de i ditt fall tycker att det väger över till att rekommendera tamoxifen till dig. När indikationen är oklar kan man tänka på olika sätt: att man provar behandlingen. Om man inte mår bra på medicinen kan man avsluta den. Det andra alternativet är att inte börja alls.

Question 17

Jana de Boniface
Först på VC palperades en ca 25 mm avlång hård förändring. gjordes mammografi som inte visade mycket. Direkt gjordes ultraljud som visade 25 mm svårt avgränsad förändring, samt grovnålsbiopsi som visade förändring förenlig med invasiv bc. Grad 2. Inför preoperativ behandling gjordes MRI som visade 25 mm invasiv bc, och inom samma område 30 mm stråkig förändring med malignt utseende. Efter några behandlingar gjordes en till MRI som visade att tumören på 25 mm var borta men den stråkiga förändringen var kvar. Vid operation visade röntgen preparatet ingen tumör, men PAD resultatet visade på 1mm invasiv bc, och liten del DCIS. Min fundering är vad var den stråkig förändringen för något, var tumören 25 mm eller större. Oponera att den var 25mm + 30mm, borde inte det vara grad 3 och inte 2. Jag gjorde illa bröstet pga hårt tryck/lyft några månader innan och fick ett blåmärke, och det var Oktober månad så av en slump kontrollerade jag området och hittade förändringen, kan de ha något samband, jag menar att en inre blödning orsakat en inflammation som på mri ser suspect ut och som vid operation visar dcis. Man såg 1-2 sjuka lymfkörtelar som vid pad hade ca 0,1 mm metastasrest, så jag tror absolut det fanns br, bara att storleken på ursprungliga tumören i bröstet mitt fall spelar roll för prognos och då vill jag veta. Kirurgen hen har lite kort stubin och svarar inte så trevligt och tycker det som står i MR resultat och liknade är avsedda för läkare bara. Men fel kan hända de bästa och vi patienter är inga kycklingar på rullande band.

Accepted Answer

Hej, tack för förtydligandet. Då låter det ju som om man har sett två förändringar på MR inför din behandling/operation, men man hade bara konstaterat bröstcancer från den ena? Graden påverkas inte av storleken på förändringar, så graden skulle inte varit annorlunda om den stråkiga förändringen hade varit bröstcancer. Men jag antar ju att man har tagit biopsier och/eller opererat bort hela eller delar även av den stråkiga förändringen? Ditt slag mot bröstet skulle kunna varit synligt på MR om den förorsakade en blödning, men det brukar man då kunna urskilja just som ett hematom. 
Så här tänker jag: har man noterat en stråkig förändring från början utgår jag ifrån att man drivit diagnostiken vidare på så sett att man bestämt huruvida den förändringen behövde opereras bort eller inte. Att den inte blev mindre efter dina behandlingar inför operationen kan tala för att det inte vara bröstcancer (eller åtminstone inte invasiv bröstcancer). Om du är orolig för att man har lämnat kvar den stråkiga förändringen i bröstet, och inte vet vad det är/var för något, så skulle jag ta upp det igen och diskutera om du skulle ha nytta av en ny MR.

Question 18

Hej, Jag är 56 år. Det har upptäckts en 7 mm hormonkänslig tumör i mitt vänstra bröst efter mammografi. Ultraljud visar inte på spridning. Den ska opereras bort nästa vecka. Därefter får jag räkna med strålning 3 veckor och därefter flera år med Tamoxifen har de berättat (om analys efter operation inte visar på annat). När jag frågar om tumören kan ha uppstått genom att jag sedan 2019 ätit östrogentablett så säger läkaren att det kan det inte vara efter så kort tid. Men jag tänker ändå att det kan bero på att jag tagit östrogentabletter. Vad tror du? Nu när jag fått cancerdiagnosen har jag naturligtvis slutat. Det känns förskräckligt att jag  ätit dessa östrogentabletter och därmed säkert orsakat denna cancer och jag fasar för att behöva Tamoxifen. Ska det inte räcka med att jag slutat med östrogentabletter- ska Tamoxifen verkligen vara nödvändig. Känns som det kommer förstöra hela livskvaliteten för många år framåt. Vad löper jag för risk för återfall om jag inte tar Tamoxifen

Accepted Answer

Hej

Det är nästan alltid omöjligt att hos en individ knyta ett insjuknande till en speciell riskfaktor. JAg brukar säga med ett undantag: om man har en ärftlig bröstcancergen med hög risk att insjukna, t ex BRCA1, kan man med stor säkerhet säga att cancern beror på den ärftliga risken (mutationen). 

