Frågor & svar

Hej, Tack för ni finns här och svarar på frågor. Mina frågor är O1, kan jag ta Mittval 55+? 02, får jag en sämre bröstcancerprognos ? Om jag inte har fått hormonell eller antiöstrogen behandling? Jag är 50 år, regelbunden mens. Har även fått veta att min moster genomgick äggstock och livmoder operation på 90 talet, vilket jag inte visste. Min ansvariga bröstkirurg dokumenterade som Oregelbunden mens sedan några månader tillbaka innan operation. Diagnos:1. Mastektomipreparat med DCIS grad 2 i komplex skleroserande lesion. Ingen invasiv växt. 2. Axillära sentinel lymfnodes med endast reaktiva förändringar. Inget malignt. Mastektomipreparat 20X15X4 cm, undersökning visar flera stråliga ärr varav några är konfluerade i en cirka 3 cm stor komplex skleroserande lesion. I denna ser man en 15X10 mm stor härd av duktal cancer in situ grad 2 ( solid typ, utan nekros). Inga tecken på infiltrativ tumörväxt i det undersökta materialet. Immunpanelen: ER positivitet ( 100%), PR positivitet ( 70%). Ki- 67 proliferativ index på 12% och HER-2 negativitet ( 2+, icke amplifierat) CK5/6 och CK 1 4 visar bevarat myoepitelialt cellager runt samtliga strukturer. Tumörcellerna är E- cadherin positiva. Inga tecken till vaskulär invasion. Radikal excision i mastektomin. Två stycken axillära sentinel lymfnodes mätande 10X 5X 4 mm respektive 8X4 mm, undersökta i nivåsnittning i rutinfärgning och i immunfärgning. Endast reaktiva förändringar ses. Inget malignt. Från journalen: 2 cm från mamillen är tumör. MittVal 55 + innehåller 12 vitaminer och 9 mineraler, för personer över 55 år. Kosttillskott med B12 och Folsyra för män och kvinnor över 55 år. Och bidrar till att minska trötthet och utmattning. Vitaminer: A-vitamin, D3, E-vitamin, B1, B2, Nikotinamid, B6,Folsyra, B12, C-vitamin, Biotin, Pantotenat. Mineraler: Zink, Koppar, Jod, Mangan, Krom, Selen, Molybden, Kalcium, Magnesium. Tack för att ni kommer ha koll på den modell som ni brukar använda. Jag tror på att behandling gör stor skillnad. Tacksam för svar. Förresten : Nyss tagit blodprov, Ery-Mcv visar 97 FL, låg på nära högsta kanten (98). Därför har jag tanken att ta MittVal 55+ för mig som är 50 år. Är det tecken att brist på vitaminer folsyra eller B12? Är det trygg att ta MittVal 55+? Jag skulle förstås vilja få antiöstrogen behandling och strålning. Mvh En 50 år, bröstet nyss bortopererats

Jag har 28/7 gjort bilateral mastektomi, vill ej ha rekonstruktion. 24/8 var jag på återbesök. Man sa då att strålning och cytostatika adjutant ej behövs. Och jag tänkte att det är väl så då. Men nu läser jag i journalen att man diskuterat det. Då blir jag orolig och undrar om det ändå inte behövs? Vad anser ni? Bör jag ta upp detta med min läkare, eller be om second opinion? Och var gör jag det i så fall? Tiden går ju, och jag läser här att strålning bör påbörjas snarast efter operation. Här följer vad som stod i journalen efter besöket 24/8. Kontaktorsak Besök efter operation för ställningstagande till adjuvant behandling. För ytterligare anamnes var god se nybesöksanteckning 210309. Aktuellt Således patient som mars 2021 diagnostiserats med bilateral cancer. Vänster sida kliniskt T2 N0 M0, luminal b. Höger sida klinisk T1 N0 M0, luminal A tubulär cancer. Med tanke på luminal B-cancern på vänster sida fick patienten neoadjuvant behandling i form av EC 90 x 3 följt av paklitaxel 80 x 9. Opererades 210728 med bilateral mastektomi och sentinel node då patienten själv har önskat mastektomi och avböjt partiell mastektomi. Vid MDK 210812 så konstaterar man kvarvarande cancer på höger sida, 15 mm stor tubulär cancer grad 1, ER 100, PR 0, HER2 normal och Ki67 2% och 2 benigna sentinel node. Vänster sida först bedömd som complete respons. Därefter skett en eftergranskning där man hittar 20 mm rest av lobulär cancer grad 1 där radikalt ingrepp. RCB riskgrupp 1. Man har diskuterat lokoregional strålbehandling och ställt frågan om indikation för Capecitabinbehandling, därefter endokrin behandling. BEDÖMNING Patienten kommer idag för diskussion angående den planerade behandlingen och med tanke på att patienten från början har på vänster sida stadium 2A kliniskt luminal B-cancer då indikationen för neoadjuvant behandling i och för sig inte var stark. Därför avstår från kompletterande adjuvant cytostatikabehandling efter operation med tanke även på att tumören på vänster sida uttrycker mycket god klinisk respons med en halvering i storlek, Ki67 har gått ner från 40% till mindre än 5% och RCB riskgrupp 1. Patienten rekommenderas adjuvant endokrin behandling i form av aromatashämmare kombinerat med Zoladex då Tamoxifen bedöms som inte lämplig behandling med tanke på tidigare förändringar i livmodern som man har tagit bort.

