HEj, jag ska göra mitt bästa att ge svar på dina frågor. Det finns i alla fall ett viktigt missförstånd i din historia tror jag. Ditt sjukdomsstadium är inte stadium 2 utan stadium 1 med en tumör under 21 mm som inte visat tecken till axillspridning. Det blir stadium 1. Däremot är graden 2, graden har med den biologiska aggressiviteten att göra. Grad 1 är den snällaste och grad 3 är den minst snälla, grad 2 är mitt emellan, fast det finns rätt mycket som talar för att man kan dela in grad 2 i såna som liknar grad 1 och såna som liknar grad 3. I ditt fall verkar man ha gjort det med PAM50 och fått information som talar för att tumören snarare liknar grad 1 än grad 3 ,och det avser risken att ge upphov till återfall eller spridning, vilket i princip är två sätt att säga samma sak. Nu kommer jag titta på effekten av anastozol och försöka värdera den i relation till risken att du ska råka illa ut och helt enkelt dö av bröstcancer inom 10 år. JAg kan inte riktigt reda ut vad den avbrutna strålningen leder till i form av en något ökad risk för återfall i bröstet, men jag tänker att man håller koll på detta med regelbndna mammografiundersökningar. Först tittar vi på hur det blir så som din tumör ser ut, om man inte bryr sig om PAM50. I så fall är chansen att du är i livet efter 10 år enligt modellen såhär: Med bara kirurgi lever 84 % efter 10 år, vilket ökar till 87 % med hormonell behandling, och till 89 % om man även lägger till kemoterapi. 2% tilläggsnytta (som kemoterapi skulle ge) brukar anses så litet att det inte riktigt är värt det. Jag tror att man i ditt fall får se det som om det är den maximala tänkbara nyttan av att ge kemoterapi. En skillnad på 2%-enheter betyder att man måste ge behandling till 50 "såna som du" för att EN ska ha verklig nytta av behandlingen. Om man nu gör tankeexperimentet att tumören istället var av grad 1, vilket det låga PAM50-värdet antyder kan vara rimligt att anta, blir siffrorna istället: 89 % i livet efter 10 år, vilket ökar till 91 % med hormonbehandling och 92 % med kemoterapi. Av de 8 - 11 % som råkar illa ut är det förstås inte alla som gör det till följd av bröstcancer, 6 % kommer att dö av något annat. Man kan alltså kalkylera att den bröstcancerspecifika överlevnaden (då man räknar bort annan sjukdom) är någonstans mellan 93 till 97% med den hormonella behandlingen men utan kemoterapi. Jag skulle ändå anse att det är en god prognos! Om du har för högt kalk i blodet kan man fundera på om man ska ta ett prov som heter PTH, och kanske röntga skelettet. Och slutligen: ja, man kan få hemska biverkningar av anastrozol, men det är ju svårt att vet om det är så för just dig om du inte provar.
Niklas Loman
Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.