Hej! Jag opererades i år med total mastektomi med direktkonstruktion (flytt av latissimus dorsi) pga en 100% hormonkänslig tumör, HER 2 neg, KI-67 5%. Sentinel node var u a så cancern var ej spridd. Behövde varken cellgifter eller strålning men rekommenderades 5 års antihormonell medicinering. Jag valde att opererades privat i Finland då vården i Sverige inte kunde uppnå tidsramen för SVF och jag mådde väldigt dåligt psykiskt av att vänta på åtgärd/behandling. Onkologen i Finland satte efter operationen in mig på Tamoxifen men fick så kraftiga biverkningar att denne ansåg att nyttan med medicinen inte var tillräckligt stor för att förstöra min livskvalitet (min återfallsrisk låg bara på drygt 1%). Jag fick därför sluta och började må bra igen. Blev sedan kallad på en obligatorisk uppföljning i Sverige där onkologen var mycket bestämd i att jag skulle återuppta den antihormonella behandlingen - han förstod inte alls hur onkologen i Finland resonerade. Jag gick då med på att testa aromatashämmare Letrozol i kombination med en Zoladex-spruta varje månad. Jag mår nu återigen extremt dåligt och klarar inte längre av att jobba. Lider av sömnlösa nätter med illamående, huvudvärk, svettningar, hjärtklappning, värk i kroppen. Vaknar vid 04 varje natt och kan inte somna om. Livskvaliteten och orken/energin är som bortblåst. De olika råden från onkologerna gör mig helt förvirrad. Vad råder Ni till att göra i detta läge? Borde det inte räcka med att jag kontrolleras med enbart regelbundna mammografier när min återfallsrisk är så låg? Tacksam råd från Er.

Ätit tamoxifen i ca 3 månader o h haft relativt regelbunden mens. Idag vakna jag med en ganska kraftig mellanblödning ( hade min mens för 2 veckor sedan) ska jag kolla upp detta?

Jag har invasiv lobulär cancer grad 2 6 cm stor hormonreceptorpositiv - har genomgått total mastektomi och väntar nu på svar på analyserna. Vad jag förstår så baserar man behandlingen på ev fynd i portvaktskörtlarna. Men vad jag förstår så kan den ha spridit sig utan fynd i portvaktskörtlarna. Hur ska man tänka kring det?

Hej, Jag opererade bort en mindre tumör sommaren 2024, därefter cytostatika i 9 veckor och strålbehandling i 15 dagar. Nu ska jag äta tamoxifen i 5 år. Jag är nu 36 och upplever stora biverkningar av tamoxifen-tabletten. Dels har jag blödningar (menstruation?), min läkare säger att det är normalt men det känns konstigt eftersom att tamoxifen ska försätta mig i ett klimakterieliknande tillstånd. Jag trodde att mensen och menscykeln skulle "försvinna". Utöver detta så har jag fått hemsk PMS, jag är oerhört lättirriterad och blir arg för ingenting. Veckan innan PMS är jag nästan deprimerad, jag orkar ingenting, har inte lust med något och vill helst bara ligga hemma i sängen. Att sluta med tamoxifen är helst inget alternativ, men vad kan jag göra? Jag har kontaktat onkologen som rekommenderat mig SSRI-medicin men det är tveksamt om det faktiskt kommer att hjälpa då mitt mående är starkt kopplat till var jag är i menscykeln. Jag har 3½ år kvar av medicinering med tamoxifen och just nu känns det outhärdligt om jag ska fortsätta må såhär svajigt resten av tiden.

Jag gick på den första mammografin 28 maj, andra med biopsi 16 juli, besked 5 augusti och konferens bröst- och plastikteam den 24 augusti och nu väntar jag ff på CT-röntgen buk och tid till operation mastektomi och DIEP-lambå. Fick besked senare idag att CT-röntgen är inbokad 16/9. Det innebär ju över 3,5 månader från första mammografin och två månader från beskedet om cancer. Livet är på paus och även om jag har en inte så aggressiv variant så är det svårt att inte tänka att tre månader gör skillnad för prognosen. Någonstans måste ju denna gräns gå.

