Hejsan Jag har varit på 3 mammografier och 4 ultraljud av höger bröst. Av dessa 4 ultraljud titta man bara igenom hela bröstet på 3 e besöket. (Hoppas iaf att dem titta igenom hela) så dem såg allt. Jag har en hemskt jobbig värk i bröstet och smärta. Vaknar varje natt av en genomborrande smärta i bröstet och bröstväggen. Räcker jag lägger handen lätt på bröstet så kommer denna hemska värk. Vid några tillfällen har jag fått en sjukt jobbig värk som känns som en elstöt i hela bröstet och som stryper andningen under dem ca 30 sekunder den varar. Om nätterna vaknar jag även av att jag blir andningspåverkad av smärtan, rör jag vid bröstet på natten så känns det väldigt nervigt och även då blir det tungt att andas. Jag har haft problem i ca 1,5 år med 24/7 värk o smärta. I början hade jag smärta i revbenen under och sidan om bröstet också men efter ca 11-12 månader sitter nu smärtan i hela bröstryggen. Har rörelse smärta på båda sidor av revbenen bak till rygg. Jag har känt en knöl på ca 2x1 cm som inte känna stenhård utan ganska mjuk och ganska rörlig, och slät. Inga konstiga kanter. Jag är 37 år och har stor byst ( F kupa) och är orolig om dem kan missat något på mammografin och ultraljud pga min ålder och Stl på brösten ( ev täta bröst?) utgår väll från att jag har det pga min ålder. Kan man missat någon cancer på så många undersökningar? Eller missat den knölen? Är otroligt orolig att jag har bröstcancer men ännu mer orolig över om den är spridd pga min smärta i skelett eller mjukdelar. Jag gjorde Dt thorax/lungor och Mr bröstrygg ,samt lungröntgen när smärtan satt i bröstet och under och sidan om höger bröst i revbenen. ( Alltså inte när det satt i bröstrygg) Ser man revbenen på dessa undersökningarna?

Hej! Jag diagnostiserades i februari med trippelnegativ bc, en 11 mm tumör, ki67 90%. Jag genomgick först operation och då hittades en 2 mm metastas i en lymfkörtel. Övriga två lymfkörtlar var fria. Jag har sedan genomgått 4 EC och därefter 10 av 12 planerade paklitaxel, varav 4 kombinerade med karboplatin. Ska därefter strålas 3 veckor. Jag är nu väldigt orolig för återfall. Min första fråga: Borde jag inte få strålning i 5 v? (Läser att 3-5v är standard) Min andra fråga gäller spridningen. Kirurgen sa, innan vi visste att det fanns en spridning, att det för prognosen var en ”vattendelare” om det fanns en spridning till lymfkörtlar eller inte. Nu undrar jag om det i princip bara är de utan spridning som kan klara sig utan återfall, dvs. är jag i praktiken chanslös? Niklas Loman skrev i ett tidigare svar på en fråga om överlevnaden vid spridd sjukdom: ”jag har ett par patienter med metastaserade TNBC som lever utan återfall många år senare. Någon av dem är kanske botad på riktigt.” Syftade det på lokalmetastaser i lymfkörtlar? Ett par patienter är ju försvinnande lite i statistiken och i så fall är min prognos betydligt mörkare än jag fått intrycket av från min onkolog.

Hej, har tagit verzenios i fyra veckor nu. Började med 50mg, därefter 100mg. Tanken är att jag ska upp till 150 i veckan som kommer. Då jag har haft mycket besvär med mage samt en obehaglig känsla att vara "utanför mig själv" har medicineringen gjort att jag pausat själva livet. Kan inte gå i affärer på grund av hjärntrötthet och blir trött av all social samvaro. Så här vill jag inte ha det i två år. Jag har varit rätt så pigg efter all cytostatika och strålning och tänkte att jag nu kunde börja planera livet lite och anade inte att det var nu som den värsta pärsen skulle börja. Nu undrar jag; 1) Varför är det så angeläget att komma upp i 150mg? Har förstått att de flesta som börjar med den högsta dosen får gå ned till 100 på grund av biverkningar. 2) Vilken betydelse har vikten för doseringen? Jag är en lättviktare på 46 kg, ska jag verkligen ha samma dos som en längre och tyngre kvinna? 3) Vilken betydelse har åldern? Jag har tagit del av en studie där det framkom att det räckte med en lägra dos för äldre kvinnor. När jag nämnde detta för läkaren kontrade hon med att jag, med mina 68 levnadsår, inte räknades till äldre kvinna. Smickrande naturligtvis men framtidsperspektivet minskar för varje år som går och det känns angeläget att ha ett bra liv det som är kvar. 4) Vad riskerar jag om jag avstår helt från verzenios? Tacksam för svar då detta oroar mig mycket och jag vet att det är fler som har problem med denna medicin som tydligen endast använts sedan 2018.

