Hej Du skulle kunna kontakta mammografiavdelningen dit remissen har skickats och fråga dem om hur väntetiderna ser ut, och om det kan finnas möjlighet att anmäla att man är intresserad av att ta återbudstid med kort varsel om sådan dyker upp.

Hej! För att vara bra att förbereda sig på att det kan vara cancer, men i väldigt många fall visar det sig vara godartat. Även om det skulle vara cancer är det viktigt att veta att det finns bra behandling och att prognosen är mycket bra.

Hej! Brösten förändras med tiden och det är oftast inte likadant på båda sidor, så det låter inte i första hand som något farligt. Men om du känner att något inte är som det brukar är det ändå bra att kolla upp det.

Hej, hur mycket biverkningar man klarar av kan man ju diskutera. Neuropatier inger respekt eftersom de inte kan förväntas försvinna med tiden, i alla fall inte om de blir för uttalade. Jag kan inte exakt svara på din fråga. Troligen skulle jag tro att det är så att man vid en eller två veckobehandlingar inte har någon egentlig nytta av behandlingen. Någonstans på mitten tänker jag att man får en effekt. Sen vet man inte exakt hur många behandlingar man måste få för optimal nytta, i de flesta studier har man siktat på 12 behandlingar, men även i studierna har alla inte fått full behandling eftersom man sett t ex utveckling av neuropati så att man inte vågat fullfölja. Man skulle kunna säga att du fått så mycket behandling som just du tål. Om man skulle ge mer skulle bli för mycket. "Kostnaden" i form av biverkningar t ex utveckling av smärta i fötterna blir för hög för att det ska vara rimligt att fullfölja till 12 behandlingar även om det skulle ge en liten tilläggsnytta. Jag vet inte om det är så med paklitaxel, men med capecitabin är det så att effekten är inte mindre för de som fått dosreducera p g a biverkningar jämfört med dem som fått fulldos enligt FASS. Du kan vara helt säker på att den behandling du fått inte är meningslös.

Hej Jag brukar tänka såhär: det är inte farligt att ha cancer i bröstet, eller i lymfkörtlarna. Det som är farligt är om det sprider sig till andra organ. OM sådan spridning är mikroskopisk (= osynlig på röntgen), kan den medicinska behandlingen ta kål på den. Om den är så stor att den syns på röntgen är det mindre sannolikt att den medicinska behandlingen ska kunna ta hand om den helt och hållet. Så svaret på frågan är att cancern kan botas även om den är spridd, i alla fall om det inte är för mycket spridning. En andra tumör i det andra "kontralaterala" bröstet är i de allra flesta fall en andra oberoende cancer och inte en spridning. Den kan ha samma eller andra egenskaper, det är viktigt att ta reda på så att man kan se till att man behandlar också den på bästa sätt.

Hej, nej, tumörens egenskaper har med all sannolikhet inte förändrats under dessa veckor i väntan på operation. Förklaringen handlar med all sannolikhet om ett begrepp som heter tumörheterogenitet. En nålbiopsi är ett stickprov (!) på tumören. Man får ut vävnad från tumören, men endast en liten andel av tumören blir föremål för vår granskning. Oftast är skillnaden inte så stor, men ibland kan det se tydligt olika ut. Infärgningen för t ex, Ki67 är inte homogen inom tumören, utan kan variera i olika delar av tumören. Man talar om "hotspots". Det är på samma sätt med HER2, och i viss mån med östrogenreceptorn. När det gäller grad, skulle egentligen en patolog svara på din fråga, men såhär har jag uppfattat att det är: Man kan inte kan använda den ursprungliga och mest tillförlitliga metoden för att fastställa grad, eftersom den fordrar att man tittar på ett större område i mikroskopet av tumörvävnaden än nålbiopsin utgör. Man ska också komma ihåg att man vid gradering mäter inte endast en sak, utan sammanväger uppgifter från tre olika mätningar. Trots att man inte kan göra detta på hela den önskvärda tumörmängden kan patologerna uppskatta tumörens grad baserat på den begränsade vävnaden i nålbiopsin. Det gör dock att graderingen blir litet osäkrare när man graderar på nålbiopsi. Om man har analys både från nålbiopsi och sedan en operation där man inte gett preoperativ behandling emellan, använder man i första hand analysen av operationspreparatet vid beslut om eventuell tilläggsbehandling, och det är väl så det varit i ditt fall tänker jag.

