2020-09-27
Hej!
Tacksam för Ni ger stöd.
Jag har avklarat cyto 6 mån, en op, sen cyto igen 6 kur med tabletter, dos 3600/dag, sista 6e kur klarade hälften, var tvungen avbryta av biverkningar, sen 15 gg strl, var färtida i början av sept.. Nu har tuffa biverkningar, hade faktiskt hela tiden fr oktober 2019 under hela onk resan.. Nu bara sämre (domningar, stickningar i fötterna, känns som proteser under dagen, stelhet, domningar i händer, huvudvärk, ångest, depression, känslig mot ljud och ljus, ont i skellet, nedsatt hörsel, ont i ögat, har dålig balans svårt att gå, äter smärtstillande 1 år, citodon, oxinorm, cabepentin mot nervsmärta, Saroten 25 mg /d, ipren o alvedon forte,omeprazol, kroppen tar inte emot mer värktabletter, har ont i magen, förstoppning, illamående, huvudvärk, sover inte i månader, baken till 04,oavs sömntabletter, tar inte på mig, har haft stor exem efter strl uppåt mot halsen, smörjar, svider, bränner, har ont i halsen, spasmer, ont över hela armen och axeln, tappat appetit och smack, känsliga tänder kan inte ta kall vatten i munnen gör ont, svårt konsentrera sig, glömsk, uppfattar dålig, pratar med en psykolog då o då, min års sjukskrivning slutar snart, är orolig, för att jag är helt orkeslös, ovanlig trötthet hela dagen, kan inte komma i kontakt med nhn onkolog, lovar bara mig att ringa upp varje dag men gör inte, vårdcentral vill inte blanda in, känns att vården bryr inte sig om biverkningar eller vet inte mycket, får alltid i svar ät smärtlindrande inte orkar mer, hur ska leva vidare? Varför säger inte att biverkningarna kan bli bestående en lång tid? Eller kvar inom livet,
MR visade diskbuktning i övre delen av ryggen, inte diskbråck än men smärtsamt, går inte över, så att bege armar (andra där Strålades) svårt att lyfta upp, hade haft axelutrymning i mars,
Känner att kroppen tottalt överlastad.
Vh Elisabet Stockholm...
Hej Elisabet!
Vilket år du har haft! Det är verkligen en lång och krävande behandling du gått genom.
Jag tänker först och främst att det behövs mer tid för dig att återhämta dig. En klok sköterska som jag tidigare jobbade med brukade säga att det tar lika lång tid att återhämta sig som att få behandlingen, fast då talade hon om ett behandlingsförlopp på ca 6 månader. Kanske du måste räkna med att det kan ta upp emot ett halvt år att komma igen i alla fall.
Det låter som du just kommit ut ur torktumlaren med många kroppsliga och kanske själsliga symtom som fortfarande plågar dig. Jag tänker att du måste ha ett återbesök inom kort där du kan få stämma av dina symtom med en läkare. Ring till kontaktsköterskan och boka en tid! Naturligtvis har din onkologiska enhet fortsatt ett ansvar för din sjukskrivning så snart efter avslutad behandling. Så småningom kan man hamna i en situation då det inte är rimligt att sjukskriva under diagnosen bröstcancer längre. I sådana fall kan det bli aktuellt att koppla in primärvården, men för mig låter det som om onkologen ska ta ansvaret ännu en tid.
Du är nog inte där ännu, men så småningom är det dags att återgå till jobbet, och du ska förstås återgå gradvis, till att börja med ett par timmar om dagen, högst på 25 %. Om du känner att det kommer att bli svårt att komma tillbaka till jobbet är det en möjlighet att arrangera med ett samrådsmöte med deltagande av arbetsgivare, försäkringskassa och sjukvården. Det brukar alltid bli ett bra möte och underlätta återgången till arbetet. Det är bra att arbetsgivaren får en förståelse för de problem som råder, ofta kan det gå att göra anpassningar som underlättar.
Det kommer att bli bättre, men det kan ta litet tid.
Niklas Loman
Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.
