Lär dig mer om komplementär och alternativ medicin
Finns det något mer att göra? Minst var fjärde person med cancer tar till andra metoder än de som erbjuds inom den traditionella sjukvården för att må bättre. Långt färre pratar om det med sin läkare. Metoder som vanligtvis inte ingår i den konventionella hälso- och sjukvården räknas till det som kallas komplementär och alternativ medicin, KAM.
Publicerad 29 mars 2023
”Finns det något jag kan göra själv?”. Det undrar många som har eller har haft cancer, som vill må så bra som möjligt och öka chanserna till en frisk fortsättning på livet. Svaret från onkologen är ofta att man ska leva som vanligt.
– Det är sagt i välmening, att patienten inte ska vara orolig. Men det är oftast inte så skönt att höra, säger Monika König som är överläkare i både psykiatri och onkologi.
I sitt arbete som psykiater inom cancervård och cancerrehabilitering har hon mött många som efterfrågar tillgång till sådant som yoga och mindfulness – metoder som vanligtvis inte ingår i den konventionella hälso- och sjukvården utan räknas till det som kallas komplementär och alternativ medicin, KAM.
Svensk forskning bekräftar Monika Königs bild: Minst var fjärde cancerpatient i Sverige använder komplementärmedicinska metoder, förmodligen är det många fler än så. Tittar man internationellt är det vanligt att göra det i syfte att bota cancern, men så ser det inte ut i Sverige.
– Jag tror att det beror både på en tilltro till sjukvårdssystemet och att man är välinformerad. Man har inte orimliga förhoppningar på de här metoderna. Här är de vanligaste skälen i stället att man vill förbättra sitt fysiska eller själsliga välmående och stärka kroppens förmåga att bekämpa cancern, säger Kathrin Wode som är onkolog och har skrivit en avhandling i ämnet.
"Livet och hälsan är som ett pussel"
Hennes studier visar att de metoder som flest använder sig av är att ta olika vitaminer och mineraler, använda naturpreparat eller ägna sig åt avslappningsövningar, massage, yoga, meditation. Många får också behandling av naprapat eller kiropraktor. Vissa av dessa metoder används också inom svensk cancervård i tilltagande utsträckning, berättar Kathrin Wode.
– Det är till exempel inte ovanligt att man rekommenderar akupunktur vid bröstcancer, mot svettningar och i viss utsträckning vid smärta. Meditation och mindfulness har fått allt starkare evidens under de senaste åren och medicinsk yoga finns inom cancerrehab. De här metoderna är på väg in i vården på olika sätt, men än så länge inte genom centrala beslut.
Det här är KAM
- Komplementär och alternativ medicin, KAM, är ett samlingsnamn för olika metoder som oftast inte är tillgängliga inom den vanliga hälsooch sjukvården. Gränserna mellan KAM och konventionell vård kan i viss mån förändras över tid, beroende på bland annat forskningsläget.
- Med komplementär medicin menas metoder som används samtidigt med konventionell vård, som ett komplement.
- Med alternativ medicin menas metoder som används i stället för konventionell behandling.
- Flera hundra metoder ingår i begreppet KAM. Dessa kan delas in i tre huvudgrupper:
- Kropp-själ-metoder, som utgår från en samverkan mellan kropp och psyke, själ eller sinne. Hit räknas till exempel yoga, kiropraktik, meditation, hypnos, akupunktur och konstnärliga terapiformer som musik- och dansterapi.
- Naturpreparat, som innefattar många olika slags produkter, till exempel naturläkemedel, kosttillskott och växtbaserade läkemedel.
- Övriga KAM. Här ingår de metoder eller behandlingar som inte riktigt passar in i de tidigare grupperna, till exempel ayurvedisk medicin och traditionell kinesisk medicin.