Hej, Min mamma hade bröstcancer 2 gånger, en i vardera bröst. Hon gick bort 2018 av cancer. Det har pratats en del om täta bröst på nyheterna och hur många cancerfall som missas pga att en kvinna har det. När jag var på Mammografi i förra veckan på Karolinska Sjukhuset i Solna och frågade sköterskan om det fanns någon möjlighet att få veta om jag har täta bröst eller inte så svarade hon nej, de kontrollerar inte det. Och det finns heller ingen möjlighet att de kollar upp det, utan det får jag ombesörja i privat bruk. Även fast min mamma haft bröstcancer vid 2 tillfällen och sedan gick bort i cancer. Nu till min fråga: 1. Stämmer det att man inte kan få veta om man har täta bröst vid en mammografi? 2. Om inte, vilka kriterier behöver man uppmäta för att bedömas vara i en riskgrupp, och således få mer noggrannare undersökningar? 3. Hur går man tillväga om man vill ta reda på om man har täta bröst och även om jag tillhör en riskgrupp (klinisk genetik test tror jag det heter)? Vänliga hälsningar, Orolig dotter, 45+

Jag ska ta antihormoner i 10 år och fick precis veta att jag ska byta från anastrozol nu efter 5 år till Tamoxifen i fem år. Motiveringen är att lång behandling med aromatashämnare kan ge benskörhet. Min diagnos tumör 55x65x75 cm ER 99%, PR 40 %, ki-67 48%, HER 2 3+, spridning till armhåla och under nyckelben. Min behandling bestod av 5 DOC, mastektomi (PAD-svar: partiell patologisk respons motsvarande RCB1, 2 mm rest ER/PR 99% ki-67 17% i bröstet, rena lymfnoder men med fibros), därefter 2 EC, slutligen strålning med boost. Jag har fått zolderonsyra 2 ggr/år i 3 år, men det verkar ändå finnas oro för benskörhet. Någon mätning är inte planerad. I det material jag läst är aromatashämmare effektivare än Tamoxifen efter klimakteriet. Det är förvirrande att jag nu ska byta. Den enda motiveringen jag fått är risken för benskörhet om jag fortsätter med anadtrozol hela behandlingstiden och att jag har stor risk för återfall. Har inte zolderonsyran större effekt än så? Kan det vara så att skelettet "luckras upp" och det ökar risken för att metastaser ska fästa? Brukar man byta efter så kort tid och varför i så fall. Tacksam för svar.

Hej, Jag har 3 frågor som jag skulle vilja få svar på: 1. Jag misstänker att jag hade bröstcancer redan under min graviditet. Hur stor sannolikhet är att cancerceller har överförts till fostret, idag mitt barn? Behöver jag vara orolig eller uppmärksam när det gäller barnet då min bröstcancer var ganska omfattande, 2 st större (5,1 + 2,7 cm stora) och 9 lymfkörtlar metastaserade. Lobulär invasiv stadium II Detta har tyvärr missats gång på gång trots mitt påpekande under bl annat mammografi us. 2. Hur vet jag att man har tagit alla drabbade lymfkörtlar? Under op avlägsnades 15 lymfkörtlar därav 9 st var metastaserade. Jag tänker att cancerceller flyter med blod och lymfan. Inte säkert att de stannar då i det närmsta drabbade området? Jag genomgick CT thorax och buk. Avspeglar det även lymfsystemet i det området? Förstår att det kan vara svårt att se väldigt små cancerceller. Men varför gör man inte MR istället som är både mer omfattande och skonsammare eller PET? Ställde frågan till min onkolog men fick svar att det inte behövs. 3. Vad är meningen med att utföra enbart mammografi på årskontroll när Lobulär är svår att upptäcka genom screening om den inte är tillräckligt stor??? TUSEN TACK FÖR ATT NI FINNS OCH FÖR ATT NI TAR ER TID, när sjukvården vi vänder oss till inte har den tiden 🙏🏼♥️