Hej. Jag fick BC 2016 ( var då 50 år, nu 56) Östrogen beroende, inget o lymfkörtlar. Op en bit å ytterligare en bit efter besked. Började m Tamoxifen efter cyto å strålning. 2018 fick jag äggstockscancer grad 1A. Jag började med Letrozole efter op men slutade efter 6 veckor för att jag inte stod ut, gick tbk till Tamoxifen. Jag fick också göra ett Gentest i samband med detta. Visade sig att jag har mutationen Chek2. I våras fick jag äntligen en antidepp läkemedel som fungerade Venaflaxin. I sep ville onkologen att jag skulle prova Exemestan. Blev så ledsen när hon övertala mig till ett byte. Det är som onkologen vill att jag ska må dåligt. När jag började må bra vill hon ändra på det. Jag fick hemska biverkn från början med svettattacker från he..vetet, va uppe å duscha å bytte sängkläder flera gånger/ natt. Fick humörsvängningar, trött, grät för ingenting, svullen i kroppen, förstoppad. Har nu tagit dessa i 10 veckor. Svettattacker lugnande sig när jag började ta tabletten på morgonen. Men är fortfarande svullen om händer och fötter, humöret är inte som det brukar, trött, ledsen, förstoppad osv. Jag kan byta tbk till Tamoxifen om jag inte står ut. Men då börjar väl nya insättnings besvär. Jag har gått igenom klimakteriet 3 gånger på 5 år och vet inte om jag orkar mer. Jag tränar flera gånger i veckan både styrka och kondition. Jag tycker jag gör det jag kan själv för att må bra, men det är ändå inte tillräckligt. Tycker att de dåliga dagarna kommer för ofta fortfarande. Jag är så rädd att få en kropp som en 80 åring, är inte redo för det ännu när jag är 56. Min fråga är: hur viktigt är det att jag fortsätter med detta läkemedel? Kan jag förvänta mig att jag ska må bättre, det har ju ändå gått 10 V? Vad kan jag förvänta mig ang mående? Läkaren säger att jag ska kunna stå ut. Men har redan stått ut i 5 år. Tror inte jag klarar att "stå ut " i 5 år till. Är det viktigt att jag gör det pga mutationen? Vill ju inte få BC igen. Jag har täta uppföljningar med en sköterska, men tror att de inte säger sanningen till mig, för då skulle jag nog inte ens börjat med dessa. De säger att kroppen anpassar sig, men anpassar den sig till att må dåligt som en normalstatus ? Att jag finner mig i att jag ska må så här? Just nu ser jag ingen anledning till att fortsätta med något antiöstrogen över huvud taget för att jag är så trött på detta slit. Jag vill bara leva och må bra. Kommer jag att kunna må bra med dessa piller eller ska jag ställa mig in på att "stå ut" under en låååååång tid ? Mvh en ledsen klimakteriehäxa

Hade tnbc -17 och fick rehabvistelse. Men nu efter ett återfall och läkarremiss har 2 av 3 möjliga ställen tackat nej - de har ingen "recidivgrupp" svarar dom. Vad kan jag göra? Känns som jag behöver ännu mera nu den rehabvistelse. Får det verkligen vara så här? Bor i Sthlm city med busshållplats nedanför sovrums- fönstret har inte tillgång till "sommarställe" & tror snart jag får hjärnblödning också! Hjälp! Vart vänder jag mig?

Hej Fick bröstcancer 2016 Her 2 positiv operation cytostatikabehandling Herceptin o strålning Drabbades av många biverkningar var sjukskriven i 21 månader Min mor dig 2017 o då hade jag ej återhämtat mig Är nu sjukskriven på 50 procent O kan ej jobba mer Drabbats av ångest o utmattningssyndrom Skulle behöva vetenskapliga artiklar om detta till Försäkringskassan då ev tidsbegränsade sjukskrivning skall ansökas Detta är inte lätt Är hjärntrött ej stresstålig ljud o doft känslig glömsk kan ej hålla många bollar i luften sömnbesvär mossig burrig i huvudet Får vila efter jobbet orkar inget hemma Orkar knapp med mina tonårskillar Skarvar med maten Läkaren tror att det har samband med cancerbehandlingen mina symtom Tacksam för svar

Hej! Jag blir 48 år i juli och bor ca 30 minuter med bil ifrån Trollhättan. Sista helgen i juli 2019 kände jag en knöl i mitt vänstra bröst. 13 september konstaterades det på sjukhuset i Uddevalla att det var en tumör. 25 september opererades tumören bort på ett mycket fint sätt. Man opererade bort ca 26 mm inkl. extra avstånd för att vara säker på att få bort allt. Bröstvårtan har jag kvar och det syns knappt att bröstet är opererat. Det visade sig dock att man fick inte med någon frisk vävnad trots marginalen ifrån själva tumören. 3 av 15 lymfkörtlar innehöll cancerceller. Sedan första veckan i november har jag behandlats med cellgifter. Imorgon får jag min sista cellgiftskur, därefter ska jag åter opereras och i maj ska jag strålas. Inför operationen så har jag fått två alternativ; 1.hela bröstet opereras bort 2.en del av bröstet opereras bort så att det blir en liten "kulle" kvar I nuläget har jag ganska starka funderingar på att rekonstruera bröstet. Om jag har förstått det hele rätt så är det då lättare/mindre komplicerat att rekonstruera bröstet om det finns liten del av det naturliga bröstet kvar. Om hela bröstet opereras bort så behöver man ta hud etc. från t.ex magen eller lår, vilket då innebär ytterligare ingrepp. Något som jag också fick tips om att ta i beaktning är att det också kan vara mental skillnad huruvida man väljer att operera bort hela bröstet eller inte. Väljer man att lämna kvar en del av bröstet kan det infinna sig en oro över om det kan finnas någon cancercell kvar och man behöver göra ytterligare operation, men det blir ev. mindre komplicerat vid en ev. rekonstruktion. Kanske känns det också mentalt bättre att ha en liten "kulle" kvar? ....eller inte? Jag är mycket villrådig inför det här valet/beslutet och önskar gärna ytterligare synpunkter som jag kan ha i beaktning/vägledning inför mitt beslut. Tack! Bästa hälsningar anna