When is a nerve-sparing mastectomy a viable option? Where are nerve-sparing mastectomies performed in Sweden? I'm scheduled to have a mastectomy with ALND but the local hospital does not support nerve-sparing approaches. What are my options?

BC vä bröst. Är 52 år. Äter hälsosamt, fysiskt aktiv, röker ej och dricker knappt, normalviktig. Ätit utrogest i 2 år, slutat i smb med diagnos. Biopsi visade: duktogen cancer grad 3 med panel: 100%, 10%. 45% HER2 1+. cN0. Efter op visade PAD:  12 mm stor duktogen cancer grad 2, förnyad panel: 100%, 90%, Ki-67 32%, HER2 2+. 3 benigna sentinel node. Läkare skriver: Således viss heterogenitet men bedöms sammantaget som en luminal B-typ av tumör utifrån Ki-67 och graderingen på biopsin. Rekommenderas enligt nationellt vårdprogram adjuvant cytostatikabehandling. Planerar för 3 kurer EC90 med tillägg Akynzeo och G-CSF följt av Docetaxel x 3. Målet är 100 mg per kvadratmeter. Beroende på hur patienten tålt dom första 3 behandlingarna får man bedöma om man ska börja på 100 mg eller 80 mg per kvadratmeter första dosen Docetaxel. Tillägg Aprepitant och G-CSF. Har fått 5 behandlingar, de två senaste fick jag 90 % av 100 mg docetaxel pga vissa besvär med mage. Kvarstår 1 beh. Därefter planeras strålbehandling mot vä bröst 5,2 Gy x 5 med Gatingteknik och hormonell behandling med start av Tamoxifen och ev skifta till Aromatashämmare efter 1 år. Frågor: Har jag fått en korrekt o rimlig behandlingsplan? Har effekten av behandlingen och min återfallsrisk påverkats mkt av att jag har fått 90 % av 100 mg Docetaxel och inte 100 %? Bör jag öka den i sista omgången om magen är ok? Jag börjar känna mig lite oroad för strålningen o hormonbehandlingen. Flera på min mammas sida har fått lungcancer o kol. Ger det mig en ökad risk för att få en sån komplikation av strålningen? Om ja, är det då för mig som pat bättre att operera hela mitt bröst istället o på så vis undvika strålningen?  Eftersom det även kan ge komplikationer på mitt hjärta. Jag har liten byst, spelar det roll för risken? Eller ger 5 gångers strålning förhållandevis låg risk? Ang hormonbehandlingen, jag har inte haft mens på över 7 mån, varför kan man då inte byta ut tamoxifen tidigare? Dvs om den ger mer biverkningar. Tacksam för svar.

Hej. Har fått utslag och rodnad på högra bröstet. Har smörjt med kortison men det blir inte bättre. Har på ca 2v blivit större från ca10cm till 17 cm. Är långsmalt inte så brett. Doktorn ordinerade kortison. Kliar ibland lite men försöker att inte klia. Vad kan det vara. Funderar att ringa vårdcentralen igen.

Träffade läkare och sjuksköterska för några veckor sedan. Fick besked om att jag har en trippelnegativ bröstcancer. Fick besked om att planen var att göra en sektorresektion. På operationsavdelningen träffade jag en läkare precis innan operationen. På honom lät det väldigt allvarligt och stor risk för spridning och vi kom därför överens om att det bästa var att ta hela bröstet. Dagen efter ringde jag min kontaktperson i ett annat ärende. Hon hade svårt att förstå mitt beslut att operera bort hela bröstet ”det var ju inte planen”. Jag blev chockad dels att det lät som min önskan enl det som står i journalen och att man gjort något som inte skulle ha gjort. Ältar detta ibland arg ibland jätteledsen. Har man gjort fel?