Hej! DCIS är en förkortning för duktal cancer in situ vilket innebär att cancercellerna i ditt fall är "omgärdade" av ett intakt basalmembran /ett slags hinna runt en mjölkgång) vilket betyder att cellerna per definition inte kan sprida sig med lymfa eller blod. Apokrina drag säger något om cellernas utseende och arkitektur och har ingen påverkan på din prognos eller behandling. Nekros är döda celler (ofta det som syns som kalk på röntgen) och är vanlig vid högre grad. Nukleär grad och kärngrad är samma sak, och graderar hur pass avvikande cellkärnorna ser ut. Ja, det är "bättre" med lägre grad, men tänk på att vi fortfarande pratar om DCIS, dvs "förstadium". pTis är en klassifikation som betyder att man på mikroskopsiska undersökningen ("p") bara hittat in situ förändringar, ingen invasiv tumör ("T" står för tumör, "is" för "in situ"). N0 innebär att det inte föreligger spridning till lymfkörtlar, och Mx att man inte har någon information om fjärrspridning (man gör ju ingen skiktröntgen eller dylikt om man inte har en invasiv tumör). I vissa regioner diskuterar man hormonell behandling vid större DCIS med nekros, så helt utesluta kan jag inte att detta kommer tas upp vid ditt återbesök.

Hej, Jag hoppas att du kan kämpa på med pillrena, de är riktigt viktiga i att förebygga allvarliga återfall. Hur stor risken är för återfall är litet svårt att beräkna, det påverkas även av hur lång tid det gått sedan din diagnos. Modellen gäller vid tidpunkten för diagnos. Faktum är att prognosen blir bättre för varje månad och år som går utan att du drabbas av återfall. Vid diagnos med behandling blir det ca 70 % av patienterna som är i livet efter 10 år. Men som sagt, kanske är risken nu efter ett och ett halvt år något lägre. Andfådd, hmm. Omöjligt att värdera på detta sätt. Du får höra av dig till din bröstenhet.

Hej, idag har det varit många svåra frågor som det varit svårt att besvara, men denna kan jag klara tror jag. Fast det ät litet knepigt att förklara. Rekommendationen vid den typ av bröstcancer som du hade är fem års hormonell behandling eftersom tilläggsnyttan av att fortsätta längre är mycket begränsad. Det är inte heller så att risken för återfall ju ökar när du nu slutar med medicinen. Jag brukar berätta om en studie på flera 1000 patienter som man gjort i oxford, när man slagit samman data från studier där man jämfört fem år av tamoxifen med ingen hormonell tilläggsbehandling (det är gamla studier från tiden då tamoxifens var en ny medicin som man ännu inte visste hur stor nytta den gjorde). Om man tittar på andelen patienter som drabbats av allvarliga återfall vid tidpunkten 5 år, då man slutar ta medicinen, så har 1/3 färre fått återfall i gruppen som fått medicinen jämfört med de som inte fick medicinen. Om man sedan väntar ytterligare fem år och tittar på hur stor andel som då drabbats av allvarligt återfall så ser man att skillnaden till och med är ännu större än den var efter fem år. Intuitivt kunde man tänka att skillnaden skulle vara mindre. Men så är det alltså inte. Man behöver alltså inte tänka att tamoxifen bara skjuter upp tidpunkten för återfall, utan det är tvärt om så att tamoxifen tar bort en stor andel av återfallen. Sen är det korrekt att det finns patienter som rekommenderas en längre behandlingsperiod, vilket beror på att de har en högre risk för återfall än du har. Det är i första hand de som haft körtelspridning som bör ha förlängd behandling. Det första året av behandling är med all sannolikhet det viktigaste året, förljt av åt 2, 3 och så vidare, tilläggsnyttan blir mindre och mindre för varje år som går. I ditt fall är det rimligt att sluta efter fem år.

Hej, jag uppskattar risken för allvarligt återfall under de kommande tio åren till ca 10 %. MR är kanske bättre på att upptäcka metastaser i ryggen, men det som MR också är ffa bättre på är att upptäcka andra saker som kan förklara ont i ryggen, diskbråck till exempel. På det sättet vore det kanske bra att man gör en MR om dina besvär inte ger med sig. Samtidigt är det ju vanligt med ont i ryggen, och det beror förstås oftast inte på vare sig metastaser eller något som man kan se på MR.