För den typ av riskfaktor som du tar upp kan man inte på samma sätt säga att det är hormonbruket som förorsakade cancern i ett visst fall. Man kan bara säga att risken i en grupp individer som exponerats för riskfaktorn är högre än risken i en grupp som inte utsatts för riskfaktorn ( i detta fall ätit kombinerade hormonpiller). 

Det finns en stor studie i Lancet 2019 där man försökt titta på detta och analyserat data från med än 100 000 kvinnor som kommit in i klimakteriet och som utvecklat bröstcancer. Man hade uppgifter om deras hormonbruk före cancerdiagnosen. Genom att analysera detta kunde man få siffror på risken med hormonersättning. Sammanfattningsvis kunde man se att det faktiskt fanns en liten riskökning även efter 1-4 års hormonbruk. Risken var större ju längre man tagit pillrena. Risken var större för sådana piller som innehåller både östrogen och progesteron än de som bara innehåller östrogen. Lokala östrogenpreparat, salvor och vagitorier, ledde inte till någon riskökning.

Observera att denna studie inte säger något om hormonbruk hos kvinnor som redan fått bröstcancer, det handlade om risken att FÅ bröstcancer för fösta gången. Hormoner efter bröstcancer är en annan historia.

I ditt fall kan man alltså inte veta om du fått bröstcancern p g a Activelle eller om du skulle ha fått det ändå. När det gäller tamnoxifen tänker jag att du inte ska ta ut biverkningar i förskott. Det finns faktiskt många kvinnor som kan ta tamoxifen utan att fara speciellt illa av det. Du får prova, helst i en positiv anda!

Question 19

Hej! Jag har sedan september 2020 behandlats för trippelnegativ bröstcancer. 
Ingick i studien ”Nordic Trip” och började därför med 4 st EC i kombination med capesitabin, följt av komb. Paklitaxel/Carboplatin. 
De 2 sista Paklitaxel fick ställas in pga. neuropati i fötterna. 
Jag fick min sista behandling 8/3, opererades (tårtbit) 9/4 och fick i måndags veta att cancern är helt borta. 

Vävnaden och de 2 lymfkörtlar de plockade ut var helt friska. 
Fantastiska nyheter men..... Jag har nu sedan en vecka tillbaka fått FRUKTANSVÄRD värk i muskler och leder. Tog upp detta med onkologen på mötet i måndags men hon hänvisade till min vårdcentral för efterbehandling. Där sitter de som frågetecken och ber mig bara återkomma om värken inte går över!? 
Min första fråga är såklart, är det vanligt med kraftig muskel o ledvärk efter ett halvår med cytostatika? 
Min andra fråga är, finns det ingen hjälp att få med eftervård? 
Känner mig väldigt ensam plötsligt och har ingenstans att vända mig? 
Jag tycker jag klarade cytostatikan bra och har inte haft så himla mkt biverkningar, de verkar komma nu istället och nu har jag ingen att fråga? 
Såklart även orolig över denna plötsliga värk. Har svårt att komma ur sängen på morgonen, svårt att gå i trappor eller ta mig hur bilen när jag suttit still o kört.

Accepted Answer

Hmm, jag tycker nog att vi som behandlande onkologer tillsammans med kontaktsjuksköterskorna bör ta hand om den typ av biverkningar, i alla fall till att börja med. Jag förstår att det är knepigt för vårdcentralen. Det är alltid vanskligt att veta hur man tänkt när en patient (du i detta fallet) berättar att hen fått ett visst bemötande eller råd. Uppenbarligen har vi inom sjukvården i alla fall inte lyckats att matcha det behov av trygghet du har just nu. Det bör föranleda att vi tänker till en gång till. Besvären beror mest sannolikt på din paklitaxelbehandling och eventuellt att du kommit in i klimakteriet - du skriver inte hur gammal du är.

Kontakta din kontaktsjuksköterska, eller forskningssjuksköterska. 

