Vi stödpersoner behövs
Helena och Monica har valt att bli stödpersoner för att ge tillbaka och hjälpa andra. De tycker det är viktigt att få prata om de konkreta och svåra frågorna som kommer med ett bröstcancerbesked. Sådant som kan vara svårt att ta med nära och kära.
Publicerad 10 juni 2022
uppdaterad 21 juni 2022
Med egen erfarenhet av bröstcancer och den utbildning de fått av Bröstcancerförbundet har de verktygen för att hjälpa människor i kris.
Under stödpersonsutbildningen blev det tydligt för både Monica och Helena hur olika upplevelser man kan ha av att genomgå en bröstcancerbehandling; både när det gäller vilken hjälp man får och vilka tankar och känslor som dyker upp inom en. En lärdom som de tog med sig från utbildningen var hur otroligt viktigt det är att inte bara utgå från sig själv, utan att vara lyhörd för den person man har kontakt med.
– Att få ett cancerbesked är laddat och det finns mycket skräck med i bilden. Det är så mycket "döden, döden, döden", berättar Monica.
Idag har Monica bearbetat sina tankar och har lätt för att prata om döden. Hon har haft bröstcancer två gånger och vid bägge bröstcancerbeskeden har hon tänkt igenom sin egen begravning och gjort planer för vem som ska ta hand om barnen om hon dör.
När Monica har berättat för någon, som inte själv varit drabbad, att hon planerat sin begravning har de sagt "inte ska du tänka så, det kommer gå bra”. Men som bröstcancerdrabbad kan det finnas behov av att prata om allt från känslor till det praktiska ifall man inte skulle klara sig.
Vi stödpersoner behövs, som ett komplement till vården och som ett komplement till familjen.
På frågan hur de hade velat bli bemötta när de själva berättade om sin bröstcancer till personer i sin omgivning så skiljer sig svaren åt.
– Jag är sådan person som behöver någon som kan pusha mig. För jag är den typen själv. Jag behöver inte någon som drar ner mig, säger Helena.
–Jag vill absolut inte möta vare sig den som redan är på min begravning eller de som säger att "det här är inget att bry sig om, det här kommer gå bra." Jag vill möta någon som säger "Monica, vad tänker du just nu?", säger Monica.
Rollen som stödperson innebär i mångt och mycket att vara en medmänniska till personen som tar kontakt med en. Vad innebär det att vara medmänniska för er?
– Att vara lyhörd, lyssna, finnas där. Att man är närvarande, säger Helena.
– Uppmärksam på den andras behov, fyller Monica i.
–Vi stödpersoner behövs, som ett komplement till vården och som ett komplement till familjen, säger Helena.