Bara en tredjedel av de patienter som använder KAM har haft en konversation kring det med sin läkare eller kontaktsjuksköterska. Kathrin Wodes studier visar att en del frågat om någon enstaka metod, ”släppt en testballong” som hon uttrycker det, och att bemötandet avgjort hur öppna de velat vara i fortsättningen. Internationell forskning visar också att det sällan är vården som tar upp frågor om KAM. Dialogen, om den alls existerar, är patientdriven.
– Läkarna menar ofta att de inte vill öppna upp för ett ämne de inte vet så mycket om, för vad ska de göra med följdfrågorna?
Läkare och annan sjukvårdspersonal vill emellertid gärna utöka sina kunskaper på området för att kunna bemöta patienternas frågor på ett professionellt sätt. Det märks inte minst på antalet anmälningar till den utbildning i komplementär och integrativ medicin för vårdpersonal som Kathrin Wode och apotekaren Johanna Hök Nordberg nu håller i, på uppdrag av Regionala cancercentrum i samverkan. Hittills har man gett fyra kurser som alla varit fulltecknade.
– Intresset är väldigt stort och gensvaret positivt, säger Kathrin Wode.
Både patienter och läkare är missnöjda med bristen på samtal kring KAM. Många patienter skulle vilja ta upp frågan men vågar inte eller tror inte att det är någon idé. I stället hittar man sin information på nätet eller genom tips från familj och vänner.
Det här kan vara farligt. Den direkta risken handlar om att man kan missa att en del metoder är direkt olämpliga om man står under en viss behandling. En del naturpreparat kan till exempel störa en cytostatikabehandling så att den blir starkare eller svagare.
Den indirekta risken är kanske ännu allvarligare, anser Kathrin Wode. Den är kopplad till (bristen på) förtroende för den egna läkaren.
– Säg att någon litar helt på sin homeopat, får en knöl på halsen och först vill prova en homeopatisk behandling. Eller att man avböjer traditionell behandling helt och hållet för att man är så trygg och nöjd med sin terapeut. Vi har generellt väldigt lite kommunikation mellan cancervården och KAM-behandlare. Det är ett problem. Den ena säger si, den andra så, och patienten står i mitten och måste tolka.
Det är viktigt att lyssna noga på dem som väljer bort behandling.
Att patienter helt tackar nej till konventionell behandling för att i stället prova alternativa metoder är dock väldigt ovanligt i Sverige. De få som trots allt avböjer behandling har individuella och komplexa skäl till det. Det kan till exempel handla om att man har positiva erfarenheter av KAM, men negativa erfarenheter av den traditionella vården. En del uttrycker att de har mer holistiska behov.
– Vår forskning tyder på att man ofta inte är så radikal från början, utan snarare sökande, men att man kan hamna i en mer extrem position genom konfrontationer med sjukvården. Man kan även bli orolig när man har tackat nej till en del av onkologisk behandling och undra: Vad händer om jag sedan någon gång behöver vård, kommer någon att skylla på mig för att jag inte tog emot vård från början? Det är viktigt att lyssna noga på dem som väljer bort behandling. Öppenhet och förståelse är otroligt viktigt för att inte göra skadan större i de här fallen.
I många andra länder satsas årligen miljarder på forskning och kommunikation kring KAM, men i Sverige arbetar än så länge ett fåtal institutioner och grupperingar inom området. Kathrin Wode tror att det bland annat beror på att den nuvarande lagstiftningen är otydlig. Även i den så kallade KAM-utredningen, som kom 2019, konstaterades att lagen behöver bli tydligare så att det inte råder några tvivel om vem som får behandla vad och hur det får göras.
Psykiatern och onkologen Monika König säger att det kan fylla ett viktigt syfte att prova olika metoder och göra vad man själv kan för att må bättre under och efter en cancerbehandling. Det kan ge en uppfattning av att inte all kontroll är utlokaliserad till vården, i en situation då det annars är vanligt att uppleva en plågsam kontrollförlust.
– Att försöka göra något som är bra är i jagets tjänst. Det kan bidra till en känsla av att även om jag har cancer, så är det jag som bestämmer i mitt liv.
TEXT KARIN PERSSON FOTO GETTY IMAGES
