Få stöd

Jag är 52 år, opererades i början av januari för hormonell bröstcancer i tidigt skede och har nyligen avslutat strålbehandling 5 fraktioner. Rekommenderad behandling med Tamoxifen 5 år har skjutits på då jag redan nu mår fruktansvärt dåligt av östrogenbortfallet som det är - ska utvärderas och diskuteras vid återbesök. Hade sedan 2022/2023 framgångsrikt behandlat mina svåra klimakteriebesvär med Lenzetto/Mirena hormonspiral samt lokalt östrogen i form av Vagidonna. Fick livet åter. Avslutade MHT i samband med diagnos och besvären kom snabbt tillbaka och nu dryga tre månader senare mår jag precis lika illa som för några år sedan. Svåra nattsvettningar, värmevallningar, allmän sjukdomskänsla, hjärtklappning, ledvärk, atrofi (vagina, klitoris, blygdläppar), illamående, yrsel, med mera med mera. Jag har redan uttömt alla råd om levnadsvanor och egenvård sedan tidigare. Broschyren om råd vid biverkningar av Tamoxifen känns som ett hån då jag redan genomlevt/genomlever samtliga utan att ens ha påbörjat behandlingen. Innebär redan svåra klimakteriebesvär att biverkningarna av tamoxifen blir värre, att man redan är känsligare så att säga? Min onkolog antydde något sådant.

Jag avstod från hormonbehandling trots aggressiv cancer. Den hade inte spridit sig till lymfkörtlarna och för mig framstod vinsten på cirka tre procents skillnad i risk för återfall som marginell jämför med de enorma konsekvenser medicinen fick för mitt mående. Jag fick kognitiva problem, hjärtrusning, viktuppgång, depression/personlighetsförändring till att bli mycket hårdare och kallare. Ett flertal leder blev påverkade av kraftig artros och jag fick ett väldigt känsligt svagt skelett. Det kändes som att benen var äggskal, gjorde ont i varje steg, jag kunde inte gå i trappor. När jag slutade med medicinen upphörde alla problem och jag blev ganska snabbt mig själv igen (på cirka 6 mån). Jag är nu stark, glad, springer milen utan problem. Känner mig som mig själv med endast lite biverkningar från cellgifter. Men jag kämpar med att förstå vinsterna med medicineringen och vårdens orubbliga rekommendation. Ingen kan förklara det för mig, kan ni? Varför borde jag ta medicinen? Det känns som att jag blev utsatt för kraftig misshandel och jag har svårigheter att gå till läkare/sjukhus pga PTSD.

Hej, Jag har en invasiv mammarcancer ( NST grad 2, östrogen 95% progesteron 80% HER2+ ej amplifierad Ki-67 25 %. Dessutom med DCSI inom tumören grad2 med nekros utan kalk) som är 9 × 6 × 3 cm och som har spridit sig till lymfkörtlarna i armhålan. Jag genomgår nu cellgiftsbehandling (EC 90x4) och ska i slutet av april börja med Paclitaxel (x12). Jag är orolig över risken att utveckla långvarig eller permanent neuropati av Paclitaxel, särskilt eftersom jag är 41 år gammal och har två små barn. Sedan jag var 20 år har jag haft återkommande problem med ryggen (diskbråck m.m.) och upplever regelbundet ryggsmärta och ischias som även påverkar min högra fot och hand, med smärta och stickningar. Kan detta öka risken för att jag utvecklar neuropati under behandlingen? Jag har läst att kryoterapi kan minska risken för permanenta nervskador, men också att evidensen ännu inte är helt tydlig. Där jag behandlas finns inte möjlighet till kryoterapi, men jag skulle eventuellt kunna ordna något själv, till exempel genom att köpa kylvantar och kylsockor för händer och fötter. Samtidigt har jag läst att sådana kylvantar inte alltid är lika effektiva som kryoterapi som ges med medicinsk utrustning, eftersom temperaturen inte kan kontrolleras på samma sätt och det är oklart om de kyler de djupare vävnaderna i handen och foten tillräckligt. Jag undrar därför om ni anser att det ändå kan vara värt att försöka använda sådana hjälpmedel. Jag har också läst att fysisk träning kan hjälpa till att minska eller lindra neuropatiska symtom. Stämmer det, och finns det i så fall någon typ av träningsårpgrogram som rekommenderas? Tack på förhand.