Hej,
Jag hittade en knöl i högra bröstet 2012 nov. Den opererades bort, analyserades liksom körtlarna i armhålan. Sedan gick jag genom hela paketet behandlingar, sex gr intravenöst cellgifter, strålning, antihormoner. Jag fick också var sjätte månad intravenöst skellett förstärkande.. Dessutom hade man tagit bort knölen med för liten marginal och de avlägsnade hela bröstet efter cellgiftbehandlingarna.. I journalen står det luminal B-tumör med tre metastaser i brösthålan.
Jag fick också resultatet från analysen av knölen. Det var hemskt att själv upptäcka att det som kirurgen kallade för en ettrig cancer var en med väldigt hög aggressivitet, det heter Ki något ,72 tror jag. Jag har själv fått goggla mig fram till den hemska sanningen. Tumören hade vuxit från noll till 2 cm i två månader. Jag har gått genom behandlingarna med jämnmod. Men Letrozol behandligen var väldigt krävande. Jag var fruktansvärt trött, jag undersöktes om allt möjligt men det var Letrozol som gjorde det. Stel, pirrning och ofrivilliga skakningar i benen. Det värsta var torra slemhinnor, framför allt i underlivet. Jag går hos gynekologen en gång om året och till slut sade han att jag borde sluta med Letrozol. Jag hade knappt någon slemhinna kvar. Jag fick använda Replens invändigt och Nivea utvändigt varje dag. Det brann inom mig.
Jag åt Letrozol i 4 år och åtta månader. Sedan bytte jag till Tamoxifen. Det var mycket bättre och jag har inte haft annat än väldigt torra ögon som jag har droppar till. Nu har jag börjat också tappa håret. Jag har två och ett halvt år kvar tills detta är över. Men nu fick jag en motsvarande reaktion i underlivet och jag vill inte gå genom det helvetet en gång till. Dessutom vill jag inte bli flintskallig.
Jag är bara 67 år. Vågar jag sluta med Tamoxifen nu? Vad är chanserna jämfört med om jag hade ätit i tio år antihormoner? Nu pausat jag i alla fall en månad. Det gjorde jag med Letrozol i två veckors perioder när det var olidligt.