Sen kan jag inte låta bli att kommentera att det är roligt att du är med i NordicTrip! Det är jag som är ansvarig för studien tillsammans med goda kollegor och medarbetare. Vi har kommit igång bra och de flesta bröstcancercentra i Sverige äe med i studien och nu i dagarna drar även Danmark igång!

De är fantastiskt spännande och roligt att försöka svara på alla era frågor här. Och mycket lärorikt som bröstcancerdoktor att tydligt få klart för mig vad som är av intresse för er. Vi har dock bestämt att göra en liten paus nu. I Lund berättas det att det fanns en frisör som brukade stänga sin salong under våren, "mellan hägg och syren" det gör vi nu också, ni får läsa gamla frågor och svar så länge, eller passa på att njuta av våren. Jag har hört att det ska bli vackert väder!

Question 20

Hej! 

Jag är 33 år gammal, har fått mitt andra barn som nu är 8 månader. Jag har aldrig haft några problem med mina bröst tidigare. När jag hade annat min son i 5 månader upptäckte jag en knöl i vänstra bröst (klockan 7). Ungefär 1 cm i diameter. Fick göra mammografi, röntgen och även biopsi då de upptäckte kalk i förändringen. Svaret kom att det var fibroadenom, att kalken var snäll kalk och att jag inte hade någonting att oroa mig över. En kirurg ringde mig med det beskedet och sa att det var helt ofarligt. Efter biopsi fikc jag komplikationer då det läckte mjölk ur hålet där dom stack, det i sin tur ledde till att jag fick mjölkstockning kring hålet. Kvar blev 3 stora knölar som jag sökte läkare för då den största gjorde ont. Fick komma till mammografi igen (fast i annan stad, då jag flyttade i samma veva som detta hände) där läkaren sa att hon ville göra om biopsi igen då mitt provsvar saknade kalk och att hon tyckte att de som gjort bedömningen först gjort fel. Jag ringde då till dom som gjorde min först undersökning som igen försäkrade mig om att det var ofarligt fibroadenom och förklarade allting för mig närmare. Fick en ny kallelse till en kirurg för att planera ev operation för att ta bort bindvävsknutan, i den nya staden jag flyttat till. Han tittade på mina bröst och sa då åter igen att han ville gå vidare med det här en gång till. Bröstet där knutan sitter har blivit större än det andra under amning och det var anledningen till att kirurgen ville titta på mina bilder och provsvar en gång till. Bör jag vara orolig? Mina bröst har alltid varit symmetriska men det vänstra (där knutan sitter) har under amningen blivit större och börjat hänga mer än det högra. Jag hade och har mycket mer mjölkproduktion i det bröstet, det har jag haft från start. Jag har även haft väldiga problem med mjölkstockning osv under amningens gång. Är det inte så att det ena bröstet kan bli större/hängigare än det andra under amningen? Kan man inte lita på provsvaren man får? Jag känner mig så utsatt och allt jag vill är att fortsätta amma min son i lugn och ro men jag kan inte slappna av. Får det gå till såhär? Jag har fått så dubbla budskap genom detta att jag känner mig totalt förvirrad och utsatt. Man måste ju kunna lita på att det provresultat och besked man får från början, stämmer. Jag litar inte på någonting längre och känner mig illa behandlad. Har sådan ångest över detta.

Accepted Answer

Hej!

Det är mycket beklagligt att du har fått så skilda besked. Det är inte så lätt att veta varför det har blivit så i ditt fall. Det är förstås lätt att tro det värsta, men i de allra flesta fall gör man extra undersökningar för "säkerhets skull". Att det ena bröstet krånglar mer än det andra är väldigt vanligt. Jag tycker att du ska kontakta din mottagning och berätta hur du känner så att man kan boka in dig för ett klargörande samtal.

Frågor & svar

Hittar du inte det du letar efter?

Biverkning strålbehandling?

Svullen armhåla

känner en knöl I vänstra bröstet som ömmar.

Vallningar - hur länge?

Återfall

Avlång öm knöl i bröstet

Var detta östrogenbetingat?

Ryggvärk

Fundering kring ultraljusundersökning

Finns det olika varianter av aromatashämmare?

Fråga våra specialister

Våra specialister

Vad funderar du kring?

Om bröstcancer

Stöd oss