Hej Jag är en 52-årig kvinna som har gjort part mast med axillutrymning. 14 mm Invasiv ductal cancer grad 3 samt DCIs grad 3 med nekros, totalt 27 mm. 2 lymfkörtlar med makrometastaser på 9 resp 14 mm. Ki67 70% her2 2+ som var negativ. Behandlades med dostät EC 4 ggr o veckovis Paklitaxel 10 ggr (ej dostät docetaxel pga biverkningar fr EC). Avslutade Pakl i förtid pga neuropati i vänster sida fot och lilltå (som sitter i än). Fick sista pakl 11/7 och 10 dagar senare började jag få stela fingrar. Ytterligare 2v senare har jag svårt att resa mig från huksittande utan hjälp plus att mina hälar/hälsenor gör ont. 11/8 börjar handflator o handleder värka. Om jag knyter min hand så gör det ont, om den är knuten en stund så gör det ont att veckla ut den. Ena tummen vill vara böjd. Vaknar på natten av att händerna värker. Det blir bara värre och värre. Jag har inte börjat med Letrosol än. Min kontaktsköterska säger att den är neuropati, men jag tycker inte det stämmer när jag läser om hur det ska kännas. Tycker det känns mer som ledvärk än nervsmärta. Kan det ändå vara cytostatikan? Eller bör jag kontakta min husläkare? Får ej träffa min onkolog förens 16/10 (5v efter avslutad strålning). Känner att jag knappt står ut. Det tar timmar att vakna till liv på mornarna. Tacksam för svar. Mvh,

Hej! Jag har ätit Tamoxifen i fyra år och ska fortsätta äta det i sex år till. Jag har mycket biverkningar av olika slag av den. Under alla dessa år har jag haft mycket muskelvärk men de senaste månaderna har det eskalerat. Smärtan dygnet runt. Äter konstant smärtstillande bl.annat arkoxia. En gång i veckan bassängträning. Jag vågar inte sluta med Tamoxifen eftersom min BC var snabbväxande ( tillväxt 80%) och med spridning till 15 lymfkörtlar av 30 borttagna. Klarar inte jobba mer än 50% pga alla biverkningar plus neuropati i både fingrarna och fötterna efter cytostatika. Finns det något som du kan rekommendera för att kunna lindra muskelvärken? Provat saroten men mår dålig av den. Äter annars sertralin. Skulle fysioterapi hjälpa något? Tack i förhand! Vh Sanja

Hej. Min mamma opererades i bröstcancer år 2007. Tumören var hormonkänslig. År 2008 började hon med cytostatika bland annat med Taxotere 3 stycken och 3 till av annan cytostatika, 25 dagars strålbehandling och 5 års behandling med hormonmedicin Femar. Det har gått 13 år nu efter behandlingen. Vid datatomografi av levern den 24 april 2020 upptäcktes förändringar i skelettet med utbrett skleroz samt stråkighet i buken i navelnhöjd. Stråkigheten i buken är fortfarande oklart om det har med cancern att göra. Genomgick alla undersökningar via Diagnostic Center och inga organ är skadade av förändringen i skelettet. Konstaterades av skelettbiopsin att bröstcancern kommit tillbaka och det är hormonkänslig igen. Kollas nu om det är HER 2 positiv eller negativ. Träffade onkologen som satt min mor på Letrozol och planeras även behandling med CDK 4/6 hämmare Palbociclib ( Ibrance ). Planeras behandling även med Zoledonsyra var sjätte vecka. Med beaktande av ovanstående skulle vi gärna veta prognosen för överlevnad, om själva behandlingen som planeras. Hur är överlevnadsstatistiken med liknande patienter? Finns det något mer man kan göra? Tack för svar.

Hej, jag har frågor kring min behandling. Jag har hormonkänslig och her2-positiv bröstcancer, tumörstorlek 1,9 cm, Ki67 30 %, grad 3. Första biopsin visade endast hormonkänslig och därför opererades jag först (tårtbit). Efter operationen framkom att 10–20 % av tumören var HER2-positiv samt att en lymfkörtel var angripen (2,9 mm). MR 10 dagar före operation visade inga påverkade lymfkörtlar. Ultraljud av lymfkörtlar för en vecka sedan (1,5 månad efter op) då såg lymfkörtlar bra ut. Jag får nu docetaxel + Phesgo i tre omgångar, därefter EC i tre omgångar. Planen är sedan strålning, trastuzumab i totalt ett år samt antihormonell behandling i 10 år. Jag är orolig över att endast få tre doser Phesgo, då jag läst om liknande fall med 17 doser. Vad tänker ni? Enligt onkolog var phesgo inte tänkt att tas med initialt men man la till det i 3 omgångar. Finns utrymme för ytterligare her2-riktad behandling, eller för Kadcyla? Är mastektomi något som bör övervägas (har ingen känd gen)?Tumörmarkörer via blodet är det något man kan titta på för att utvärdera? Jag är så orolig över att ha opererats först och att behandlingssvar inte kan utvärderas. Har mycket tankar om att det är kört. Tar all behandling jag kan få. Jag har små barn och är så himla rädd.