Jag brukar säga att vi arbetar i en förtroendebransch. En försenad diagnos som verkar bero på att man gjort något slags förbiseende, är förstås en sak som riskerar att skada förtroendet för oss inom sjukvården, och även tror jag drabbar patienten hårt. Jag är övertygad om att den patient som har förtroende för oss i vården har en bättre livskvalitet än de som inte har det, men det kan jag inte bevisa. Det verkar troligt att det är så. Detta var bara en inledande reflexion för det var inte det du frågade om. Ja, hur ska man se på detta? Jag tänker ändå att den största skadan kan vara förtroendetappet, och det är kanske det man kallar "sveda och värk". Hur mycket prognosen påverkas är förstås omöjligt att med säkerhet säga, någon grad av försämring måste man förstås tänka sig. Och man kan ju uttala sig om hur prognosen ser ut i den aktuella situationen. Man skulle ändå kunna försöka säga något om saken, om det handlar om en snabbväxande tumör skulle jag kunna tänka mig att man kunde argumentera för att prognosen kan ha påverkats på ett relevant sätt, om det är en långsamväxande tänker jag att det är svårare att bedöma. Det låter inte orimligt att överklaga, för att få ytterligare en bedömning, i alla fall om ni därmed inte tar någon ekonomisk risk.