Hej. Jag är en 21 årig tjej. Den 13e November upptäckte jag en rodnad kring hela mitt bröst. Dagen efter ringde jag 1177 och dem sa att jag skulle åka till närakuten. Väl på närakuten skickade dem hem mig utan att ens undersöka mig. Förstår såhär i efterhand att akuten kan inget göra men dem kunde åtminstone tittat på det. Den 16e november åkte jag till vårdcentralen. Dem skickade remiss till bröstcentrum. Fick tid till bröstcentrum efter några dagar då någon avbokat. Dem gjorde ultraljud på båda mina bröst och avfärdade det och sa att det inte är något. Sa att jag skulle testa kortison salva vilket inte har hjälpt heller. Fick åka till vårdcentralen igen och då skrev dem ut antibiotika. Gick på Avopenin i 10 dagar men ingen skillnad. Ringde vårdcentralen igen och dem sa att dem inte vet vad dem ska göra och skickade mig till akuten igen. Åkte till akuten men jag fick åka hem några timmar senare med en ny antibiotika kur som inte heller hjälpt överhuvudtaget. 10 dagar, 3 gånger om dagen. Testade mig för borrelia vilket visade negativt. Testat med svamp salva och olika salvor och inget hjälper. Jag är livrädd för att det är inflammatorisk bröstcancer. Ingenting hjälper ju uppenbarligen. Min rodnad kring bröstet har jag gått med över en månad nu. Har fått tid till hudläkare den 29e december men den här väntan tar livet av mig. Tänk om jag går runt med inflammatorisk bröstcancer som bara blir värre? Tänk om dem missat det på ultraljudet? Hur pålitligt är ultraljud egentligen? Jämför jag mitt röda bröst med bilder från Google på inflammatorisk bröstcancer så ser det identiskt ut. Jag har dock ingen smärta, inget kliande, ingen bröstvårta som går inåt etc. Allt är normalt förutom den sjuka rodnaden jag har. Det ser helt sjukt ut! Tycker dock båda mina bröst har växt och fått grova bristningar på båda (är inte gravid, och har inte lagt på mig mycket i vikt) det bröstet jag har problem med har alltid varit större än det andra. Tycker även det känns tungt. Det som oroar mig är att jag gått på två antibiotika kurer som inte har hjälpt alls. Samt testat olika salvor. Jag är så himla rädd. Känner mig sviken av vården. Tänk om dem har missat bröstcancer på ultraljudet? Har läst att man kan behöva göra röntgen etc för att hitta inflammatorisk bröstcancer. Och att man lätt tror att det är mastit fast det är cancer. Hela mitt liv har rasat. Och allt står på paus. Jag vill bara veta vad det är. Men det känns som att dem avfärdar mig för att jag är så ung. Jag har både en ovanlig leversjukdom och chrons så jag vet att vem som helst kan drabbas av hemska sjukdomar. Jag orkar snart inte mer.

Hej! Undrar över återfallsrisk och när man pratar om att ”tumören kommit tillbaka”. Har man högre risk att få cancer igen dvs återfall om man haft bröstcancer en gång? Varierar det med vilken sort man har och vad med påverkar återfallsrisk? När man tagit bort cancern och anses frisk men sedan säger att tumören är tillbaka då är det väl en ny tumör man menar? Vad är risken för återfall vid en liten tumör, icke spridd, HER 2 positiv, ev medvind ärftlig faktor?

Hej! Jag har nyligen opererats för bröstcancer. Jag hade två tumörer i ena bröstet , den ena 16 mm och den andra 23 mm. Ingen spridning till lymfkörtlarna. Man tog bort hela bröstet och 8 st sk portvakts körtlar som visade sig vara friska. Jag fick följande prognos: ER status positiv, HER2 status negativ, Ki-67 status positiv Tumör grad 3, detected by symptoms, positiv nodes 0. Jag är 46 år och känner mig i relativt bra fysisk kondition och har inte känt några avvikande besvär vare sig före upptäckten av cancer eller efter operationen. Har klarat operationen väl , har kunnat vara fysisk aktiv som att göra hemsysslor, lätt träning och gå långa promenader redan ett par dagar efter operationen. Det ska dock sägas att jag har varit deprimerad från och till sedan jag var 16 år och har idag diagnosen utmattningsdepression och äter antidepressiva mediciner vilket gör att jag behöver sova mycket och brukar sova mellan 10 och 12 timmar. Så även om jag känner att jag kan vara fysiskt aktiv det är förutsatt att jag är utvilad och behöver även vila på dagarna och så har det varit i många år . Senaste åren har jag varit mer i psykisk balans tack vare mer hälsosam kost (mycket råkost) och fysisk aktivitet såsom trädgårdsarbete, bär- och svampplockning, vistas mycket i naturen... Jag har fått rekommendation att behandlas med cytostatika och hormonbehandling och är mycket orolig för biverkningar då jag är övertygad om att det kommer förvärra min hälsa dvs att tröttheten blir än mer påtaglig, mer infektionskänslig, illamående och värk kommer göra att jag kommer inte orka ta mig ur sängen hela dagarna då det brukar bli så då jag drabbas av infektioner blir jag helt utslagen med extrem trötthet och då minskar effekt av mina antidepressiva medicin och jag grubblar mycket , blir orolig ... Att då prata med kurator och eventuellt får hjälp blir inte möjligt då jag blir så försvagad och förvirrad och blir inte mottaglig för samtalsterapi... Vilka risker medför om jag avstår kompletterande cancerbehandling? Om cancern skulle komma tillbaka hur snabbt kan man upptäcka det och i så fall blir eventuellt behandling mindre effektiv jämfört om jag skulle ha gjort behandlingen nu? Jag känner att det är alltför svårt för mig att kunna gå in helhjärtat och tro på att fördelarna överväger nackdelarna om jag skulle behandlas med bl a cytostatika att även om jag skulle mot förmodan gå med på att behandlas skulle jag må så mycket sämre framförallt psykiskt men också fysiskt att jag riskerar att drabbas av mycket försämrad hälsa och redan relativt dålig livskvalitet. I hopp om ett svar. Med vänlig hälsning Marina

