en tid in i min cyt behandling med paxlitaxel fick jag kramper i näsan hea kroppen, las in på onkologen och fick paraflex samt oxascand, de gick ner efter ett par dagar, men fick mycket ångestattacker och brännande ben darrningar. Fasade ut oxascand då jag blev bättre psykiskt med hjälp av KBT (som jag går varannan vecka nu)
Avslutatde cyt beh efter 8 fulla behandlingar då jagfått mycket stickningar i händerna och tårna, det är nu 4 v sedan. För 2 veckor sedan kom brännande punkter på benen, kramper och stickningar tillbaka som blir värre när jag är trött, em och kväll. Det gör mycket ont. Gått nu till en OMT sjukgymnast som tycker att dte är konstigt men tror att de det kommer ifrån diskarna i ländrygg som jag sedan 5 dagar sedan har jätte ont i, har haft problem med em för 10 år sedan. Det jag känner, förutom stor rädsla är att jag fick ju stickningarna och den brännande smärta innan diskbuktningarna gav sig till känna.
Jag är så tröt, har så ont, behöver hjälp, på onkologen på st göran säger man ; det är nog! psykiskt. Hjäp vart kan jag få hjälp, vill kunna gå ordentligt, inte ha så ont
Hej Anette, det var ett komplicerat problem du presenterar. Och jag tror inte att jag riktigt kan lösa det, inte enkelt i alla fall. Men det innebär inte att det inte finns en lösning! Även om det kan ta tid att komma tillrätta med situationen.
En del av de besvär du har (stickningarna i händer och tår) har säkert direkt med paklitaxel att göra, "neuropati" som beror på att paklitaxel påverkar inte bara celler som delar sig utan även via en gemensam mekanism det mikroskopiska "skelett" som finns inuti de nerver som leder till fingrar och tår(!).
Men det verkar ju vara något annat också. Något som har med upplevandet av dina besvär att göra. Jag får också intrycket av att dina besvär inte är helt nytillkomna, utan att du haft liknande tidigare i livet. Det man kallar "psykiskt". Det ska förstås inte förväxlas med att besvären inte skulle vara verkliga. Och det tror jag inte heller att man menar. Definitionen på smärta (som WHO har formulerat) är ungefär att smärta är det som upplevs som smärta. "Smärta är när det gör ont!" Det är viktigt att behandla smärta!
Det gäller att hitta rätt metod att angripa problemet. Jag tänker att det är viktigt att göra en ordentlig kroppsundersökning, och kanske röntgen för att påvisa om det finns några förändringar i kroppen som kan förklara besvären. Det låter det ju som man har gjort och sett att det finns diskbuktningar, och dessutom har säkert din sjukgymnast undersökt dig ordentligt. Jag uppfattar att man uteslutit att smärtan skulle ha med cancer att göra, det är en bra början!
Om man har långdragna smärtbesvär som inte är direkt cancerrelaterade kan det finnas en möjlighet att det finns en smärtgrupp på sjukhuset som har till uppgift att ta itu med den typ av problem som du drabbats av. Tyvärr kan det ofta vara en viss väntetid till en sådan enhet, men jag föreslår att du frågar om det finns en sådan enhet på ditt sjukhus.
Niklas Loman
Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.