När en kvinna eller ett par väljer att skaffa barn är en sak som jag som läkare inte riktigt har att göra med, men kanske kan jag bidra med en viss input. Detta kan vara en riktigt svår sak, längtan efter barn kan ju vara stark och en bröstcancerbehandling ställer verkligen till det. Om sjukvården hjälpt till med att frysa ner ägg är det förstås en signal om att en graviditet kan tänkas även efter en bröstcancerbehandling, eller snarare under pågående behandling. Det är inte helt lätt att studera detta, men de flesta studier beskriver att det i sig inte innebär en tydligt ökad risk för återfall att genomgå en graviditet. Samtidigt kan inte detta vara riktigt hela sanningen eftersom graviditeten förutsätter att man tar en rätt lång paus i den hormonella behandling, vilket man måste befara gör den något mindre effektiv. Och är det så att man har en allvarlig prognos är det kanske något man måste väga in. Det finns ytterligare en aspekt, fertiliteten minskar normalt hos kvinnor med ålder, efter 35 eller så. Kemoterapin bidrar ytterligare till minskad fertilitet. Så det är ju förstås långt ifrån säkert att det går även om man gör ett IVF-försök. Det finns data att 2 års hormonell behandling leder till en långsiktig riskreducerande effekt avseende allvarliga återfall, 5 år är mer effektivt, men även 2 år innebär en bra effekt. Man kan tänka att det därför kunde vara klokt att avvakta 2 år med hormonell behandling innan man ger sig på ett IVF-försök. I så fall måste man därefter sätta ut den hormonella behandlingen under minst 2 månader innan. I ditt fall tickar ju den biologiska klockan på, så det är i ditt fall inget enkelt ställningstagande. Det kan även finnas åldersrestriktioner för när man kan få detta inom den offentliga vården. Du måste förstås tala med din läkare och troligen även med en fertilitetsläkare.