Patientskadelagen har kommit till för att den som skadas i vården på ett enkelt och smidigt sätt ska få sin rätt till ersättning prövad. Har det uppkommit en skada som uppfyller villkoren i Patientskadelagen så ska ersättningen betalas ut utan att frågan om vem som är ansvarig ställs. Många gånger handlar det dessutom om behandlingar som när de gavs verkar fullt rimliga, men med facit i hand så står den tidigare behandlingen inte i rimlig proportion till den skada som uppkommit. Exempel på skador som kan ersättas är skador som uppkommit vid undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd under förutsättning att skadan kunnat undvikas antingen genom ett annat utförande av det valda förfarandet eller genom val av ett annat tillgängligt förfarande som enligt en bedömning i efterhand från medicinsk synpunkt skulle ha tillgodosett vårdbehovet på ett mindre riskfyllt sätt. Detta innebär att det alltid sker en individuell bedömning om villkoren för att få ersättning är uppfyllda. Skadan måste också anmälas inom en viss tid för att ersättning ska kunna utgå. Eftersom jag tror att många missar att anmäla skador som skulle ha kunnat resultera i skadestånd passar jag på att göra några allmänna reflektioner kring Patientskadelagen: Den vanligaste anledningen till att patienter som jag hjälp att göra en anmälan om skada enligt Patientskadelagen och som fått ersättning utbetald är felaktig diagnostisering (dvs försenad cancerdiagnos på grund av att det från början har ställts en felaktig diagnos). Jag tror att det är många som inte känner till att man få skadestånd på grund av försenad diagnos om detta har påverkat vårdförloppet. Det kan vara bra att känna till att skador som har uppstått i samband med sjukdomar som utan behandling är direkt livshotande ersätts inte. Därför ersätts i stort sett aldrig skador som uppkommit i samband med en bröstcancerbehandling som genomförts enligt vårdprogrammet. Som ett förtydligande kommer här lagtexten om rätten till ersättning: Rätten till patientskadeersättning 6 § Patientskadeersättning lämnas för personskada på patient om det föreligger övervägande sannolikhet för att skadan är orsakad av 1. undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd under förutsättning att skadan kunnat undvikas antingen genom ett annat utförande av det valda förfarandet eller genom val av ett annat tillgängligt förfarande som enligt en bedömning i efterhand från medicinsk synpunkt skulle ha tillgodosett vårdbehovet på ett mindre riskfyllt sätt, 2. fel hos medicinteknisk produkt eller sjukvårdsutrustning använd vid undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd eller felaktig hantering därav, 3. felaktig diagnostisering, 4. överföring av smittämne som lett till infektion i samband med undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd, 5. olycksfall i samband med undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd eller under sjuktransport eller i samband med brand eller annan skada på vårdlokaler eller utrustning, eller 6. förordnande eller utlämnande av läkemedel i strid med föreskrifter eller anvisningar. Vid prövning av rätt till ersättning enligt första stycket 1 och 3 skall den handlingsnorm tillämpas som gäller för en erfaren specialist eller annan erfaren yrkesutövare inom området. Rätt till ersättning enligt första stycket 4 är utesluten i de fall omständigheterna är sådana att infektionen skäligen måste tålas. Hänsyn skall därvid tas till arten och svårhetsgraden av den sjukdom eller skada som åtgärden avsett, patientens hälsotillstånd i övrigt samt möjligheten att förutse infektionen. Undantag från rätten till patientskadeersättning 7 § Patientskadeersättning lämnas inte om 1. skadan är en följd av ett nödvändigt förfarande för diagnostisering eller behandling av en sjukdom eller skada som utan behandling är direkt livshotande eller leder till svår invaliditet, eller 2. skadan orsakats av läkemedel i annat fall än som avses i 6 § första stycket 6.