Hej Jag fick en HER 2 positiv bröstcancer 2020 som behandlades enligt standard inkl dubbelsidig mastektomi (fanns en liten Luminal A i andra bröstet så efter samråd togs båda brösten bort) på SU i Göteborg. Jag skulle få en rekonstruktion efter 2 år. Men då cancern spritt sig till hjärnan 2022 sköts det på framtiden men med då löfte om framtida ställningstagande kring rekonstruktionsmöjlighet vid god behandlingsframgång av spridningen. Nu är hjärnspridningen i mkt god kontroll efter operation 2022, med påföljande strålning, Enhertu och sedermera nu pågående behandling med kombo av Tukysa, Herceptin och Capecitabin. Kvar finns nu bara 2 enstaka " platta kontrastuppladdningar" på 2-3 mm som står still och ett par sådana har till och med gått i regress senaste året. När jag nu tar upp frågan om rekonstruktion med onkologen får jag ingen ny bedömning hos kirurgen för tydligen görs inga rekonstruktioner alls för oss med spridd cancer, säger de. Är det samma i hela landet? Finns ingen chans att få rekonstruktion oavsett framgång i behandling? Tidigare bedömdes att jag hade mycket goda förutsättningar för rekonstruktion med kroppsegen vävnad. Är 51 år och har gott allmäntillstånd på denna behandlingsregim och är fullt arbetsför. Känner mig oerhört besviken eftersom jag inte valt dubbel mastektomi om jag vetat att rekonstruktion skulle bli uteslutet. Jag upplever att jag bemöts på förödmjukande och nedlåtande sätt när jag tar upp frågan, den viftas bort. Om det nu är den större operationen som kroppsegen vävnad innebär man måste undvika i mitt tillstånd, kan man tänka sig att jag någonstans i landet kan få implantat istället inom offentlig vård, som ju är ett mindre omfattande ingrepp? Finns någon möjlighet att bedömas på annat sätt i landet? Finns någonstans ni kan rekommendera mig att söka? Rekonstruktion med kroppsegen vävnad skulle jag inte ha råd med privat men skulle jag kunna söka rekonstruktion med implantat privat istället om jag blir nekad rekonstruktion helt inom offentlig sektor. Eller avråder ni i så fall från det? Är bara strålad på ena sidan och det har läkt väl. Jag kommer inte att få träffa plastikkirurgen på SU för ny bedömning, så det är ingen väg att gå tyvärr då detta med nekad rekonstruktion vid spridning tydligen ligger som ett "principbeslut" nu, har jag fått veta av onkologen. Stort tack för att ni finns och ser väldigt mycket fram emot att höra hur ni tänker och om det finns tips vart jag skulle kunna söka om inte stopp överallt? Med vänliga hälsningar Ingrid

