Hej!
Jag är en 35-årig kvinna som drabbats av hormonkänslig bröstcancer med spridning till armhållan för ett år sedan. Fick sista cytostatikakur i december. Fortsätter med hormonell behandling.
Som många andra har jag upptäckt att hjärnan och kroppen påverkas på flera sätt en man tror, även långt efter behandlingen.
Trappat upp arbetstiden till 75% på 2 månader och fick förenklade arbetsuppgifter just för att kunna orka med. Jag fick förlänga sjukskrivningen några veckor till pga hjärntrötthet. Förbättrad men kvarstående!
Nu meddelar FK (preliminärt) att de inte godkänner de sista 3 veckor (25%) i min sjukskrivning, då de tycker att jag hade kunnat klara ett annat jobb utan bekymmer.
Deras argument är bl a att cancerdiagnosen har ingen aktualitet då tumören opererades bort och att jag inte har en pågående omfattande behandling.
Jag upplever att myndigheterna saknar kunskap om cancer och rehabilitering samt de långvariga biverkningar av cellgifter. Att en människa som har gått igenom allt detta och ändå klarat trappa upp sin arbetstid ska behöva förklara sig och bedömas enl alla arbeten som finns på marknaden (när man själv är högutbildad). Hjärntrötthet kan drabba alla, konsekvenserna är olika dock. Istället för stöd i syfte att kunna fortsätta jobba länge så får man tjafs om en kort period, som för mig åtminstone, kändes så värdefullt.
Jag blir frustrerad och besviken! Inte för pengarnas skull men för principens skull! Att komma tillbaka till arbetslivet är ett tufft moment. Att ha besvär som inte går att mäta eller bekräfta med hjälp av undersökningar gör saken ännu svårare. Det sista man behöver är tjafs.
Det behövs förbättringar! Inte alla klarar att stå för sig själv och egentligen ska de inte behöva göra det heller. Det bör iaf finnas jämlik vård och stöd för alla.
Ber om ursäkt för det långa textet men hoppas på att fler ska känna att de inte är själva i detta.
Ser fram emot era råd och synpunkter!