Dölj svar2026-04-15
Jag har utvecklat ett trauma för mammografi efter att ha blivit återkallad en gång för 12 år sedan. Jag trodde det var slut, så efter flera bilder och ultraljud utan anmärkning bröt jag ihop av lättnad. Efter det hoppade jag över en gång men gick vid nästa kallelse och fick ett brev där det stod att det inte fanns tecken på bröstcancer. Jag bara grät och kunde andas och sova igen. Pandemin kom, perfekt tyckte jag som hade all anledning i världen "att hoppa över" det obehagliga. Köerna växte och oj så lång väntetid vilket jag återigen tyckte var skönt: jag slapp "elefanten i rummet". Man vet ju att man ska gå, att det är en förmån och att det räddar liv! Ändå skapar det hos mig ångest och det blir en existensiell fråga mot allt förnuft. För två år sedan tog jag mod till mig och knallade dit igen när jag blev kallad. Återkallad igen, samma ställe i samma bröst. Fler bilder och ultraljud, återigen släpptes jag fri "utan anmärkning" med detta utlåtande:
Mammografi visar bilateralt måttligt tät bröstvävnad. Patienten har återkallats på grund av ett misstänkt detta område på projektion 2 upptill i vänster bröst. På de tagna bilder har dock området samma utseende som på tidigare undersökningar. Ultraljud visar i detta område lite mer samlat körtelvävnad och inget malignitetsmisstänkt. Inga patologiska lymfkörtlar i vänster axill. Patienten får kraftigt lugnande besked och återgår till screeningen.
Nu fick jag en ny kallelse och traumat väcktes återigen. Jag läste flitigt på om "fakta" för att "slippa" men jag är ju rädd om mig... Jag tog på mig mina modigaste skor, bokade om till en tid samma dag och gick. Nu är det en vecka sedan och jag sover inte av oro. Jag är bokstavligen livrädd för att bli återkallad igen! Jag är 56 år så jag borde vara vuxen! Jag har små, mjuka bröst utan kännbara eller synliga förändringar eller hårdheter och ingen cancer i släkten. Kan ni hjälpa mig att sova om nätterna genom något slags lugnande sätt att tänka? Jag är orimligt rädd.
Hej
Vad tråkigt att det blivit så att mammografiundersökningen orsakar så mycket oro för dig. Mitt bästa råd är att prata med sköterskorna när de gör undersökningen om hur du känner, och vid behov även ringa till avdelningen innan undersökningen om du känner att det är svårt att orka gå dit, för att du ska få det stöd du behöver för att klara av att delta.
Det bästa är att delta vid varje tillfälle du blir kallad. Eftersom bilderna varje gång jämförs med tidigare bilder kan en säkrare bedömning göras när det finns flera tidigare undersökningar att jämföra med.
Maria Edegran
Överläkare mammografiavdelningen
Maria Edegran är överläkare vid mammografiavdelningen inom NU-sjukvården i Uddevalla.
Dölj svar Om mammografi allmäntTack Anne, för ditt svar angående min fråga om "Prognos för min bröstcancer." Men skulle också gärna vilja veta hur stor risken är för återfall och spridning, med den bröstcancer som jag hade. Skulle också vilja veta hur mycket den antihormonella efterbehandlingen som jag nu genomgår (Exemestan i 5 år) kan minska ev. risk för återfall och spridning. Jag har mycket biverkningar från Exemestan, dock lite mindre än med Letrozol. Tänker att om risken är liten, kanske jag kan överväga att avsluta den behandlingen? Det är 4 år kvar!! Tror mej ändå förstått att min cancer inte var av den snällaste sorten, då cellerna i tumören graderades till 3. Är införstådd att dylika beräkningar görs på gruppnivå, men för mej skulle det ändå ha ett värde, för hur jag sak tänka inför framtiden MVH Agnetha
Hej. Risken för återfall efter 10 år är ca 12 %, efter 5 års behandling med tex Letrozol. Vissa återfall (tex i bröstet/ärret) går att behandla med botande målsättning, så alla återfall innebär alltså inte spridd sjukdom.
Med den hormonsänkande behandlingen minskas risken för återfall med ca 6% (om man räknar efter 10 år), dvs risken halveras. Nyttan är alltså ganska tydlig, men samtidigt måste biverkningarna också värderas. Ofta finns hjälp att få för att det ska vara lite lättare med behandlingen. Nu vet jag inte vilka biverkningar du har, så det är svårt att ge tips. Man kan tex prova en annan sort aromatashämmare, eller byta till tamoxifen (om det inte finns kontraindikationer). Prata med din sköterska/läkare för att se vad som kan göras för dig, är mitt råd.
Den tumör du hade var Grad 3, dvs Luminal B, och den är lite lömskare än den minst aggressiva sorten. Å andra sidan fanns det ingen spridning till sentinel node, vilket ju är positivt.
Anne Andersson
Överläkare och diagnosansvarig
Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
Dölj svar Risk för återfall och spridning