Hej, Jag är BRCA1-bärare, haft TNBC för ca 3 år sen, utan någon upptäckt spridning. Opererats med dubbel masktektomi (plattstängning) och fått cellgiftsbehandling. Efter min cellgiftsbehandling fick jag till svar att några vidare kontroller inte var aktuellt. Jag fick med mig att försöka leva mitt liv, ta hand om mig och själv observera min kropp. Även att någon skanning, för att leta efter cancer inte är relevant. För jobbigt för mig som patient och livskvalitén skulle förmodligen påverkas av oro som kanske inte ens är befogad. Om cancern kommer tillbaks, så kan det gå många år innan jag ens har några symtom. Vet ej om jag uppfattas som friskförklarad, för cancern kan ju komma tillbaks. Detta är ju för att vid avslut av behandlingen, fanns ingen som kunde säga att: "Nu är du frisk! Nu kan du slappna av och leva vidare." Det vet man ju inte, eller hur? Jag brottas förstås med tanken, om cancern lömskt växer inom mig. Den känslan kommer och går, så är det nog för alla som drabbats av cancer. Underförstått fick jag veta att man räknar med att man nu fått bort cancern genom den behandling som gjorts. Jag försöker leva och förhålla mig till denna information. Det som är svårt, är att jag väldigt ofta får frågan: "-Men du går väl på kontroller?" Ofta säger jag Javisst, för jag orkar inte förklara. Då blir folk nöjda och ställer inga fler frågor. När jag säger att så inte är fallet, så blir folk väldigt förvånade, arga och frustrerade. Jag kan få svar liknande: "JA min kompis dog, då hon inte fick vård i rätt tid!" eller "Nog är det väl konstigt, du har ju haft allvarlig cancer? Då går man väl på kontroll?" eller "Hur allvarlig är det egentligen, när du inte ens får gå på kontroll? Är det kört för dig?" "Hur mår du... egentligen? Säg som det ääär!" Frågorna är många och väldigt jobbiga att svara på. Suck! Jag får försvara beslutet från sjukvården, att min kropp inte "skannas" varje år för en eventuell cancer upptäckt eller för att hitta eventuella metastaser i min kropp. Upplever att jag saknar argument som lugnar mina frågeställare. Oftast drar det igång mina egna tankar, ibland funderar jag på om jag borde fått frågan nån gång hur jag mår? Ibland tänker jag, är jag dum? Borde jag inte stå på mig att få en kontroll? Jag har ju faktiskt drabbats av den allvarligare cancersorten Trippelnegativ cancer, som inte stöds av någon efterbehandling. I samma stund tänker jag, vilka kontroller borde man då göra? Ett ultraljud kring operationsområderna, nån gång? Skanna lever, lungor nån gång? På nåt sätt lever jag i detta vakuum, får ta hand om frågor som ständigt dyker upp. Människor som är frustrerade, oroliga, plumpa i sina uttryck. Samtidigt som jag brottas med mina egna tankar. Så min fråga är, bör jag kontakta sjukvården för en rutin cancerkontroll? I så fall, vem gör jag det för? Mina vänner? Eller för att jag ska kunna säga ärligt till folk som undrar. "-Nä, det var okej denna gång!" Hur gör man i övriga Sverige? ps. helt okej att korta ner mitt mejl.

Hej. Jag (45 år) Väntar på att bli opererad för bröstcancer, Efter att funderat ville jag få göra en direktkonstruktion och få ett inplantat som min kirurg sa att det skulle gå. Jag kände mig lättat och tacksam att ändå få känna att jag hade kvar ett bröst. Men efter ha träffat plastik kirurgen bla som berättade om operationen samt alla komplikationer och att det är mycket smärtsamt då de måste skära i bröstmuskeln, man ligger inne mycket längre och tar lång tid att återhämta sig ifrån och att man får ha drän mycket längre tid tills slut var jag tvungen och fråga om man inte får någon form av smärtlindring, jag känner mig både ledsen, orolig och tveksam det kändes som att det blev en mkt detaljrik beskrivning av hur operationen genomfördes och allt som tillkommer sedan med påfyllning av ”påsen” och sedan en ny operation för att lägga in det permanenta silikonet o ev komplikationer på vägen.De kändes som de ville skrämma bort mig. Så nu vet jag inte om jag ska ta bort hela bröstet i stället eller göra en Direktrekonstruktion. Jag vet inte heller hur det kommer kännas både fysisk och mentalt att se sig utan bröst eller ett nytt. Oftast säjer alla du ska göra det som känns bäst för dig! hur ska jag veta det 2 veckor efter att man har fått veta att man har cancer när man bara känner rädsla och sorg. Är implantaten säkert material och behövs det bytas ut efter några år? Mitt i detta är det Corona tider så inga anhöriga får komma med på dessa viktiga samtal eller hälsa på. Det blir otroligt mycket för den som är sjuk att klara allt själv tyvärr. Trots att jag arbetar själv inom vården så ska jag få vara patient själv. Tacksam för råd och erfarenheter.

Hej! Jag fick i april diagnosen trippelnegativ bröstcancer med en delningshastighet på 40%. Får imorgon min 8:e cellgiftsdos (varav 4 Docetaxel och 4 EC) och skall inom kort opereras. Är överlag väldigt missnöjd med läkarkontakt (eller rättare sagt bristen på den). Har i dagarna fått bekräftat att jag fallit ur systemet och ”glömts bort” och efter påtryckningar från både mig och min fina kontaktsjuksköterska har de senaste dagarna undersökningar gjorts som skulle gjorts för flera veckor sedan. Jag har således inte fått möjlighet att diskutera operation med kunnig läkare (min läkare är ST-läkare och säger själv att han inte har tillräckligt med ”kött på benen”.) Jag fick nyligen besked från Onkogenetiska på Akademiska sjukhuset att jag inte är bärare av BRCA1 eller BRCA2, vilket känns oerhört skönt. Däremot beräknas risken att jag får bröstcancer igen vara 20%, baserat på min ålder (41 år), min cancerform samt kartläggning av släktens cancerhistorik. Enligt min läkare brukar man vid ett riskvärde på ÖVER 20% förespråka bilateral mastektomi. Han tror dock att det vid kommande läkarkonferens om mig (som är om två dagar) kommer att bestämmas tårtbitsoperation och att jag nog kommer få ”kriga” för mastektomi om jag önskar det istället. Han säger även att man ”nu pratar om” att det är likvärdig risk för återfall efter tårtbitsoperation och strålning som när man tagit bort brösten. Hur kan detta stämma? Vad skulle ni säga minskar risken för återfall bäst och med hur mycket? Cancern jag har nu var från början ca 3 cm och sitter i mjölkkörtelgång.

