Ingen ska behöva vara ensam med sin bröstcancer
När Cecilia Ärlemalm var 28 år gick hennes mamma bort i bröstcancer. Tio år senare utbildade hon sig till gestaltterapeut och tog kontakt med Bröstcancerföreningen i Helsingborg för att hjälpa bröstcancerdrabbade och närstående. Idag är hon med och anordnar Bröstcancerförbundets stödpersonsutbildning.
Publicerad 17 augusti 2022
uppdaterad 26 augusti 2022
Ingen ska vara ensam med sin bröstcancer. Det är Bröstcancerförbundets medlemslöfte. Genom stödpersonsverksamheten får våra medlemmar möjlighet att prata med andra som behandlats för bröstcancer. Bröstcancerförbundets stödpersoner är utbildade i att både praktiskt och känslomässigt hjälpa bröstcancerberörda.
– Stödpersonerna erbjuder ett stort erfarenhetsutbyte och tack vare sitt kontaktnät inom och mellan bröstcancerföreningarna kan de hänvisa vidare till personer som har erfarenhet av en särskild behandling eller bröstcancerform, berättar Cecilia.
– Det är dessutom ett bra sätt att komma in i en bröstcancerförening och ta del av det sammanhang och den kunskap som föreningen har om till exempel samtalsgrupper, aktiviteter och föreläsningar.
Det var min mammas bortgång och hela den processen som gjorde att jag visste att jag ville jobba inom det här fältet. Jag är inte rädd för att jobba nära döden.
Alla stödpersoner genomgår en utbildning under två helger och därefter kan de delta löpande i fortbildning. Utbildningen består bland annat av erfarenhetsutbyte och ökad kunskap kring sorg- och krisbearbetning, samtalsträning samt besök av onkologer som delar med sig av den senaste forskningen inom bröstcancerområdet.
En del handlar om att deltagarna går igenom sin egen bröstcancerresa för att minnas och sortera olika upplevelser och erfarenheter. Det blir en övning i sorgebearbetning och att lägga sin egen bröstcancerresa bakom sig. En annan del handlar om att förstå hur människor reagerar i kris och sorg, för att veta hur man ska bemöta personer som till exempel säger ”jag kommer att dö” eller ”jag mår så dåligt, jag orkar inte längre”.
– En utgångspunkt i utbildningen handlar om att låta deltagarna hämta mycket från sina egna erfarenheter från att ha haft bröstcancer och/eller ha varit närstående. En annan del handlar om att lära sig att skilja på sina egna erfarenheter och andras erfarenheter, så att man som stödperson inte projicerar sina egna erfarenheter på andra, berättar Cecilia.
Som stödperson är det viktigt att kunna prata om sin egen upplevelse, utan att fastna i den.
Att vara stödperson handlar i mångt och mycket om att lyssna och vara en medmänniska för personen man kommer i kontakt med.
– En stor missuppfattning är att man tror att man måste göra mycket mer för att stötta en person. Man tror att man ska lappa ihop kvinnan och få henne att må bra, säger Cecilia.
Men att "fixa" den andra personen är inte vad det innebär att vara stödperson.
– Man behöver inte ens alltid säga något, menar Cecilia och fortsätter, det är nästan så att man ser hur axlarna åker ner på deltagarna när de inser att deras roll i mångt och mycket ju handlar om att ”bara” finnas där för den andra.
____________________________________________________
Cecilia är även involverad i Bröstcancerförbundets rehabveckor för medlemmar med kurativ eller spridd bröstcancer. Här kan du läsa mer om det.
