Hmm, är det inte bättre att föröka leva mindre stressigt? Jag vet inte exakt vad du syftar på för medicin, men spontant tänker jag att det är vanskligt att manipulera ett så viktigt hormon som kortisol i förebyggade syfte. Man kan ta tamoxifen eller aromatashämmare i förebyggande syfte, och därmed minska risken att insjukna i bröstcancer, men de flesta tycker nog inte att biverkningarna i relation till en så pass måttlig effekt som detta ger upphov till gör att nytta/biverkningsrelationen faller ut på ett rimligt sätt. Du tänker kanske att man kunde göra liknande försök efter en bröstcancer för att förebygga återfall inte ny cancer. Spontant tänker jag att det är smartare att rikta in sig på östrogen (som kemiskt är släkt med kortisol, båda bildas av kolesterol!) som är tämligen specifikt för bröstcancer, och är sk målriktad terapi. För länge sedan fanns det föregångare till aromatashämmarna som inte var lika specitikt inriktade på östrogen utan stängde av binjurarna av bara farten, om man skulle ta den medicinen var man tvungen att samtidigt äta kortison för att inte få brist på binjurebarkshormon - cortisol. Jag uppfattar att det var besvärligare än dagens i och för sig också biverkningsbehäftade mediciner. Kort sagt, en intressant tanke och man ska aldrig säga aldrig, men jag hade satsat på en annan häst.