Hej, Tack för det snabba svaret! (Jag frågade om ifall man kunde ta enbart Zoladex istället för Zoladex med letrozole alternativt fareston.) Här kommer några länkar till studien om Zoladex som jag nämnde i min fråga: 1) https://www.breastcancer.org/research-news/20090226 2) https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2650713/ 3) https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/16545560/ 4) och här på svenska: https://www.lakemedelsvarlden.se/goserelin-lika-effektivt-som-tamoxifen/ Undrar om du tycker att resultaten av denna studie är trovärdiga?

Hej, min mamma blev felbehandlad på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, under hennes bröst operation skapades ett brännsår som ledde till infektion och extrem blödning, det tog 4 månader att läka och Sahlgrenska försökte tystna ner misstaget och ingen vill ta ansvar. Själva brösten ser dessutom riktigt illa ut, stora veck åt alla håll och andra läkare har också blivit chockade och reagerat på att det ser slarvigt gjort ut. Hon har även utsatts av att behöva åka till Sahlgrenska och vårdcentral flera gånger i veckan under rådande pandemi. Min fråga är, vad har hon för rättigheter att få en bedömning om operationen gick rätt till, om brösten ser slarvigt gjorda ut, att få medicinsk hjälp av andra läkare än dom på Sahlgrenska, då hon helt tappat förtroendet och aldrig skulle låta sig opereras eller behandlas av dom igen. Sedan undrar jag också om det finns privata cancer kliniker i Göteborg? Jag har inte hittat nåt på google. Tusen tack för svar.

Kände själv den 10 mars en knöl i bröstet två dagar senare kände jag en knöl i armhålan. Påvisades efter undersökning den 16 mars en 2,2 cm stor malign tumör Invasivt adenocarcinom. ER 100%, PR 0%, Ki-67 84%, HER2 2+ och FISH har påvisat amplifiering. C773-Sekundär malign tumör (metastas) i lymfkörtlar i axill. När det blir dags för operation planeras för, i första hand, bröstbevarande kirurgi samt axillutrymning då det föreligger en cytologiverifierad axillmetastas. Jag har nu fått Trastuzumab den 8 april (avslutades pga frossa när en halvtimma var kvar )och Docetaxel den 16 april och ska den 6 maj få Trastuzumab-Pertuzumab och Docetaxel + en gång till och därefter 3 kurer EC90. Efter operation blir det 15 strålbehandlingar efter dessa antihormonell behandling och ytterligare 11 kurer Traztuzumab-Pertuzumab efter strålbehandlingen. Zoledronsyra var 6:e månad i tre år. Jag har nu de senaste dagarna läst i flera undersökningar att strålbehandling mot armhålan är lika effektiv som axillutrymning avseende återfall och överlevnad - fast strålbehandling har klart mindre negativa biverkningar än axillutrymning. Så kortfattat tyder allt på att axillutrymning kan ersättas av annan efterbehandling som vi ändå ger trots att man alltså har en 30%-ig risk att ha kvarvarande metastaser i armhålan. Min fråga är om jag kan begära strålbehandling istället för axillutrymning eftersom jag är reumatiker sedan 1997 och har haft problem med karpaltunnelsyndrom och onda händer/fingrar och vill inte utsätta mig för eventuella ödem som jag läst är mycket vanliga. Kan strålbehandling mot axillen ses som ett fullgott behandlingsalternativ. Tacksam för svar på en mycket viktig fråga för mig.

Hej, Lite längre inlägg: Nov 2021 opererats med excision av misstänkt papillom vänstermammae där PAD visat papillom men även multifokal icke radikal DCIS med extent på 45 mm. Största in situ cancer focus, mikroskopisk storlek av, mm: 20 x 5 Jan 2022 opererades - utvidgad excision där man finner kvarvarande 16 mm stort foci med DCIS nukleär grad 2 utan kalk eller nekros, icke radikal mot gult tusch. Onkogenetisk utredning utan mutation Här börjar en lång resa där man sedan rekommenderar mastektomi men man säger att jag först ska ha med implantat, men sedan öppnar upp för DIEP Lambå, problemet är att det är svårt för mig som patient att förstå skillnaden och konsekvenserna på sikt. När jag väl bestämt mig någon månad senare så hittar jag en knöl man vill undersöka, denna visar på ytterligare DCIS. Det blir många möten och diskussioner kring min operation då man först inte vill erbjuda DIEP pga kostnad utan enbart rekonstruktion med implantat, man håller på fram och tillbaka och till slut säger man att det är ok. Först i Juni görs en MR scan som visar utbrett DCIS I Juli görs min sentinel node i separat seans - visar ingen spridning Jag får dock inte min operation förens i September då det har varit semestertider och man inte ser någon risk med DCIS även fast den är väldigt utbredd. Efter operation får jag besked via 1177 som jag läser hemma själv och inte från läkare: PAD visade papillom samt ej radikal opererad DCIS. På grund av detta opererades januari 2022 med PME. Fortfarande ej radikal opererad. Patienten är extensiv utredd och har varit föremål för diskussion i olika forum och till sist blev aktuell med mastektomi sentinel node med direktrekonstruktion. Inför direktrekonstruktionen så har patienten genomgått sentinel node diagnostik där 2 benigna körtlar. Patienten till sist blev opererad med mastektomi direktrekonstruktion med subpectoral protes 2022-09-07. PAD har visat 11 mm stor radikal opererad invasiv duktal cancer grad 2. ER 100 %,PgR 70 %, HER-2 3+ amplifierad med SISH, Ki67 49 %, 4 invasiva foci där extenten på 40 mm och extenten på invasiv och in situ på 80 mm. Bedöms vara radikalopererad. T1 N0 Behandling: LEAN. Cytostatika, antikroppsbehandling, Tamoxifen i 5 år Mina frågor här, hur stor är min huvudtumör? Hur aggressiv är min diagnos? Vad är sannolikheten att detta växte under hela 2022 mot om jag hade fått operation direkt på våren? Hur kunde man inte se detta på varesig mammografi, ultraljud eller MR scanning? Hur vet man att det inte är spritt då sentinel node gjordes 2 månader innan operation? Man bevarar även bevara areola mamillkomplexen som jag ställer mig tveksam till nu om det var rätt beslut, hur stor är risken att det sprider sig där igen? Är behandlingen rätt för mig samt hur stor är risk för återfall och hur ser min prognos ut, min onkolog ville inte svara på det och ge mig en siffra utan sa bara att antingen får man det igen eller så får man det inte. Jag känner att hela denna resan har varit enormt påfrestande för mig och ingenstans har man stöttat upp, varje gång jag har ställt frågor så har jag uppfattats som jobbig och frågvis. Jag har även fått höra att jag ska vara glad för att jag får en DIEP då man får en så platt och fin mage efter. Jag fick ex ingen vårdplan för mig förens efter min operation i Oktober 2022 när bröstmottagningen överlämnade mig till Onkologerna. Tack på förhand

