Jag fick diagnosen lobulär bröstcancer i augusti. Tumören var stor och jag fick därför cytostatika (EC90 x 3 och Docetaxel x 3) innan operation. Sista behandling den 22 dec 2020. Därefter genomfördes mangetkameraundersökning och tumören tycktes vara borta. Mastektomi och sentinel node i början av februari. Det visade sig att det fanns en 122 mm stor tumör kvar (invasiv lobulär grad 2, ER 80%, PR 40 % HER2-negativ. Ki67 11 %) Noggrannare analys av lymfkörtlar visade på metastaser varför jag fick axillutrymning i början av mars.10 av 14 körtlar hade metastaser men ingen med perikapsulär växt. Sedan mitten av mars äter jag Tamoxifen och jag är planerad för strålning med start i mitten av april. Sedan är jag färdigbehandlad. Jag är 53 år och hade mens fram tills jag inledde cytostatiskabehandlingen, men den försvann och har inte återkommit därefter. Jag har dock haft "klimakteriebesvär" som nattliga svettningar och stela leder under flera år. Nu till mina frågor: Jag är orolig för att det har förflutit så lång tid mellan de olika delarna av min behandling. Totalt nästa 4 månader mellan sista cytostatikabehandlingen och start av strålning. Under tiden har det ju funnits kvar cancerceller i min kropp. Hur bedömer ni det? Borde jag t ex få mer cytostatika? Jag såg att man vid konferens planerade att ge mig Zometa. Sedan finns en anteckning om att jag inte ska få det då jag är premenopausal. Finns det någon anledning för mig att ifrågasätta detta? Jag vill förstås ha allt jag kan få som kan hjälpa mig att slippa få tillbaka cancern. Uppföljning verkar bli mammografi för min del. Min tumör gick inte att se på mammografi trots dess storlek. Den var också svår att se med ultraljud. Borde jag begära att bli undersökt med t ex magnetkamera vid uppföljning?