Frågor & svar

Hej, hoppas jag kan ge litet svar. Det är inte så lätta frågor du ställer. Jag kan inte ange återfallsrisken, men jag kan uppskatta sannolikheten att vara i livet efter 10 år, med behandling är den i storleksordningen 77 %, med full behandling, som skulle kunna inkludera även en bisfosfonat, i alla fall om du inte planerar graviditet. Den hormonella behandlingen bidrar med 12 % av dedär 77%, det skulle jag säga understryker att detta är e viktig behandling som förstås medför jobbiga biverkningar. Effekten av den hormonella behandlingen blir lägre om man utesluter zoladex, i alla fall om du återfått äggstocksfunktion efter din cytostatika. Om äggstocksfunktionen inte återkommit bidrar inte zoladex, men i så fall har du troligen precis samma biverkningar av att äggstockarna sover som de du får av zoladex. Effekten av tamoxifen är litet komplicerad, kanske kan man säga att för den postmenopausala kvinnan (som inte menstruerar) är tamoxifen gynnsamt för skeletthälsan, medan för en premenopausal kvinna som menstruerar så är det litet ogynnsamt för benhälsan. Jag skulle tro att det är på samma sätt vad gäller hjärtkärl sjukdom, men dessa effekter är med all sannolikhet mycket lägre än nyttan av medicinen i sin återfallsförebyggande effekt. Det finns vad jag vet inte någon test man kan ta som visar att man bryter ner tamoxifen på ett sätt som gör att man förlorar effekten av medicinen. Sammanfattningsvis vill jag förstås peppa dig att stå ut med medicineringen i syfte att minimera risken för återfall, som tyvärr inte är mycket liten. Man kan tänka sig att lägga till zoledronsyra till din behandling, men det kanske du glömde skriva bara. Det är bra också på det sättet att det minskar risken för negativ påverkan på skelettet.