Jag ber om ursäkt för lång text men de kändes enklast att kopiera från journal. Min fråga kommer långa ner. Har nu under sommaren också gjort en extensiv utredning radiologiskt. Sammanfattningsvis gjorde vi initialt CT thorax-buk som metastasutredning och p.g.a lite oklart fynd i skelettet gjordes komplettering med MR helrygg/bäcken i mitten av juli. Den förändring som sågs på CT bedömdes som atypiskt hemangiom. I samband med MR-undersökningen så såg även 2 förändringar på halsen pre- och paratrakealt vänster. Sågs en förändring som bedömdes kunna representera en förstorad lymfkörtel och parasagittalt, 1,5 stor förändring som också möjligen bedömdes representera en förstorad lymfkörtel. Man rekommenderade komplettering med ultraljud hals vilket patienten gjorde i början av augusti. Man såg där en cirka 15 mm stor förändring på vänster sida, i första hand förstorad lymfkörtel. På höger sida sågs en 7 x 8 x 15 mm stor förändring, i första hand lymfkörtelkonglomerat med tydlig vaskularisering på höger sida. Bedömdes som misstänkt malignt och man rekommenderade biopsi. Patienten fick tid för ultraljud med försök till biopsi 2022-09-01. Man såg då storleksregress på båda sidor och man avstod punktion. Därefter kompletterat med PET-CT som patienten gjort 2022-09-12. Hon har även hunnit göra en uppföljning av MR helrygg. På Bedömning står det Sammanfattningsvis då har den radiologiska utredningen utmynnat i att man på MR såg 2 misstänkt förstorade lymfkörtlar på höger och vänster sida av halsen. Vid ett första ultraljud kunde man inte utesluta malignitet och man rekommenderade biopsi. Vid uppföljande undersökning 3 veckor senare dock regress av lymfkörtlarna och inte möjligt att biopsera. PET-CT visar inget avvikande på halsen eller i övrigt i lymfkörtlar. ……. Efter det har jag varit på en undersökning på öron näsa hals där de inte syns något misstänkt. En ytterligare ultraljud samt en till Pet-ct som har varit okej. Rädslan från mig är att de var en metastas som försvann av cellgifter. Fråga? Kan man få förstorade lymfkörtlar av cellgifter eller immunterapi? Jag skrev in till er i december med Rubriken Överlevnad/återfallsrisk socker/alkohol. Kortfattat så handlar detta om att jag hade 2 cancer sorter en hormonell och på andra bröstet Trippelnegativ. Ni som andra bekräftar att jag har goda resultat av cellgifterna, Jag känner mig ändå inte glad, jag är orolig för återfall, att de ska finnas något kvar som inte syns eller att de på halsen ska komma tillbaka. Hur ofta kommer cancern tillbaka på Trippelnegativ? De man läser säger att den kommer ofta tillbaka men vad innebär det? Så min vidaste fråga, kan ni säga något om hur man tar tillbaka sitt liv. Känner sig trygg trots vetskapen att de kan komma tillbaka. Kan du även säga något om körtlarna på halsen. Kan de vara något annat än cancer? Jag hade inget i lymfkörtlarna i armarna. Tacksam för svar

Hej! 2017 efter idel miss av borttappad plåt mm av mammografin i Uppsala fick jag då bröstcancer. Opererades 21 febr med tårtbit sektor resektion, sentinel mode kl 2 5.5 cm från mamillen, höger bröst. Visade sig vara pleumorf lobulär multifocal cancer storlek 18+6 extremt 30x16 DCIS mikroskopiskt och totalt 5% max. Elstonpoäng 7. Tumör östrogenpositiv 100% progesteron svagt positiv 20% HER 2 negativ O. KI 67 21%, axilien, en sentinal mode frisk, ingen kärlinväxt T1NOMO Luminal A. Jag strålades 15 ggr och bestämdes att äta 2.5 år Letrozol och 2.5 är Tamoxifen. Förra året kollade jag själv upp att jag var benskör och efter att jag ej tålde veckotabletten fick jag efter borttappad remiss förra veckan infusion efter 6 mån väntan. . Jag har varit i kontakt med 7 olika läkare här på onkologen och har ingen fast och får aldrig träffa samma! Ingen ide längre! Fråga 1 ang pleumorf ,en läkare sa att den var ovanlig och ingen vill svara på. Nu har jag läst och försökt kolla forskning. Den är mest högrisk , ej många % som har den och liten forskning. Hur ser mina framtida prognoser ut med den och det övriga jag nämnt om mina provsvar. Stort återfall, mkt för kortad livstid. Är visserligen nu 74 år, var precis 71 år då. Fråga 2. Nu ska jag på mammografi snart och är rädd efter allt misslyckande de gjort med mig. Det går ju ej att känna knölar i mitt bröst. T o m att det var 2 syntes ej på MRT, mammo, ultraljud och biopsi. Kan jag begära också ett ultraljud. Vill veta om jag har täta bröst!? Fråga 3 varför ska jag byta ut letrozol (gick ganska bra, härdade ut) mot Tamoxifen. Frågade en läkare på onkologen som sa så gör vi i Uppsala!! Dessutom frågade han mig om jag hade opererat bort livmodern!! Jag blev tvungen googla på tamoxifen och då förstod jag! Är dessa båda lika effektiva eller?. Vet biverkn på letrozol benskörhet bla. Då vågade jag ej ta Tamoxifin utan fortsatte med letrozol till nu dec, eftersom jag var i USA . Tog sen T i dec och blev så illamående att jag var utan i 8 dgr för att kunna ta mig hem. Börjat nu igen med den och ätit hela dec. Mår illa, utmattad, trött, ont i leder(det hade jag även med Letrozol) kanske blev det för mkt biverkningar med infusionen nu också? Vet att det tar ett tag att bli van, men hur länge.? Hur stor risk att få livmodercancer är det? Är det uteslutet att få övergå till letrozol igen. Är inte letrozol mer effektiv? Fråga 4 fått rosfeber på bröstet 2 år i rad, jobbigt. Är det lätt att få det? Jag smörjer bröstet, läste ngt om det. Jag reser mkt och fått det utomlands med lite svårt! Förstår ej varför man ej kan få en eller två ansvariga läkare, känns hopplöst. Kan jag få vård privat hos Sophiahemmet och betala själv. Jag är tacksam att ni finns och att ni kan besvara frågorna även om ni ej har hela bilden och mina journaler. Tack för svar

Hej! Jag verkar ha åkt på en ovanlig biverkning av Kadcylan i form av förstorad mjälte (13 cm). Jag ligger lågt på ett gäng olika blodvärden och vi har tillfälligt skjutit på behandling 13 av Kadcyla med 8 dagar för att få resultat från bland annat ANA. Min onkolog är väldigt tveksam till att jag bör ta de återstående två behandlingarna, medan jag nu kan se att hens kollega (ordinarie onkologen är på semester) lagt in dosreducering till 2,4 istället för 3,6 på kvarvarande behandlingar. Oron hos min ordinarie onkolog ligger bland annat i potentiell bestående skada på benmärgen eller att trigga autoimmunitet. Nedan är mina senaste värden: P—Haptoglobin Resultat <0,10 g/L * Referensintervall: 0,24 - 1,90 * markerar resultat utanför referens­intervallet B—Leukocyter Referensintervall: 3,5 - 8,8 x10E9/L 2,3 x10E9/L * Värdet ligger utanför referensintervall Graf Svar ej vidimerat B—Neutrofila granulocyter Referensintervall: 1,6 - 5,9 x10E9/L 1,3 x10E9/L * Värdet ligger utanför referensintervall Graf Svar ej vidimerat B—Erytrocyter Referensintervall: 3,94 - 5,16 x10E12/L 3,71 x10E12/L * Värdet ligger utanför referensintervall Graf Svar ej vidimerat B—Hemoglobin (Hb) Referensintervall: 117 - 153 g/L 105 g/L * Värdet ligger utanför referensintervall Graf Svar ej vidimerat B—EVF Referensintervall: 0,35 - 0,46 0,32 * Värdet ligger utanför referensintervall Graf Svar ej vidimerat B—MCV Referensintervall: 82 - 98 fL 85 fL Graf Svar ej vidimerat Erc(B)—MCH Referensintervall: 27,1 - 33,3 pg 28,3 pg Graf Svar ej vidimerat Erc(B)—MCHC Referensintervall: 317 - 357 g/L 331 g/L Graf Svar ej vidimerat Erc(B)—RDW-CV Referensintervall: 11,6 - 14,8 cv % 13,7 cv % Graf Svar ej vidimerat B—Trombocyter Referensintervall: 165 - 387 x10E9/L 70 x10E9/L * Värdet ligger utanför referensintervall Graf Svar ej vidimerat B—Trombocytmedelvolym Referensintervall: 9,4 - 12,6 fL 10 fL Graf Svar ej vidimerat (kan nämna att Trombocyterna stigit från 50 till 70 på 4 dagar, provet togs dagen innan jag egentligen skulle ha fått dos 13 om vi inte skjutit på behandlingen). Mina frågor till er: 1. Hur skulle ni rått patienten i detta läge? Att fortsätta med de två kvarvarande behandlingarna eller avbryta? 2. Vore det rimligt att skjuta ytterligare på behandling 13 för att ge kroppen chans att hämta sig mer? 3. Om cancern skulle komma tillbaka, innebär det då att jag inte kommer kunna få Kadcyla igen pga tidigare mjältförstoring? 4. Brukar mjälten minska i storlek efter behandling? 5. Hur stor är risken för att jag redan nu har permanenta skador?